Psaltaren 106

1 Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.

Alleluia! Celebrate l’Eterno, perch’egli è buono, perché la sua benignità dura in perpetuo.

2 Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?

Chi può raccontare le gesta dell’Eterno, o pubblicar tutta la sua lode?

3 Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.

Beati coloro che osservano ciò ch’è prescritto, che fanno ciò ch’è giusto, in ogni tempo!

4 Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;

O Eterno, ricordati di me, con la benevolenza che usi verso il tuo popolo; visitami con la tua salvazione,

5 Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.

affinché io vegga il bene de’ tuoi eletti, mi rallegri dell’allegrezza della tua nazione, e mi glori con la tua eredità.

6 Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.

Noi e i nostri padri abbiamo peccato, abbiamo commesso l’iniquità, abbiamo agito empiamente.

7 Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.

I nostri padri non prestarono attenzione alle tue maraviglie in Egitto; non si ricordarono della moltitudine delle tue benignità, ma si ribellarono presso al mare, al Mar rosso.

8 Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.

Nondimeno egli li salvò per amor del suo nome, per far conoscere la sua potenza.

9 Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;

Sgridò il Mar rosso ed esso si seccò; li condusse attraverso gli abissi come attraverso un deserto.

10 Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.

E li salvò dalla mano di chi li odiava, e li redense dalla mano del nemico.

11 Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.

E le acque copersero i loro avversari; non ne scampò neppur uno.

12 Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.

Allora credettero alle sue parole, e cantarono la sua lode.

13 Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.

Ben presto dimenticarono le sue opere; non aspettaron fiduciosi l’esecuzione dei suoi disegni,

14 Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.

ma si accesero di cupidigia nel deserto, e tentarono Dio nella solitudine.

15 Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.

Ed egli dette loro quel che chiedevano, ma mandò la consunzione nelle loro persone.

16 Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.

Furon mossi d’invidia contro Mosè nel campo, e contro Aaronne, il santo dell’Eterno.

17 Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.

La terra s’aprì, inghiottì Datan e coperse il sèguito d’Abiram.

18 Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.

Un fuoco s’accese nella loro assemblea, la fiamma consumò gli empi.

19 De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;

Fecero un vitello in Horeb, e adorarono un’immagine di getto;

20 Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.

così mutarono la loro gloria nella figura d’un bue che mangia l’erba.

21 De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;

Dimenticarono Dio, loro salvatore, che avea fatto cose grandi in Egitto,

22 Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.

cose maravigliose nel paese di Cham, cose tremende al Mar rosso.

23 Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.

Ond’egli parlò di sterminarli; ma Mosè, suo eletto, stette sulla breccia dinanzi a lui per stornar l’ira sua onde non li distruggesse.

24 Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;

Essi disdegnarono il paese delizioso, non credettero alla sua parola;

25 Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.

e mormorarono nelle loro tende, e non dettero ascolto alla voce dell’Eterno.

26 Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;

Ond’egli, alzando la mano, giurò loro che li farebbe cader nel deserto,

27 Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.

che farebbe perire la loro progenie fra le nazioni e li disperderebbe per tutti i paesi.

28 Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;

Si congiunsero anche con Baal-Peor e mangiarono dei sacrifizi dei morti.

29 Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.

Così irritarono Iddio colle loro azioni, e un flagello irruppe fra loro.

30 Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.

Ma Fineas si levò e fece giustizia, e il flagello fu arrestato.

31 Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.

E ciò gli fu imputato come giustizia per ogni età, in perpetuo.

32 Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.

Lo provocarono ad ira anche alle acque di Meriba, e venne del male a Mosè per cagion loro;

33 Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.

perché inasprirono il suo spirito ed egli parlò sconsigliatamente con le sue labbra.

34 De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;

Essi non distrussero i popoli, come l’Eterno avea loro comandato;

35 Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;

ma si mescolarono con le nazioni, e impararono le opere d’esse:

36 Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.

e servirono ai loro idoli, i quali divennero per essi un laccio;

37 Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;

e sacrificarono i loro figliuoli e le loro figliuole ai demoni,

38 Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;

e sparsero il sangue innocente, il sangue dei loro figliuoli e delle loro figliuole, che sacrificarono agl’idoli di Canaan; e il paese fu profanato dal sangue versato.

39 Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.

Essi si contaminarono con le loro opere, e si prostituirono coi loro atti.

40 Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;

Onde l’ira dell’Eterno si accese contro il suo popolo, ed egli ebbe in abominio la sua eredità.

41 Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.

E li dette nelle mani delle nazioni, e quelli che li odiavano li signoreggiarono.

42 Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.

E i loro nemici li oppressero, e furono umiliati sotto la loro mano.

43 Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.

Molte volte li liberò, ma essi si ribellavano, seguendo i loro propri voleri, e si rovinavano per la loro iniquità.

44 Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;

Tuttavia, volse a loro lo sguardo quando furono in distretta, quando udì il loro grido;

45 Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;

e si ricordò per loro del suo patto, e si pentì secondo la moltitudine delle sue benignità.

46 Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.

Fece loro anche trovar compassione presso tutti quelli che li aveano menati in cattività.

47 Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.

Salvaci, o Eterno, Iddio nostro, e raccoglici di fra le nazioni, affinché celebriamo il tuo santo nome, e mettiamo la nostra gloria nel lodarti.

48 Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.

Benedetto sia l’Eterno, l’Iddio d’Israele, d’eternità in eternità! E tutto il popolo dica: Amen! Alleluia.