Psaltaren 107

1 Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:

Priser Herren! thi han er god, thi hans Miskundhed varer evindelig.

2 Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;

Det maa de sige, som ere genløste af Herren, de, han har genløst af Modstanderens Haand,

3 Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;

og de, som han har samlet hjem fra Landene, fra Øster og fra Vester, fra Norden og fra Havet.

4 De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;

De fore vild i Ørken, paa en øde Vej, de fandt ingen Stad, som de kunde bo udi;

5 Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.

de vare hungrige og tørstige tillige; deres Sjæl vansmægtede i dem.

6 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;

Og de raabte til Herren, da de vare i Angest, han friede dem af deres Trængsler.

7 Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.

Og han førte dem paa den rette Vej, at de gik til en Stad, som de kunde bo udi.

8 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;

Lad dem takke Herren for hans Miskundhed og for hans underfulde Gerninger imod Menneskens Børn;

9 Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;

thi han har mættet en tørstig Sjæl og har fyldt en hungrig Sjæl med godt.

10 De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.

De sade i Mørke, og i Dødens Skygge, bundne i Elendighed og Jern;

11 Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;

thi de havde været genstridige imod Guds Ord og havde foragtet den Højestes Raad;

12 Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.

og han ydmygede deres Hjerter ved Lidelse; de styrtede, og der var ingen Hjælper.

13 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;

Og de raabte til Herren, da de vare i Angest, han frelste dem af deres Trængsler.

14 Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.

Han udførte dem af Mørket og Dødens Skygge og sønderrev deres Baand.

15 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;

Lad dem takke Herren for hans Miskundhed og for hans underfulde Gerninger imod Menneskens Børn;

16 Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.

thi han har sønderbrudt Kobberporte og sønderhugget Jernslaaer.

17 De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.

De Daarer! de bleve plagede for deres Overtrædelsers Vej og for deres Misgerningers Skyld.

18 De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.

Deres Sjæl fik Vederstyggelighed til al Mad, og de kom nær til Dødens Porte.

19 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.

Og de raabte til Herren, da de vare i Angest, han frelste dem af deres Trængsler.

20 Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.

Han sendte sit Ord og helbredede dem og reddede dem fra deres Grave.

21 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;

Lad dem takke Herren for hans Miskundhed og for hans underfulde Gerninger imod Menneskens Børn

22 Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.

og ofre Takofre og fortælle hans Gerninger med Frydesang.

23 De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;

De fore ud paa Havet i Skibe, de udrettede deres Gerning paa de store Vande,

24 De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;

de saa Herrens Gerninger og hans Underværker paa Dybet.

25 När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.

Han bød og lod et Stormvejr rejse sig, og det opløftede dets Bølger.

26 Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;

De fore op imod Himmelen, de fore ned i Afgrundene, deres Sjæl forsagede under Ulykken.

27 Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.

De dreves omkring og ravede som den drukne, og al deres Visdom var udtømt.

28 Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;

Og de raabte til Herren, da de vare i Angest, og han udførte dem af deres Trængsler.

29 Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.

Han lod Stormen stille af, og Bølgerne lagde sig.

30 Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.

Da bleve de glade, at disse vare blevne stille; og han førte dem i Havn efter deres Begæring.

31 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;

Lad dem takke Herren for hans Miskundhed og for alle hans underfulde Gerninger imod Menneskens Børn

32 Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;

og ophøje ham i Folkets Forsamling og prise ham der, hvor de gamle sidde.

33 De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;

Han gjorde Floder til en Ørk og Kildegrund til tørre Steder;

34 Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.

et frugtbart Land til Saltland for deres Ondskabs Skyld, som boede deri.

35 Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;

Han gjorde Ørken til en vandrig Sø og tørt Land til Kildegrund.

36 Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;

Og han lod de hungrige bo der, og de grundede en Stad, som de kunde bo udi.

37 Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.

Og de besaaede Agre og plantede Vingaarde, og disse bare Frugt til Indtægt.

38 Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;

Og han velsignede dem, og de bleve saare formerede, og han formindskede ikke deres Kvæg.

39 De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.

Derefter bleve de formindskede og nedbøjede af Trængsel, Ulykke og Bedrøvelse.

40 Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.

Han udøser Foragt over Fyrster og lader dem fare vild i den vejløse Ørk.

41 Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.

Men han ophøjede en fattig af Elendighed og satte Slægterne som Hjorde.

42 Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.

De oprigtige skulle se det og glæde sig; men al Uretfærdighed har lukket sin Mund til.

43 Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.

Hvo er viis, at han bevarer disse Ting og forstaar Herrens Miskundhed!