< Psaltaren 106 >
1 Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.
Louez l’Éternel! Louez l’Éternel, car il est bon, Car sa miséricorde dure à toujours!
2 Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?
Qui dira les hauts faits de l’Éternel? Qui publiera toute sa louange?
3 Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.
Heureux ceux qui observent la loi, Qui pratiquent la justice en tout temps!
4 Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;
Éternel, souviens-toi de moi dans ta bienveillance pour ton peuple! Souviens-toi de moi en lui accordant ton secours,
5 Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.
Afin que je voie le bonheur de tes élus, Que je me réjouisse de la joie de ton peuple, Et que je me glorifie avec ton héritage!
6 Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.
Nous avons péché comme nos pères, Nous avons commis l’iniquité, nous avons fait le mal.
7 Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.
Nos pères en Égypte ne furent pas attentifs à tes miracles, Ils ne se rappelèrent pas la multitude de tes grâces, Ils furent rebelles près de la mer, près de la mer Rouge.
8 Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.
Mais il les sauva à cause de son nom, Pour manifester sa puissance.
9 Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;
Il menaça la mer Rouge, et elle se dessécha; Et il les fit marcher à travers les abîmes comme dans un désert.
10 Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.
Il les sauva de la main de celui qui les haïssait, Il les délivra de la main de l’ennemi.
11 Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.
Les eaux couvrirent leurs adversaires: Il n’en resta pas un seul.
12 Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.
Et ils crurent à ses paroles, Ils chantèrent ses louanges.
13 Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.
Mais ils oublièrent bientôt ses œuvres, Ils n’attendirent pas l’exécution de ses desseins.
14 Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.
Ils furent saisis de convoitise dans le désert, Et ils tentèrent Dieu dans la solitude.
15 Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.
Il leur accorda ce qu’ils demandaient; Puis il envoya le dépérissement dans leur corps.
16 Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.
Ils se montrèrent, dans le camp, jaloux contre Moïse, Contre Aaron, le saint de l’Éternel.
17 Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.
La terre s’ouvrit et engloutit Dathan, Et elle se referma sur la troupe d’Abiram;
18 Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.
Le feu embrasa leur troupe, La flamme consuma les méchants.
19 De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;
Ils firent un veau en Horeb, Ils se prosternèrent devant une image de fonte,
20 Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.
Ils échangèrent leur gloire Contre la figure d’un bœuf qui mange l’herbe.
21 De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;
Ils oublièrent Dieu, leur sauveur, Qui avait fait de grandes choses en Égypte,
22 Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.
Des miracles dans le pays de Cham, Des prodiges sur la mer Rouge.
23 Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.
Et il parla de les exterminer; Mais Moïse, son élu, se tint à la brèche devant lui, Pour détourner sa fureur et l’empêcher de les détruire.
24 Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;
Ils méprisèrent le pays des délices; Ils ne crurent pas à la parole de l’Éternel,
25 Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.
Ils murmurèrent dans leurs tentes, Ils n’obéirent point à sa voix.
26 Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;
Et il leva la main pour jurer De les faire tomber dans le désert,
27 Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.
De faire tomber leur postérité parmi les nations, Et de les disperser au milieu des pays.
28 Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;
Ils s’attachèrent à Baal-Peor, Et mangèrent des victimes sacrifiées aux morts.
29 Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.
Ils irritèrent l’Éternel par leurs actions, Et une plaie fit irruption parmi eux.
30 Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.
Phinées se leva pour intervenir, Et la plaie s’arrêta;
31 Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.
Cela lui fut imputé à justice, De génération en génération pour toujours.
32 Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.
Ils irritèrent l’Éternel près des eaux de Meriba; Et Moïse fut puni à cause d’eux,
33 Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.
Car ils aigrirent son esprit, Et il s’exprima légèrement des lèvres.
34 De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;
Ils ne détruisirent point les peuples Que l’Éternel leur avait ordonné de détruire.
35 Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;
Ils se mêlèrent avec les nations, Et ils apprirent leurs œuvres.
36 Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.
Ils servirent leurs idoles, Qui furent pour eux un piège;
37 Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;
Ils sacrifièrent leurs fils Et leurs filles aux idoles,
38 Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;
Ils répandirent le sang innocent, Le sang de leurs fils et de leurs filles, Qu’ils sacrifièrent aux idoles de Canaan, Et le pays fut profané par des meurtres.
39 Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.
Ils se souillèrent par leurs œuvres, Ils se prostituèrent par leurs actions.
40 Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;
La colère de l’Éternel s’enflamma contre son peuple, Et il prit en horreur son héritage.
41 Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.
Il les livra entre les mains des nations; Ceux qui les haïssaient dominèrent sur eux;
42 Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.
Leurs ennemis les opprimèrent, Et ils furent humiliés sous leur puissance.
43 Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.
Plusieurs fois il les délivra; Mais ils se montrèrent rebelles dans leurs desseins, Et ils devinrent malheureux par leur iniquité.
44 Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;
Il vit leur détresse, Lorsqu’il entendit leurs supplications.
45 Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;
Il se souvint en leur faveur de son alliance; Il eut pitié selon sa grande bonté,
46 Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.
Et il excita pour eux la compassion De tous ceux qui les retenaient captifs.
47 Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.
Sauve-nous, Éternel, notre Dieu! Et rassemble-nous du milieu des nations, Afin que nous célébrions ton saint nom, Et que nous mettions notre gloire à te louer!
48 Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.
Béni soit l’Éternel, le Dieu d’Israël, d’éternité en éternité! Et que tout le peuple dise: Amen! Louez l’Éternel!