Psaltaren 107
1 Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
Bawipa taw a leek a dawngawh a venawh zeelnaak awi kqawn lah uh; a lungnaak awm kumqui dy cak hy.
2 Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
Bawipa a hul thlangkhqi ing ve ve kqawn seh – qaal a kut khuiawh kawng a hul thlangkhqi,
3 Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
qampum awhkawng a cunboem thlangkhqi, khawlaw khawtlak, a sip a hawt awhkaw thlangkhqi boeih ing kqawn seh.
4 De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
Thlang vang taw khawkpawng qamkoh awh pla unawh, ami awmnaak hly kawi awm am hu uhy.
5 Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
Phoen cawi tui ngaih unawh zai doek doek hqoeng uhy.
6 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
Cemyihna ami khuikha awh Bawipa venawh kqang uhy, anih ing cekkhqi ce ami khuikhanaak awhkawng hul khqi hy.
7 Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
Anih ing cekkhqi awmnaak hly kawi khawk bau lam dyng awh ce hqui a sawi phat hy.
8 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
A lungnaak amak dyt thai ing thlangkhqi ham kawpoek kyi a ik-oeih sainaak awh cekkhqi ing Bawipa venawh zeelnaak awi kqawn u seh,
9 Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
kawtih tui ak ngaih ce tui ngaih sit sak nawh phoen ak cawi ce ik-oeih leek buh ing phoen phyi sak hy.
10 De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
Thlang vang taw thannaak a hyp tit khuiawh ngawi unawh, kenqui qui ing thawng tla uhy,
11 Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
Ikawtih cekkhqi ing Khawsak awikhqi ce hilh unawh Sawsang soeih ak awi ynaak ce ikaw na am hu uhy.
12 Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
Cedawngawh cekkhqi ce bik tlo bi sak khqi hy; bah hlai uhy, ak leng hly kawi u am awm hy.
13 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
Kyinaak ami huhnaak khui awhkawng Bawipa venawh khy uhy, cawh anih ing khuikhnaak khui awhkawng cekkhqi ce hul khqi hy.
14 Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
Cekkhqi ce than a hypnaak awhkawng sawi law nawh kenquikhqi ce hlam pehy.
15 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
A lungnaak amak dyt thai ing thlangkhqi ham kawpoek kyi ik-oeih a sainaak awh cekkhqi ing Bawipa venawh zeelnaak awi kqawn u seh,
16 Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
kawtih anih ing qawhum chawh ce hqe nawh a kalhnaak thiboeng awm ek pe sak hy.
17 De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
A mimah ang hqohqitnaak awh a vang taw qaw unawh, awm tloei tlawhnaak awh khuikha boeih uhy.
18 De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
Buh a an boeih tyih unawh thihnaak chawmkeng benna thoeih uhy.
19 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
Kyinaak ami huh awh Bawipa venawh kqang unawh khuikhanaak khui awhkawng cekkhqi ce hul khqi hy.
20 Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
Ak awi ce tyi nawh cekkhqi ce qoei sak hy; phyi ak khui awhkawng cekkhqi ce hul hy.
21 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
A lungnaak amak dyt thai ing thlangkhqi ham ik-oeih leek a sai a dawngawh Bawipa venawh zeelnaak awi kqawn u seh.
22 Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
Zeelnaak ik-oeih ce nawn u seitaw zeelnaak laakhqi ing a ik-oeih sainaak ce kqawn u seh.
23 De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
Ak changkhqi taw tuicun awh lawng ing cet uhy; tuibau awh ik-oeih ak zawikhqi na awm uhy.
24 De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
Cekkhqi ing Bawipa a sai ik-oeih, tuihdung khuiawh ak sai ik-oeihkhqi ce hu uhy.
25 När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
Ikawtih awi kqawn nawh khaw hli sak hy, ce ing tuinu ak sang na thawh sak hy.
26 Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
Khawnghi dyna hang tho nawh tuihdung khuina nung tla tlaih hy; kqih a awm aih a dawngawh a qaal leeknaak ce sauh pung hy.
27 Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
Zukquikhqi amyihna a kenghal na cet unawh; a cyihnaak a dytnaak awh plal pahoei hy.
28 Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
Kyinaak ami huh awhtaw Bawipa venawh kqang unawh, khuikhanaak khui awhkawng cekkhqi ce hqui a sawi khqi hy.
29 Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
Khawhli ce zilh na sit sak nawh; tuicunli awhkaw tuinu ce dym sap uhy.
30 Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
A ming dym sap awh zeel uhy, cawh ang cainaak tuikeng na cekkhqi ce sawi khqi hy.
31 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
A lungnaak amak dyt thai ing cekkhqi ce, thlangkhqi hamna kawpoek kyi ik-oeih a saikhqi awh Bawipa a venawh zeelnaak awi kqawn u seh.
32 Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
Thlang kqeng a cunnaak awh anih ce zoeksang unawh taw a hqamcakhqi amim cunnaak awh kyihcah lah uh.
33 De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
Anih ing longkhqi ce qamkoh na coeng sak nawh, lawngca awhkawng ce cengdek na coeng sak hy.
34 Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
Ce hun awh ak awm thlangkhqi a seetnaak awh, lunglai ak leek soeih ce sihtui cidek na coeng sak hy.
35 Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
Qamkoh ce tui ing be sak hamna ak koh hun awhkawng tui thoeng sak bai hy;
36 Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
cawh phoen ak cawikhqi ce awm sak khqi nawh, cekkhqi ami awmnaak hly khaw ce syn uhy.
37 Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
Lokhqi toen unawh misur thingkhqi ling uhy, ak thaihkhqi qah pehy;
38 Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
cekkhqi ce zoseennaak pe nawh, pung a tai uhy, ak khqinkhqi awm am zawitlak pe sak hy.
39 De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
Cekcoengawh taw huhsitnaak, khuikhanaak ingkaw kawseetnaak awh thlangmi ce zawi hqui voe voe unawh, ak kaidyt na awm bai uhy;
40 Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
thlakbaukhqik khan awh khawsi ak qawnkung ing cekkhqi ce khawkpawng lam ama awmnaak awh pla sak khqi hy.
41 Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
Cehlai anih ing khawdeng thlangkhqi ce hak zoeksang nawh tukkqeng amyihna a ipkhui cakawkhqi ce kqeng sak hy.
42 Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
Thlakdyng ingtaw hu nawh zeel hlai hy, thlakchekhqi ingtaw amim kha mym khoep uhy.
43 Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
U awm ak cyi ingtaw, ve ik-oeihkhqi ce poek seitaw Bawipa a lungnaak bau soeih ve poek seh.
