Psaltaren 107
1 Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
Halleluja! Lov HERREN, thi han er god, thi hans Miskundhed varer evindelig!
2 Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
Saa skal HERRENS genløste sige, de, han løste af Fjendens Haand
3 Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
og samlede ind fra Landene, fra Øst og Vest, fra Nord og fra Havet.
4 De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
I den øde Ørk for de vild, fandt ikke Vej til beboet By,
5 Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
de led baade Sult og Tørst, deres Sjæl var ved at vansmægte;
6 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
men de raabte til HERREN i Nøden, han frelste dem af deres Trængsler
7 Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
og førte dem ad rette Vej, saa de kom til beboet By.
8 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Lad dem takke HERREN for hans Miskundhed, for hans Underværker mod Menneskens Børn.
9 Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
Thi han mætted den vansmægtende Sjæl og fyldte den sultne med godt.
10 De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
De sad i Mulm og Mørke, bundne i Pine og Jern,
11 Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
fordi de havde staaet Guds Ord imod og ringeagtet den Højestes Raad.
12 Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
Deres Hjerte var knuget af Kummer, de faldt, der var ingen, som hjalp;
13 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
men de raabte til HERREN i Nøden, han frelste dem af deres Trængsler,
14 Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
førte dem ud af Mørket og Mulmet og sønderrev deres Baand.
15 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Lad dem takke HERREN for hans Miskundhed, for hans Underværker mod Menneskens Børn.
16 Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
Thi han sprængte Døre af Kobber og sønderslog Slaaer af Jern.
17 De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
De sygnede hen for Synd og led for Brødes Skyld,
18 De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
de væmmedes ved al Slags Mad, de kom Dødens Porte nær;
19 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
men de raabte til HERREN i Nøden, han frelste dem af deres Trængsler,
20 Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
sendte sit Ord og lægede dem og frelste deres Liv fra Graven.
21 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Lad dem takke HERREN for hans Miskundhed, for hans Underværker mod Menneskens Børn
22 Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
og ofre Lovprisningsofre og med Jubel forkynde hans Gerninger.
23 De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
De for ud paa Havet i Skibe, drev Handel paa vældige Vande,
24 De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
blev Vidne til HERRENS Gerninger, hans Underværker i Dybet;
25 När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
han bød, og et Stormvejr rejste sig, Bølgerne taarnedes op;
26 Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
mod Himlen steg de, i Dybet sank de, i Ulykken svandt deres Mod;
27 Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
de tumled og raved som drukne, borte var al deres Visdom;
28 Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
men de raabte til HERREN i Nøden, han frelste dem af deres Trængsler,
29 Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
skiftede Stormen til Stille, saa Havets Bølger tav;
30 Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
og glade blev de, fordi det stilned; han førte dem til Havnen, de søgte.
31 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Lad dem takke HERREN for hans Miskundhed, for hans Underværker mod Menneskens Børn,
32 Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
ophøje ham i Folkets Forsamling og prise ham i de Ældstes Kreds!
33 De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
Floder gør han til Ørken og Kilder til øde Land,
34 Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
til Saltsteppe frugtbart Land for Ondskabens Skyld hos dem, som bor der.
35 Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
Ørken gør han til Vanddrag, det tørre Land til Kilder;
36 Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
der lader han sultne bo, saa de grunder en By at bo i,
37 Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
tilsaar Marker og planter Vin og høster Afgrødens Frugt.
38 Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
Han velsigner dem, de bliver mange, han lader det ikke skorte paa Kvæg.
39 De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
De bliver faa og segner under Modgangs og Kummers Tryk,
40 Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
han udøser Haan over Fyrster og lader dem rave i vejløst Øde.
41 Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
Men han løfter den fattige op af hans Nød og gør deres Slægter som Hjorde;
42 Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
de oprigtige ser det og glædes, men al Ondskab lukker sin Mund.
43 Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
Hvo som er viis, han mærke sig det og lægge sig HERRENS Naade paa Sinde!
