Psaltaren 107
1 Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
A sitlohnah tah kumhal hil ham a then dongah BOEIPA te uem uh lah.
2 Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
Rhal kut lamkah a tlan hlang loh BOEIPA kah a tlan te thui saeh.
3 Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
Te vaengah amih te khocuk, khotlak, tlangpuei, tuitunli, khohmuen amkah a coi.
4 De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
Khosoek khopong ah khopuei tolrhum longpuei a hmuh uh mueh la kho a hmanguh.
5 Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
Bungpong neh tuihalh la a khuiah a hinglu te rhae.
6 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
Kho a bing vaengah BOEIPA te a khue uh tih khobing khui lamkah amih te a huul.
7 Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
Te dongah amih te tolrhum khopuei la caeh ham a thuem longpuei neh a hoihaeng.
8 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Hlang koca rhoek ham a sitlohnah neh khobaerhambae aka sai BOEIPA te uem uh pai saeh.
9 Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
A hinglu aka halthi te tuihalh a dip pah sak tih a hinglu aka pongnaeng te khaw hnothen a cung sak.
10 De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
Hlangvang tah khohmuep neh dueknah hlipkhup kah thirhui neh phacipphabaem la aka ngol thongtla la coenguh.
11 Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
Pathen kah olka te a koek uh tih Khohni kah oluen khaw a tlaitlaek uh.
12 Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
Te dongah thakthaenah dongla a kunyun sak tih a lungbuei a toh uh vaengah bom pawh.
13 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
Tedae kho a bing uh vaengah BOEIPA taengla pang uh tih amih te khobing khui lamkah koep a khang.
14 Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
Amih te khohmuep neh dueknah hlipkhup lamkah a poh tih a kuelrhui khaw a bawt pah.
15 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Hlang koca rhoek ham a sitlohnah neh khobaerhambae aka sai BOEIPA te uem uh pai saeh.
16 Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
Rhohum thohkhaih te a phil tih thicung thohkalh khaw a tloek.
17 De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
Amih tah boekoek longpuei kah hlang ang neh amamih kathaesainah dongah phaep uh.
18 De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
A hinglu loh caak boeih a tuei pah uh tih dueknah vongka te a paan uh.
19 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
Kho a bing vaengah BOEIPA taengah pang uh tih amih te khobing khui lamkah a khang.
20 Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
A ol a hlah phoeiah amih a hoeih sak tih amih rhomhmop te a poeng a hal sak.
21 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Hlang koca rhoek ham a sitlohnah neh khobaerhambae aka sai BOEIPA te uem uh pai saeh.
22 Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
Te dongah uemonah hmueih te nawn uh saeh lamtah tamlung neh a bibi te doek uh saeh.
23 De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
Sangpho neh tuitunli ah suntla uh tih tui puei ah bitat aka saii rhoek loh,
24 De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
BOEIPA kah bibi neh a laedil kah khobaerhambae te a hmuh uh.
25 När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
A voek vaengah hlipuei khohli thoo tih tuilae khaw samboek.
26 Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
Vaan la luei uh tih tuidung la a suntlak uh vaengah a hinglu tah yoethaenah neh paci uh.
27 Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
Yurhui bangla lam uh tih a yoka dongah a cueihnah boeih hma uh.
28 Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
Kho a bing vaengah BOEIPA taengla pang uh tih amih te khobing khui lamkah a poh.
29 Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
Hlipuei te bidip la a duem sak tih tuiphu rhoek khaw ngam uh.
30 Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
Tuiphu a sap vaengah a kohoe uh tih amamih kah a naepnah langdai la a mawt.
31 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Hlang koca rhoek ham a sitlohnah neh khobaerhambae aka sai BOEIPA te uem uh pai saeh.
32 Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
Te dongah pilnam hlangping lakliah amah te pomsang uh saeh lamtah patong rhoek kah tolrhum ah thangthen uh saeh.
33 De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
Tuiva te khosoek la, tuiphuet tui khaw tuihang la a khueh.
34 Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
Cangthen kho khaw boethae loh kho a sak thil dongah lungkaehlai la,
35 Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
khosoek te tuibap tui la, rhamrhae lai khaw tuiphuet tui la a khueh.
36 Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
Teah te bungpong rhoek kho a sak sak tih tolrhum khopuei a thong uh.
37 Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
Te vaengah khohmuen a tawn uh tih misur a tue dongah a vuei a thaih cuen.
38 Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
Amih te yoethen a paek tih muep a ping uh vaengah a rhamsa khaw polpai sak pawh.
39 De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
Tedae a polpai uh vaengah caya yoethae neh kothae dongah ngam uh sut.
40 Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
Hlangcong rhoek te nueihbu a hawk thil tih long mueng hinghong la kho a hmang sak.
41 Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
Tedae khodaeng te phacipphabaem lamkah a hoeptlang tih a hui a ko te boiva bangla a khueh.
42 Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
Aka thuem rhoek loh a hmuh uh vaengah a kohoe uh dae dumlai boeih long tah a ka khoep a buem.
43 Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
U khaw aka cueih long tah hekah he kuem saeh lamtah BOEIPA kah sitlohnah te yakming uh saeh.
