Psaltaren 106
1 Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.
Praise the LORD. Give thanks to the LORD, for he is good, for his loving kindness endures forever.
2 Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?
Who can utter the mighty acts of the LORD, or fully declare all his praise?
3 Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.
Blessed are those who uphold justice, who practice righteousness at all times.
4 Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;
Remember me, LORD, with the favor that you show to your people. Visit me with your salvation,
5 Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.
that I may see the prosperity of your chosen, that I may rejoice in the gladness of your nation, that I may glory with your inheritance.
6 Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.
We have sinned with our fathers. We have committed iniquity. We have done wickedly.
7 Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.
Our fathers did not understand your wonders in Egypt. They did not remember the multitude of your loving kindnesses, but were rebellious at the sea, even at the Red Sea.
8 Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.
Nevertheless he saved them for his name's sake, that he might make his mighty power known.
9 Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;
He rebuked the Red Sea also, and it was dried up; so he led them through the depths, as through a desert.
10 Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.
He saved them from the hand of him who hated them, and redeemed them from the hand of the enemy.
11 Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.
The waters covered their adversaries. There was not one of them left.
12 Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.
Then they believed his words. They sang his praise.
13 Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.
They soon forgot his works. They did not wait for his counsel,
14 Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.
but gave in to craving in the desert, and tested God in the wasteland.
15 Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.
He gave them their request, but sent leanness into their soul.
16 Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.
They envied Moses also in the camp, and Aaron, the LORD's holy one.
17 Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.
The earth opened and swallowed up Dathan, and covered the company of Abiram.
18 Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.
A fire was kindled in their company. The flame burned up the wicked.
19 De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;
They made a calf in Horeb, and worshiped a molten image.
20 Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.
Thus they exchanged their glory for an image of a bull that eats grass.
21 De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;
They forgot God, their Savior, who had done great things in Egypt,
22 Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.
Wondrous works in the land of Ham, and awesome things by the Red Sea.
23 Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.
Therefore he said that he would destroy them, had Moses, his chosen, not stood before him in the breach, to turn away his wrath, so that he wouldn't destroy them.
24 Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;
Yes, they despised the pleasant land. They did not believe his word,
25 Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.
but murmured in their tents, and did not listen to the LORD's voice.
26 Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;
Therefore he swore to them that he would overthrow them in the wilderness,
27 Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.
and that he would make their offspring fall among the nations, and scatter them in the lands.
28 Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;
They joined themselves also to Baal Peor, and ate the sacrifices of the dead.
29 Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.
Thus they provoked him to anger with their deeds. The plague broke in on them.
30 Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.
Then Phinehas stood up, and executed judgment, so the plague was stopped.
31 Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.
That was credited to him for righteousness, for all generations to come.
32 Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.
They angered him also at the waters of Meribah, so that Moses was troubled for their sakes;
33 Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.
because they were rebellious against his spirit, he spoke rashly with his lips.
34 De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;
They did not destroy the peoples, as the LORD commanded them,
35 Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;
but mixed themselves with the nations, and learned their works.
36 Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.
They served their idols, which became a snare to them.
37 Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;
Yes, they sacrificed their sons and their daughters to demons.
38 Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;
They shed innocent blood, even the blood of their sons and of their daughters, whom they sacrificed to the idols of Canaan. The land was polluted with blood.
39 Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.
Thus were they defiled with their works, and prostituted themselves in their deeds.
40 Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;
Therefore the LORD burned with anger against his people. He abhorred his inheritance.
41 Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.
He gave them into the hand of the nations. Those who hated them ruled over them.
42 Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.
Their enemies also oppressed them. They were brought into subjection under their hand.
43 Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.
Many times he delivered them, but they were rebellious in their counsel, and were brought low in their iniquity.
44 Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;
Nevertheless he regarded their distress, when he heard their cry.
45 Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;
He remembered for them his covenant, and repented according to the multitude of his loving kindnesses.
46 Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.
He made them also to be pitied by all those who carried them captive.
47 Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.
Save us, LORD, our God, gather us from among the nations, to give thanks to your holy name, to triumph in your praise.
48 Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.
Blessed be the LORD, the God of Israel, from everlasting to everlasting. And let all the people say, "Amen." Praise the LORD.
