< Psaltaren 107 >

1 Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
Praise the Lord, because he is good: for his mercie endureth for euer.
2 Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
Let them, which haue bene redeemed of the Lord, shewe how he hath deliuered them from the hand of the oppressour,
3 Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
And gathered them out of the lands, from the East and from the West, from the North and from the South.
4 De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
When they wandered in the desert and wildernesse out of the waie, and founde no citie to dwell in,
5 Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
Both hungrie and thirstie, their soule fainted in them.
6 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
Then they cried vnto the Lord in their trouble, and he deliuered them from their distresse,
7 Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
And led them forth by the right way, that they might goe to a citie of habitation.
8 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Let them therefore confesse before ye Lord his louing kindnesse, and his wonderfull woorkes before the sonnes of men.
9 Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
For he satisfied the thirstie soule, and filled the hungrie soule with goodnesse.
10 De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
They that dwell in darkenesse and in the shadowe of death, being bounde in miserie and yron,
11 Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
Because they rebelled against the wordes of the Lord, and despised the counsell of the most High,
12 Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
When he humbled their heart with heauines, then they fell downe and there was no helper.
13 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
Then they cried vnto the Lord in their trouble, and he deliuered them from their distresse.
14 Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
He brought them out of darkenes, and out of the shadowe of death, and brake their bandes asunder.
15 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Let them therefore cofesse before the Lord his louing kindnesse, and his wonderfull woorkes before the sonnes of men.
16 Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
For hee hath broken the gates of brasse, and brast the barres of yron asunder.
17 De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
Fooles by reason of their transgression, and because of their iniquities are afflicted.
18 De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
Their soule abhorreth al meat, and they are brought to deaths doore.
19 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
Then they crie vnto the Lord in their trouble, and he deliuereth them from their distresse.
20 Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
He sendeth his worde and healeth them, and deliuereth them from their graues.
21 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Let them therefore cofesse before the Lord his louing kindnesse, and his wonderful workes before the sonnes of men,
22 Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
And let them offer sacrifices of praise, and declare his workes with reioycing.
23 De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
They that goe downe to the sea in ships, and occupie by the great waters,
24 De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
They see the woorkes of the Lord, and his wonders in the deepe.
25 När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
For he commaundeth and raiseth the stormie winde, and it lifteth vp the waues thereof.
26 Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
They mount vp to the heauen, and descend to ye deepe, so that their soule melteth for trouble.
27 Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
They are tossed to and from, and stagger like a drunken man, and all their cunning is gone.
28 Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
Then they crie vnto the Lord in their trouble, and he bringeth them out of their distresse.
29 Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
He turneth the storme to calme, so that the waues thereof are still.
30 Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
When they are quieted, they are glad, and hee bringeth them vnto the hauen, where they would be.
31 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Let them therfore confesse before the Lord his louing kindnesse, and his wonderfull woorkes before the sonnes of men.
32 Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
And let them exalt him in the Congregation of the people, and praise him in the assembly of the Elders.
33 De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
He turneth the floodes into a wildernesse, and the springs of waters into drinesse,
34 Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
And a fruitfull land into barrennes for the wickednes of them that dwell therein.
35 Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
Againe hee turneth the wildernesse into pooles of water, and the drie lande into water springs.
36 Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
And there he placeth the hungrie, and they builde a citie to dwell in,
37 Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
And sowe the fieldes, and plant vineyardes, which bring foorth fruitfull increase.
38 Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
For he blesseth them, and they multiplie exceedingly, and he diminisheth not their cattell.
39 De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
Againe men are diminished, and brought lowe by oppression, euill and sorowe.
40 Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
He powreth contempt vpon princes, and causeth them to erre in desert places out of the way.
41 Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
Yet he raiseth vp the poore out of miserie, and maketh him families like a flocke of sheepe.
42 Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
The righteous shall see it, and reioyce, and all iniquitie shall stoppe her mouth.
43 Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
Who is wise that hee may obserue these things? for they shall vnderstand the louing kindnesse of the Lord.

< Psaltaren 107 >