Psaltaren 106
1 Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.
Hallelujah. O give thanks unto the LORD; for He is good; for His mercy endureth for ever.
2 Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?
Who can express the mighty acts of the LORD, or make all His praise to be heard?
3 Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.
Happy are they that keep justice, that do righteousness at all times.
4 Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;
Remember me, O LORD, when Thou favourest Thy people; O think of me at Thy salvation;
5 Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.
That I may behold the prosperity of Thy chosen, that I may rejoice in the gladness of Thy nation, that I may glory with Thine inheritance.
6 Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.
We have sinned with our fathers, we have done iniquitously, we have dealt wickedly.
7 Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.
Our fathers in Egypt gave no heed unto Thy wonders; they remembered not the multitude of Thy mercies; but were rebellious at the sea, even at the Red Sea.
8 Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.
Nevertheless He saved them for His name's sake, that He might make His mighty power to be known.
9 Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;
And He rebuked the Red Sea, and it was dried up; and He led them through the depths, as through a wilderness.
10 Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.
And He saved them from the hand of him that hated them, and redeemed them from the hand of the enemy.
11 Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.
And the waters covered their adversaries; there was not one of them left.
12 Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.
Then believed they His words; they sang His praise.
13 Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.
They soon forgot His works; they waited not for His counsel;
14 Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.
But lusted exceedingly in the wilderness, and tried God in the desert.
15 Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.
And He gave them their request; but sent leanness into their soul.
16 Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.
They were jealous also of Moses in the camp, and of Aaron the holy one of the LORD.
17 Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.
The earth opened and swallowed up Dathan, and covered the company of Abiram.
18 Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.
And a fire was kindled in their company; the flame burned up the wicked.
19 De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;
They made a calf in Horeb, and worshipped a molten image.
20 Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.
Thus they exchanged their glory for the likeness of an ox that eateth grass.
21 De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;
They forgot God their saviour, who had done great things in Egypt;
22 Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.
Wondrous works in the land of Ham, terrible things by the Red Sea.
23 Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.
Therefore He said that He would destroy them, had not Moses His chosen stood before Him in the breach, to turn back His wrath, lest He should destroy them.
24 Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;
Moreover, they scorned the desirable land, they believed not His word;
25 Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.
And they murmured in their tents, they hearkened not unto the voice of the LORD.
26 Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;
Therefore He swore concerning them, that He would overthrow them in the wilderness;
27 Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.
And that He would cast out their seed among the nations, and scatter them in the lands.
28 Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;
They joined themselves also unto Baal of Peor, and ate the sacrifices of the dead.
29 Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.
Thus they provoked Him with their doings, and the plague broke in upon them.
30 Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.
Then stood up Phinehas, and wrought judgment, and so the plague was stayed.
31 Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.
And that was counted unto him for righteousness, unto all generations for ever.
32 Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.
They angered Him also at the waters of Meribah, and it went ill with Moses because of them;
33 Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.
For they embittered his spirit, and he spoke rashly with his lips.
34 De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;
They did not destroy the peoples, as the LORD commanded them;
35 Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;
But mingled themselves with the nations, and learned their works;
36 Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.
And they served their idols, which became a snare unto them;
37 Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;
Yea, they sacrificed their sons and their daughters unto demons,
38 Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;
And shed innocent blood, even the blood of their sons and of their daughters, whom they sacrificed unto the idols of Canaan; and the land was polluted with blood.
39 Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.
Thus were they defiled with their works, and went astray in their doings.
40 Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;
Therefore was the wrath of the LORD kindled against His people, and He abhorred His inheritance.
41 Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.
And He gave them into the hand of the nations; and they that hated them ruled over them.
42 Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.
Their enemies also oppressed them, and they were subdued under their hand.
43 Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.
Many times did He deliver them; but they were rebellious in their counsel, and sank low through their iniquity.
44 Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;
Nevertheless He looked upon their distress, when He heard their cry;
45 Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;
And He remembered for them His covenant, and repented according to the multitude of His mercies.
46 Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.
He made them also to be pitied of all those that carried them captive.
47 Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.
Save us, O LORD our God, and gather us from among the nations, that we may give thanks unto Thy holy name, that we may triumph in Thy praise.
48 Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.
Blessed be the LORD, the God of Israel, from everlasting even to everlasting, and let all the people say: 'Amen.' Hallelujah.
