Psaltaren 106
1 Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.
Hallelujah. Oh give thanks unto the Lord; for he is good: for to eternity endureth his kindness.
2 Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?
Who can utter the mighty acts of the Lord? who can publish all his praise?
3 Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.
Happy are those that observe justice, that execute righteousness at all times.
4 Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;
Remember me, O Lord, when thou favorest thy people: oh visit me with thy salvation;
5 Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.
That I may look on the happiness of thy elect, that I may rejoice in the joy of thy nation, that I may glorify myself with thy inheritance.
6 Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.
We have sinned together with our fathers, we have committed iniquity, we have done wickedly.
7 Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.
Our fathers did not reflect on thy wonders in Egypt: they remembered not the multitude of thy kindnesses; but rebelled at the sea, even at the Red Sea.
8 Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.
Nevertheless he saved them for the sake of his name, to make known his might.
9 Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;
He rebuked the Red Sea also, and it was dried up; and he led them through the depths, as through the wilderness.
10 Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.
And he saved them from the hand of him that hated them, and redeemed them from the hand of the enemy.
11 Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.
And the waters covered their adversaries: not one of them was left.
12 Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.
Then believed they in his words, they sang his praise.
13 Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.
Speedily they forgot his works, they waited not for his counsel;
14 Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.
And they felt a lustful longing in the wilderness, and tempted God in the desert.
15 Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.
And he gave them what they had asked; but sent dryness into their soul.
16 Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.
Moreover they envied Moses in the camp, and Aaron the holy one of the Lord.
17 Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.
The earth opened and swallowed up Dathan, and covered over the company of Abiram.
18 Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.
And a fire was kindled in their company: the flame burnt up the wicked.
19 De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;
They made a calf in Horeb, and bowed themselves down to a molten image.
20 Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.
And they exchanged their glory for the similitude of an ox that eateth herbs.
21 De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;
They forgot God their saviour, who had done great things in Egypt,
22 Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.
Wonders in the land of Ham, terrible things by the Red Sea.
23 Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.
He therefore spoke of destroying them: had not Moses his elect stood in the breach before him, to turn away his fury, that he might not destroy.
24 Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;
And they despised the pleasant land, they believed not in his word;
25 Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.
But they murmured in their tents, they hearkened not unto the voice of the Lord.
26 Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;
He therefore lifted up his hand against them, to cause them to fall in the wilderness;
27 Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.
And to let their seed fall among the nations, and to scatter them in the lands.
28 Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;
And they joined themselves unto Ba'al-pe'or, and ate the sacrifices of the dead.
29 Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.
And they provoked him to anger with their deeds: and there broke in among them the plague.
30 Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.
Then stood up Phinehas, and executed judgment: and the plague was stayed.
31 Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.
And it was accounted unto him for righteousness, unto all generations for evermore.
32 Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.
They angered him also at the waters of Meribah, and evil happened to Moses for their sake;
33 Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.
Because they had embittered his spirit, and so he spoke thoughtlessly with his lips.
34 De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;
They did not exterminate the nations, that the Lord had indicated to them;
35 Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;
But they mingled themselves among the nations, and learned their doings.
36 Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.
And they served their idols, and these became unto them a snare.
37 Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;
Yea, they sacrificed their sons and their daughters unto the evil spirits;
38 Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;
And they shed innocent blood, the blood of their sons and of their daughters, whom they sacrificed unto the idols of Canaan: and the land was polluted with blood-guiltiness.
39 Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.
Thus were they made unclean through their own doings, and went astray with their own deeds.
40 Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;
therefore was the wrath of the Lord kindled against his people, and be felt disgust for his own inheritance.
41 Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.
And he gave them up into the hand of the nations: and there ruled over them those that hated them.
42 Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.
And their enemies also oppressed them: and they were subdued under their hand.
43 Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.
Many times did he deliver them; but they rebelled with their counsel, and they were brought low through their iniquity.
44 Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;
Nevertheless he looked on when they were in distress, when he heard their entreaty.
45 Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;
And he remembered unto them his covenant, and he bethought himself according to the abundance of his kindnesses;
46 Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.
And be caused them to find mercy before all those that had carried them away captive.
47 Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.
Save us, O Lord our God, and gather us from among the nations, to give thanks unto thy holy name, to triumph in thy praise.
48 Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.
Blessed be the Lord the God of Israel from everlasting even to everlasting: and let all the people say, Amen, Hallelujah.
