Psaltaren 106
1 Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.
ALELUYA. Alabad á Jehová, porque es bueno; porque para siempre [es] su misericordia.
2 Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?
¿Quién expresará las valentías de Jehová? ¿[quién] contará sus alabanzas?
3 Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.
Dichosos los que guardan juicio, los que hacen justicia en todo tiempo.
4 Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;
Acuérdate de mí, oh Jehová, según [tu] benevolencia para con tu pueblo: visítame con tu salud;
5 Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.
Para que yo vea el bien de tus escogidos, para que me goce en la alegría de tu gente, y me gloríe con tu heredad.
6 Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.
Pecamos con nuestros padres, hicimos iniquidad, hicimos impiedad.
7 Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.
Nuestros padres en Egipto no entendieron tus maravillas; no se acordaron de la muchedumbre de tus misericordias; sino que se rebelaron junto á la mar, en el mar Bermejo.
8 Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.
Salvólos empero por amor de su nombre, para hacer notoria su fortaleza.
9 Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;
Y reprendió al mar Bermejo, y secólo; é hízoles ir por el abismo, como por un desierto.
10 Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.
Y salvólos de mano del enemigo, y rescatólos de mano del adversario.
11 Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.
Y cubrieron las aguas á sus enemigos: no quedó uno de ellos.
12 Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.
Entonces creyeron á sus palabras, y cantaron su alabanza.
13 Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.
Apresuráronse, olvidáronse de sus obras; no esperaron en su consejo.
14 Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.
Y desearon con ansia en el desierto; y tentaron á Dios en la soledad.
15 Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.
Y él les dió lo que pidieron; mas envió flaqueza en sus almas.
16 Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.
Tomaron después celo contra Moisés en el campo, [y] contra Aarón el santo de Jehová.
17 Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.
Abrióse la tierra, y tragó á Dathán, y cubrió la compañía de Abiram.
18 Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.
Y encendióse el fuego en su junta; la llama quemó los impíos.
19 De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;
Hicieron becerro en Horeb, y encorváronse á un vaciadizo.
20 Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.
Así trocaron su gloria por la imagen de un buey que come hierba.
21 De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;
Olvidaron al Dios de su salud, que había hecho grandezas en Egipto;
22 Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.
Maravillas en la tierra de Châm, cosas formidables sobre el mar Bermejo.
23 Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.
Y trató de destruirlos, á no haberse puesto Moisés su escogido al portillo delante de él, á fin de apartar su ira, para que no [los] destruyese.
24 Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;
Empero aborrecieron la tierra deseable: no creyeron á su palabra;
25 Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.
Antes murmuraron en sus tiendas, y no oyeron la voz de Jehová.
26 Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;
Por lo que alzó su mano á ellos, en orden á postrarlos en el desierto,
27 Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.
Y humillar su simiente entre las gentes, y esparcirlos por las tierras.
28 Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;
Allegáronse asimismo á Baal-peor, y comieron los sacrificios de los muertos.
29 Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.
Y ensañaron [á Dios] con sus obras, y desarrollóse la mortandad en ellos.
30 Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.
Entonces se levantó Phinees, é hizo juicio; y se detuvo la plaga.
31 Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.
Y fuéle contado á justicia de generación en generación para siempre.
32 Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.
También le irritaron en las aguas de Meriba: é hizo mal á Moisés por causa de ellos;
33 Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.
Porque hicieron se rebelase su espíritu, como lo expresó con sus labios.
34 De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;
No destruyeron los pueblos que Jehová les dijo;
35 Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;
Antes se mezclaron con las gentes, y aprendieron sus obras,
36 Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.
Y sirvieron á sus ídolos; los cuales les fueron por ruina.
37 Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;
Y sacrificaron sus hijos y sus hijas á los demonios;
38 Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;
Y derramaron la sangre inocente, la sangre de sus hijos y de sus hijas, que sacrificaron á los ídolos de Canaán: y la tierra fué contaminada con sangre.
39 Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.
Contamináronse así con sus obras, y fornicaron con sus hechos.
40 Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;
Encendióse por tanto el furor de Jehová sobre su pueblo, y abominó su heredad:
41 Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.
Y entrególos en poder de las gentes, y enseñoreáronse de ellos los que los aborrecían.
42 Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.
Y sus enemigos los oprimieron, y fueron quebrantados debajo de su mano.
43 Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.
Muchas veces los libró; mas ellos se rebelaron á su consejo, y fueron humillados por su maldad.
44 Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;
El con todo, miraba cuando estaban en angustia, y oía su clamor:
45 Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;
Y acordábase de su pacto con ellos, y arrepentíase conforme á la muchedumbre de sus miseraciones.
46 Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.
Hizo asimismo tuviesen de ellos misericordia todos los que los tenían cautivos.
47 Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.
Sálvanos, Jehová Dios nuestro, y júntanos de entre las gentes, para que loemos tu santo nombre, para que nos gloriemos en tus alabanzas.
48 Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.
Bendito Jehová Dios de Israel, desde el siglo y hasta el siglo: y diga todo el pueblo, Amén. Aleluya.
