Psaltaren 107
1 Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
Give glory to the Lord, for he is good: for his mercy endureth for ever.
2 Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
Let them say so that have been redeemed by the Lord, whom he hath redeemed from the hand of the enemy: and gathered out of the countries.
3 Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
From the rising and the setting of the sun, from the north and from the sea.
4 De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
They wandered in a wilderness, in a place without water: they found not the way of a city for their habitation.
5 Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
They were hungry and thirsty: their soul fainted in them.
6 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
And they cried to the Lord in their tribulation: and he delivered them out of their distresses.
7 Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
And he led them into the right way: that they might go to a city of habitation.
8 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Let the mercies of the Lord give glory to him: and his wonderful works to the children of men.
9 Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
For he hath satisfied the empty soul, and hath filled the hungry soul with good things.
10 De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
Such as sat in darkness and in the shadow of death: bound in want and in iron.
11 Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
Because they had exasperated the words of God: and provoked the counsel of the most High:
12 Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
And their heart was humbled with labours: they were weakened, and their was none to help them.
13 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
Then they cried to the Lord in their affliction: and he delivered them out of their distresses.
14 Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
And he brought them out of darkness, and the shadow of death; and broke their bonds in sunder.
15 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Let the mercies of the Lord give glory to him, and his wonderful works to the children of men.
16 Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
Because he hath broken gates of brass, and burst the iron bars.
17 De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
He took them out of the way of their iniquity: for they were brought low for their injustices.
18 De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
Their soul abhorred all manner of meat: and they drew nigh even to the gates of death.
19 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
And they cried to the Lord in their affliction: and he delivered them out of their distresses.
20 Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
He sent his word, and healed them: and delivered them from their destructions.
21 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Let the mercies of the Lord give glory to him: and his wonderful works to the children of men.
22 Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
And let them sacrifice the sacrifice of praise: and declare his works with joy.
23 De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
They that go down to the sea in ships, doing business in the great waters:
24 De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
These have seen the works of the Lord, and his wonders in the deep.
25 När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
He said the word, and there arose a storm of wind: and the waves thereof were lifted up.
26 Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
They mount up to the heavens, and they go down to the depths: their soul pined away with evils.
27 Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
They were troubled, and reeled like a drunken man; and all their wisdom was swallowed up.
28 Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
And they cried to the Lord in their affliction: and he brought them out of their distresses.
29 Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
And he turned the storm into a breeze: and its waves were still.
30 Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
And they rejoiced because they were still: and he brought them to the haven which they wished for.
31 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Let the mercies of the Lord give glory to him, and his wonderful works to the children of men.
32 Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
And let them exalt him in the church of the people: and praise him in the chair of the ancients.
33 De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
He hath turned rivers into a wilderness: and the sources of water into dry ground:
34 Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
A fruitful land into barrenness, for the wickedness of them that dwell therein.
35 Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
He hath turned a wilderness into pools of water, and a dry land into water springs.
36 Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
And hath placed there the hungry; and they made a city for their habitation.
37 Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
And they sowed fields, and planted vineyards: and they yielded fruit of birth.
38 Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
And he blessed them, and they were multiplied exceedingly: and their cattle he suffered not to decrease.
39 De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
Then they were brought to be few: and they were afflicted through the trouble of evils and sorrow.
40 Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
Contempt was poured forth upon their princes: and he caused them to wander where there was no passing, and out of the way.
41 Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
And he helped the poor out of poverty: and made him families like a flock of sheep.
42 Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
The just shall see, and shall rejoice, and all iniquity shall stop their mouth.
43 Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
Who is wise, and will keep these things: and will understand the mercies of the Lord?
