Psaltaren 106
1 Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.
Halleluja! Pris Herren, for han er god, hans miskunnhet varer evindelig.
2 Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?
Hvem kan utsi Herrens veldige gjerninger, forkynne all hans pris?
3 Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.
Salige er de som tar vare på det som rett er, den som gjør rettferdighet til enhver tid.
4 Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;
Kom mig i hu, Herre, efter din nåde mot ditt folk, se til mig med din frelse,
5 Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.
så jeg kan se på dine utvalgtes lykke, glede mig med ditt folks glede, rose mig med din arv!
6 Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.
Vi har syndet med våre fedre, vi har gjort ille, vi har vært ugudelige.
7 Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.
Våre fedre i Egypten aktet ikke på dine undergjerninger, de kom ikke i hu dine mange nådegjerninger, men var gjenstridige ved havet, ved det Røde Hav.
8 Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.
Dog frelste han dem for sitt navns skyld, for å kunngjøre sitt velde,
9 Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;
og han truet det Røde Hav, og det blev tørt, og han lot dem gå gjennem dypene som i en ørken,
10 Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.
og han frelste dem av hans hånd som hatet dem, og forløste dem av fiendens hånd,
11 Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.
og vannet skjulte deres motstandere, det blev ikke én av dem tilbake.
12 Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.
Da trodde de på hans ord, de sang hans pris.
13 Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.
Men snart glemte de hans gjerninger, de bidde ikke på hans råd;
14 Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.
men de blev grepet av begjærlighet i ørkenen, og de fristet Gud på det øde sted.
15 Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.
Da gav han dem det de vilde ha, men sendte tærende sykdom over deres liv.
16 Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.
Og de blev avindsyke mot Moses i leiren, mot Aron, Herrens hellige.
17 Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.
Jorden oplot sig og slukte Datan og skjulte Abirams hop,
18 Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.
og en ild satte deres hop i brand, en lue brente op de ugudelige.
19 De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;
De gjorde en kalv ved Horeb og tilbad et støpt billede,
20 Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.
og de byttet sin ære mot billedet av en okse, som eter gress.
21 De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;
De glemte Gud, sin frelser, som hadde gjort store ting i Egypten,
22 Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.
undergjerninger i Kams land, forferdelige ting ved det Røde Hav.
23 Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.
Da sa han at han vilde ødelegge dem, dersom ikke Moses, hans utvalgte, hadde stilt sig i gapet for hans åsyn for å avvende hans vrede fra å ødelegge dem.
24 Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;
Og de foraktet det herlige land, de trodde ikke hans ord,
25 Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.
og de knurret i sine telt, de hørte ikke på Herrens røst.
26 Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;
Da opløftet han sin hånd og svor at han vilde la dem falle i ørkenen
27 Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.
og la deres avkom falle iblandt hedningene og sprede dem i landene.
28 Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;
Og de bandt sig til Ba'al-Peor og åt av offere til døde,
29 Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.
og de vakte harme ved sine gjerninger, og en plage brøt inn iblandt dem.
30 Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.
Da stod Pinehas frem og holdt dom, og plagen stanset;
31 Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.
og det blev regnet ham til rettferdighet fra slekt til slekt evindelig.
32 Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.
Og de vakte vrede ved Meribas vann, og det gikk Moses ille for deres skyld;
33 Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.
for de var gjenstridige mot hans Ånd, og han talte tankeløst med sine leber.
34 De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;
De ødela ikke de folk som Herren hadde talt til dem om,
35 Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;
men de blandet sig med hedningene og lærte deres gjerninger,
36 Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.
og de tjente deres avguder, og disse blev dem til en snare,
37 Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;
og de ofret sine sønner og sine døtre til maktene.
38 Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;
og de utøste uskyldig blod, sine sønners og sine døtres blod, som de ofret til Kana'ans avguder, og landet blev vanhelliget ved blod.
39 Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.
De blev urene ved sine gjerninger og drev hor ved sin adferd.
40 Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;
Da optendtes Herrens vrede mot hans folk, og han fikk avsky for sin arv.
41 Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.
Og han gav dem i hedningers hånd, og de som hatet dem, hersket over dem,
42 Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.
og deres fiender trengte dem, og de blev ydmyket under deres hånd.
43 Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.
Mange ganger utfridde han dem; men de var gjenstridige i sine råd, og de sank ned i usseldom for sin misgjernings skyld.
44 Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;
Og han så til dem når de var i nød, idet han hørte deres klagerop.
45 Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;
Og i sin godhet mot dem kom han sin pakt i hu, og det gjorde ham ondt efter hans store miskunnhet,
46 Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.
og han lot dem finne barmhjertighet for alle deres åsyn som hadde ført dem i fangenskap.
47 Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.
Frels oss, Herre vår Gud, og samle oss fra hedningene til å love ditt hellige navn, rose oss av å kunne prise dig!
48 Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.
Lovet være Herren, Israels Gud, fra evighet og til evighet! Og alt folket sier: Amen. Halleluja!
