Psaltaren 106

1 Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.

Hvalite Gospoda, jer je dobar, jer je dovijeka milost njegova.

2 Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?

Ko æe iskazati silu Gospodnju? isprièati svu slavu njegovu?

3 Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.

Blago onima koji drže istinu i tvore pravo svagda!

4 Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;

Opomeni me se, Gospode, po svojoj milosti k narodu svojemu; pohodi me pomoæu svojom,

5 Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.

Da bih vidio u dobru izbrane tvoje, veselio se u veselju naroda tvojega, hvalio se zajedno s našljedstvom tvojim.

6 Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.

Zgriješismo s ocima svojim, postasmo krivci, bezakonici.

7 Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.

Oci naši u Misiru ne razumješe èudesa tvojih, ne opominjaše se velikih milosti tvojih, i vikaše kraj mora, kraj Crvenoga Mora.

8 Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.

Ali im on pomože imena svojega radi, da bi pokazao silu svoju.

9 Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;

Zaprijeti Crvenom Moru, i presahnu; i prevede ih preko bezdane kao preko pustinje;

10 Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.

I saèuva ih od ruke nenavidnikove, i izbavi ih iz ruke neprijateljeve.

11 Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.

Pokri voda neprijatelje njihove, nijedan od njih ne osta.

12 Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.

Tada vjerovaše rijeèima njegovijem, i pjevaše mu hvalu.

13 Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.

Ali brzo zaboraviše djela njegova, i ne poèekaše volje njegove.

14 Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.

Polakomiše se u pustinji, i stadoše kušati Boga u zemlji gdje se ne živi.

15 Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.

On ispuni molbu njihovu, ali posla pogibao na dušu njihovu.

16 Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.

Pozavidješe Mojsiju i Aronu, kojega bješe Gospod osvetio.

17 Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.

Rasjede se zemlja, i proždrije Datana i zatrpa èetu Avironovu.

18 Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.

I spali oganj èetu njihovu, i plamen sažeže bezbožnike.

19 De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;

Naèiniše tele kod Horiva, i klanjahu se kipu.

20 Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.

Mijenjahu slavu svoju na priliku vola, koji jede travu.

21 De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;

Zaboraviše Boga, spasitelja svojega, koji je uèinio velika djela u Misiru,

22 Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.

Divna u zemlji Hamovoj, strašna na Crvenom Moru.

23 Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.

I šæaše ih istrijebiti, da Mojsije izbranik njegov ne stade kao u rasjelini pred njim, i ne odvrati jarost njegovu da ih ne istrijebi.

24 Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;

Poslije ne mariše za zemlju željenu, ne vjerovaše rijeèi njegovoj.

25 Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.

Pobuniše se u šatorima svojim, ne slušaše glasa Gospodnjega.

26 Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;

I on podiže ruku svoju na njih, da ih pobije u pustinji,

27 Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.

Da pobije pleme njihovo meðu narodima, i rasije ih po zemljama.

28 Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;

I pristaše za Velfegorom, i jedoše prineseno na žrtvu mrtvima.

29 Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.

I rasrdiše Boga djelima svojim, i udari u njih pogibao.

30 Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.

I ustade Fines, i umilostivi, i prestade pogibao.

31 Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.

I to mu se primi u pravdu, od koljena do koljena dovijeka.

32 Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.

I razgnjeviše Boga na vodi Merivi, i Mojsije postrada njih radi;

33 Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.

Jer dotužiše duhu njegovu, i pogriješi ustima svojima.

34 De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;

Ne istrijebiše naroda, za koje im je Gospod rekao;

35 Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;

Nego se pomiješaše s neznabošcima, i nauèiše djela njihova.

36 Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.

Stadoše služiti idolima njihovijem, i oni im biše zamka.

37 Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;

Sinove svoje i kæeri svoje prinosiše na žrtvu ðavolima.

38 Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;

Prolivaše krv pravu, krv sinova svojih i kæeri svojih, koje prinošahu na žrtvu idolima Hananskim, i oskvrni se zemlja krvnijem djelima.

39 Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.

Oskvrniše sebe djelima svojim, i èiniše preljubu postupanjem svojim.

40 Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;

I planu gnjev Gospodnji na narod njegov, i omrznu mu dio njegov.

41 Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.

I predade ih u ruke neznabožaèke, i nenavidnici njihovi stadoše gospodariti nad njima.

42 Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.

Dosaðivaše im neprijatelji njihovi, i oni biše pokoreni pod vlast njihovu.

43 Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.

Mnogo ih je puta izbavljao, ali ga oni srdiše namjerama svojim, i biše poništeni za bezakonje svoje.

44 Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;

Ali on pogleda na nevolju njihovu, èuvši tužnjavu njihovu,

45 Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;

I opomenu se zavjeta svojega s njima, i pokaja se po velikoj milosti svojoj;

46 Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.

I uèini, te ih stadoše žaliti svi koji ih bjehu zarobili.

47 Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.

Spasi nas, Gospode Bože naš, i pokupi nas iz neznabožaca, da slavimo sveto ime tvoje, da se hvalimo tvojom slavom!

48 Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.

Blagosloven Gospod Bog Izrailjev od vijeka i do vijeka! I sav narod neka kaže: amin! Aliluja!