Psaltaren 106
1 Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.
Praise ye the LORD. O give thanks to the LORD; for [he is] good: for his mercy [endureth] for ever.
2 Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?
Who can utter the mighty acts of the LORD? [who] can show forth all his praise?
3 Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.
Blessed [are] they that keep judgment, [and] he that doeth righteousness at all times.
4 Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;
Remember me, O LORD, with the favor [that thou bearest to] thy people: O visit me with thy salvation;
5 Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.
That I may see the good of thy chosen, that I may rejoice in the gladness of thy nation, that I may glory with thy inheritance.
6 Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.
We have sinned with our fathers, we have committed iniquity, we have done wickedly.
7 Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.
Our fathers understood not thy wonders in Egypt; they remembered not the multitude of thy mercies; but provoked [him] at the sea, [even] at the Red sea.
8 Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.
Nevertheless he saved them for his name's sake, that he might make his mighty power to be known.
9 Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;
He rebuked the Red sea also, and it was dried up: so he led them through the depths, as through the wilderness.
10 Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.
And he saved them from the hand of him that hated [them], and redeemed them from the hand of the enemy.
11 Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.
And the waters covered their enemies: there was not one of them left.
12 Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.
Then they believed his words; they sang his praise.
13 Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.
They soon forgot his works; they waited not for his counsel:
14 Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.
But lusted exceedingly in the wilderness, and tempted God in the desert.
15 Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.
And he gave them their request; but sent leanness into their soul.
16 Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.
They envied Moses also in the camp, [and] Aaron the saint of the LORD.
17 Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.
The earth opened and swallowed up Dathan, and covered the company of Abiram.
18 Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.
And a fire was kindled in their company; the flame burned up the wicked.
19 De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;
They made a calf in Horeb, and worshiped the molten image.
20 Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.
Thus they changed their glory into the similitude of an ox that eateth grass.
21 De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;
They forgot God their savior, who had done great things in Egypt;
22 Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.
Wondrous works in the land of Ham, [and] terrible things by the Red sea.
23 Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.
Therefore he said that he would destroy them, had not Moses his chosen stood before him in the breach, to turn away his wrath, lest he should destroy [them].
24 Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;
Yes, they despised the pleasant land, they believed not his word:
25 Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.
But murmured in their tents, [and] hearkened not to the voice of the LORD.
26 Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;
Therefore he lifted up his hand against them, to overthrow them in the wilderness:
27 Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.
To overthrow their seed also among the nations, and to scatter them in the lands.
28 Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;
They joined themselves also to Baal-peor, and ate the sacrifices of the dead.
29 Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.
Thus they provoked [him] to anger with their inventions: and the plague broke in upon them.
30 Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.
Then stood up Phinehas, and executed judgment: and [so] the plague was stayed.
31 Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.
And that was counted to him for righteousness to all generations for ever.
32 Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.
They angered [him] also at the waters of strife, so that it went ill with Moses for their sakes:
33 Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.
Because they provoked his spirit, so that he spoke unadvisedly with his lips.
34 De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;
They did not destroy the nations, concerning whom the LORD commanded them:
35 Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;
But were mingled among the heathen, and learned their works.
36 Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.
And they served their idols: which were a snare to them.
37 Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;
Yes, they sacrificed their sons and their daughters to demons,
38 Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;
And shed innocent blood, [even] the blood of their sons and of their daughters, whom they sacrificed to the idols of Canaan: and the land was polluted with blood.
39 Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.
Thus were they defiled with their own works, and went astray with their own inventions.
40 Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;
Therefore was the wrath of the LORD kindled against his people, insomuch that he abhorred his own inheritance.
41 Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.
And he gave them into the hand of the heathen; and they that hated them ruled over them.
42 Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.
Their enemies also oppressed them, and they were brought into subjection under their hand.
43 Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.
Many times did he deliver them; but they provoked [him] with their counsel; and were brought low for their iniquity.
44 Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;
Nevertheless he regarded their affliction, when he heard their cry:
45 Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;
And he remembered for them his covenant, and repented according to the multitude of his mercies.
46 Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.
He made them also to be pitied by all those that carried them captives.
47 Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.
Save us, O LORD our God, and gather us from among the heathen, to give thanks to thy holy name, [and] to triumph in thy praise.
48 Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.
Blessed [be] the LORD God of Israel from everlasting to everlasting: and let all the people say, Amen. Praise ye the LORD.
