Psaltaren 106
1 Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.
Rumbidzai Jehovha. Vongai Jehovha, nokuti akanaka; nokuti rudo rwake runogara nokusingaperi.
2 Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?
Ndianiko angaparidza mabasa aJehovha esimba, kana kureva kurumbidzwa kwake kwose?
3 Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.
Vakaropafadzwa vanochengeta kururamisira, vanogara vachiita zvakarurama.
4 Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;
Ndirangarirei, imi Jehovha, pamunoratidza nyasha kuvanhu venyu, pamunovaponesa, mundibatsirewo,
5 Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.
kuti ndifadzwe nokubudirira kwavasanangurwa venyu, kuti ndigovane pamufaro wavanhu venyu, uye ndibatane nenhaka yenyu pakurumbidza.
6 Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.
Takatadza, sezvakaita madzibaba edu; takaita zvakaipa uye takaita mabasa akaipa.
7 Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.
Madzibaba edu paakanga ari muIjipiti, havana kumbofunga nezvezvishamiso zvenyu; havana kurangarira tsitsi dzenyu zhinji, asi vakakumukirai pagungwa, iro Gungwa Dzvuku.
8 Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.
Kunyange zvakadaro akavaponesa nokuda kwezita rake, kuti simba rake guru rizivikanwe.
9 Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;
Akarayira Gungwa Dzvuku iro rikapwa; uye akavafambisa napakadzika sevanopfuura nomugwenga.
10 Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.
Akavaponesa kubva muruoko rwomuvengi; akavadzikinura kubva muruoko rwomuvengi.
11 Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.
Mvura zhinji yakafukidza vadzivisi vavo; hakuna mumwe wavo akapona.
12 Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.
Ipapo vakatenda vimbiso dzake vakaimba vachimurumbidza.
13 Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.
Asi vakakurumidza kukanganwa zvaakanga aita, uye vakasamirira kurayira kwake.
14 Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.
Havana kuzvidzora pakukara kwavo mugwenga; vakaedza Mwari murenje.
15 Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.
Saka akavapa zvavakakumbira, asi akatuma chirwere chinopedza muviri pamusoro pavo.
16 Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.
Vakaitira Mozisi godo mumusasa, naAroni, akanga akatsaurirwa kuna Jehovha.
17 Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.
Nyika yakazaruka ikamedza Dhatani; ikaviga boka raAbhiramu.
18 Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.
Moto wakapfuta pakati pavateveri vavo; murazvo ukaparadza vakaipa.
19 De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;
Vakaumba mhuru paHorebhi, vakanamata chifananidzo chakaumbwa.
20 Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.
Vakatsinhanisa kubwinya kwavo nomufananidzo wehando, inodya uswa.
21 De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;
Vakakanganwa Mwari akavaponesa, uyo akanga aita zvinhu zvikuru muIjipiti,
22 Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.
mabasa anoshamisa munyika yaHamu namabasa anotyisa paGungwa Dzvuku.
23 Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.
Saka akati, achavaparadza, dai Mozisi, musanangurwa wake, asina kumira pamberi pake kuti adzore hasha dzake pakuvaparadza.
24 Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;
Ipapo vakazvidza nyika inofadza; havana kutenda zvaakavimbisa.
25 Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.
Vakanyunyuta vari mumatende avo vakasateerera Jehovha.
26 Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;
Saka akapika akasimudza ruoko rwake kuti achavaparadza murenje,
27 Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.
achaparadza zvizvarwa zvavo pakati pendudzi, agovaparadzira munyika dzose.
28 Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;
Vakazvibatanidza pamwe chete naBhaari wePeori, uye vakadya zvibayiro zvakabayirwa vamwari vakafa.
29 Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.
Vakatsamwisa Jehovha namabasa avo akaipa, uye denda rikavapo pakati pavo.
30 Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.
Asi Finehasi akasimuka, akaita zvakarurama, denda rikaguma.
31 Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.
Izvozvo zvakanzi kwaari kururama kusvikira kuzvizvarwa nezvizvarwa nokusingaperi.
32 Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.
Vakatsamwisa Jehovha pamvura zhinji yeMeribha, uye Mozisi akaoneswa nhamo nokuda kwavo;
33 Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.
nokuti vakamukira Mweya waMwari, Mozisi akataura nehasha nomuromo wake.
34 De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;
Havana kuparadza marudzi sokurayirwa kwavakaitwa naJehovha,
35 Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;
asi vakavhengana nendudzi, vakatora tsika dzavo.
36 Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.
Vakanamata zvifananidzo zvavo, izvo zvakazova musungo kwavari.
37 Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;
Vakabayira vanakomana vavo navanasikana vavo kumadhimoni.
38 Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;
Vakateura ropa risina mhosva, iro ropa ravanakomana vavo neravanasikana vavo, vavakabayira kuzvifananidzo zveKenani, nyika ikasvibiswa neropa ravo.
39 Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.
Vakazvisvibisa nezvavakaita; vakazviitisa ufeve namabasa avo.
40 Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;
Naizvozvo Jehovha akatsamwira vanhu vake, akasema nhaka yake.
41 Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.
Akavaisa mumaoko endudzi, uye vakatongwa navavengi vavo.
42 Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.
Vavengi vavo vakavadzvinyirira, uye vakavaisa pasi pesimba ravo.
43 Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.
Akavarwira kakawanda, asi ivo vakanga vakarerekera pakumumukira vakaparadzwa muchivi chavo.
44 Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;
Asi akatarisa kutambudzika kwavo paakanzwa kuchema kwavo;
45 Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;
akarangarira sungano yake nokuda kwavo, uye akazvidemba nokuda kworudo rwake rukuru.
46 Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.
Akaita kuti vanzwirwe tsitsi navose vakavatapa.
47 Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.
Tiponesei, imi Jehovha Mwari wedu, uye mutiunganidze kubva kundudzi, kuti tigovonga zita renyu dzvene. Tigofara mukurumbidzwa kwenyu.
48 Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.
Jehovha ngaarumbidzwe, iye Mwari waIsraeri, kubva pakusingaperi kusvikira pakusingaperi. Vanhu vose ngavati, “Ameni!” Rumbidzai Jehovha.
