Psaltaren 106
1 Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.
Alleluja! Pateiciet Tam Kungam, jo Viņš ir labs, un Viņa žēlastība paliek mūžīgi.
2 Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?
Kas var izteikt Tā Kunga varenos darbus un izstāstīt visu Viņa teicamo slavu?
3 Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.
Svētīgi tie, kas tiesu tur un dara taisnību vienmēr.
4 Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;
Piemini mani, ak Kungs, pēc Sava labā prāta uz Saviem ļaudīm, piemeklē mani ar Savu pestīšanu;
5 Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.
Ka redzam labumu pie Taviem izredzētiem un priecājamies par Tavu ļaužu prieku un lielāmies ar Tavu īpašumu.
6 Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.
Mēs esam grēkojuši līdz ar saviem tēviem, esam noziegušies un bijuši bezdievīgi.
7 Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.
Mūsu tēvi Ēģiptē nelika vērā Tavus brīnumus, tie nepieminēja Tavu lielo žēlastību, bet bija pārgalvīgi jūrmalā pie niedru jūras.
8 Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.
Viņš tiem palīdzēja Sava vārda dēļ, ka tiem parādītu Savu varu.
9 Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;
Un Viņš rāja niedru jūru, ka tā sasīka, un Viņš vadīja caur dziļumiem kā pa tuksnesi.
10 Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.
Un Viņš tos atpestīja no ienaidnieku rokas un tos atsvabināja no nīdētāju rokas.
11 Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.
Ūdeņi apsedza viņu pretiniekus, ka neviens no tiem neatlika.
12 Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.
Tad tie ticēja Viņa vārdiem, tie dziedāja Viņa slavu.
13 Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.
Bet steigšus tie aizmirsa Viņa darbus, tie nenogaidīja Viņa nodomu;
14 Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.
Bet kārot iekārojās tuksnesī un kārdināja Dievu tai posta vietā.
15 Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.
Tad Viņš tiem deva pēc viņu kārības, bet darīja viņu dvēseles nīkstam.
16 Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.
Un tie apskauda Mozu lēģerī un Āronu, Tā Kunga svēto.
17 Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.
Zeme atvērās un aprija Datanu un apklāja Abirama biedrus.
18 Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.
Un uguns iedegās viņu pulkā, liesma sadedzināja tos bezdievīgos.
19 De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;
Tie taisīja teļu Horebā un klanījās tās bildes priekšā,
20 Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.
Un pārvērsa savu godu par vērša ģīmi, kas ēd zāli.
21 De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;
Viņi aizmirsa Dievu, savu Pestītāju, kas lielas lietas bija darījis Ēģiptes zemē,
22 Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.
Brīnumus Hama zemē, briesmīgus darbus pie niedru jūras.
23 Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.
Tā ka Viņš nodomāja tos izdeldēt, ja Mozus, Viņa izredzētais, nebūtu stājies tai plaisumā Viņa priekšā, novērst Viņa bardzību, lai nesamaitātu.
24 Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;
Tie necienīja to jauko zemi, tie neticēja Viņa Vārdam,
25 Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.
Bet kurnēja savās teltīs un nepaklausīja Tā Kunga balsij.
26 Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;
Tāpēc Viņš pacēla pret tiem Savu roku, tos nosist tuksnesī
27 Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.
Un nogāzt viņu dzimumu starp pagāniem un tos izkaisīt pa tām zemēm.
28 Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;
Tie pieķērās arī BaālPeoram un ēda mirušu upurus,
29 Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.
Un apkaitināja To Kungu ar saviem darbiem, ka mocība starp viņiem ielauzās.
30 Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.
Tad Pinehas cēlās un sodīja, un tā mocība mitējās.
31 Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.
Un tas viņam tapa pielīdzināts par taisnību uz bērnu bērniem mūžīgi.
32 Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.
Un tie Viņu apkaitināja pie bāršanās ūdens, ka Mozum viņu dēļ ļaunums uzgāja.
33 Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.
Jo tie padarīja viņa sirdi rūgtu, ka viņš neapdomīgi runāja ar savām lūpām.
34 De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;
Tie arī neizdeldēja tās tautas, kā Tas Kungs tiem bija pavēlējis;
35 Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;
Bet tie sajaucās ar pagāniem un mācījās viņu darbus;
36 Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.
Un kalpoja viņu elkiem, un tie viņiem palika par valgu.
37 Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;
Pat savus dēlus un savas meitas tie upurēja nešķīstiem gariem,
38 Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;
Un izlēja nenoziedzīgas asinis, savu dēlu un savu meitu asinis, ko tie upurēja Kanaāna elkiem, tā ka zeme tapa apgānīta caur asins vainām.
39 Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.
Un tie sagānījās ar saviem darbiem un maukoja ar savām darīšanām.
40 Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;
Par to Tas Kungs ļoti iedusmojās pret Saviem ļaudīm un turēja par negantību Savu īpašumu;
41 Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.
Un Viņš tos nodeva pagānu rokā, un viņu nīdētāji par tiem valdīja.
42 Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.
Un viņu ienaidnieki tos apbēdināja un tos pazemoja apakš savas rokas.
43 Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.
Viņš tos izglāba daudzkārt, taču tie Viņu apkaitināja ar savu padomu un iznīka savu noziegumu dēļ.
44 Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;
Bet Viņš uzlūkoja viņu bēdas un dzirdēja viņu kliegšanu,
45 Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;
Un pieminēja viņu labad Savu derību, un Viņam bija žēl pēc Savas lielās žēlastības,
46 Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.
Un lika tiem atrast sirds žēlastību pie visiem, kas tos turēja cietumā.
47 Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.
Atpestī mūs, Kungs, mūsu Dievs, un sapulcini mūs no tiem pagāniem, ka mēs pateicamies Tavam svētam vārdam un lielāmies ar Tavu slavu.
48 Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.
Slavēts lai ir Tas Kungs, Israēla Dievs, mūžīgi mūžam, un visi ļaudis lai saka: Āmen! Alleluja.
