Psaltaren 106
1 Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.
Alleluia. Give glory to the Lord, for he is good: for his mercy endureth for ever.
2 Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?
Who shall declare the powers of the Lord? who shall set forth all his praises?
3 Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.
Blessed are they that keep judgment, and do justice at all times.
4 Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;
Remember us, O Lord, in the favour of thy people: visit us with thy salvation.
5 Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.
That we may see the good of thy chosen, that we may rejoice in the joy of thy nation: that thou mayst be praised with thy inheritance.
6 Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.
We have sinned with our fathers: we have acted unjustly, we have wrought iniquity.
7 Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.
Our fathers understood not thy wonders in Egypt: they remembered not the multitude of thy mercies: And they provoked to wrath going up to the sea, even the Red Sea.
8 Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.
And he saved them for his own name’s sake: that he might make his power known.
9 Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;
And he rebuked the Red Sea, and it was dried up: and he led them through the depths, as in a wilderness.
10 Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.
And he saved them from the hand of them that hated them: and he redeemed them from the hand of the enemy.
11 Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.
And the water covered them that afflicted them: there was not one of them left.
12 Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.
And they believed his words: and they sang his praises.
13 Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.
They had quickly done, they forgot his works: and they waited not for his counsels.
14 Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.
And they coveted their desire in the desert: and they tempted God in the place without water.
15 Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.
And he gave them their request: and sent fulness into their souls.
16 Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.
And they provoked Moses in the camp, Aaron the holy one of the Lord.
17 Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.
The earth opened and swallowed up Dathan: and covered the congregation of Abiron.
18 Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.
And a fire was kindled in their congregation: the flame burned the wicked.
19 De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;
They made also a calf in Horeb: and they adored the graven thing.
20 Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.
And they changed their glory into the likeness of a calf that eateth grass.
21 De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;
They forgot God, who saved them, who had done great things in Egypt,
22 Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.
Wondrous works in the land of Cham: terrible things in the Red Sea.
23 Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.
And he said that he would destroy them: had not Moses his chosen stood before him in the breach: To turn away his wrath, lest he should destroy them.
24 Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;
And they set at nought the desirable land. They believed not his word,
25 Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.
And they murmured in their tents: they hearkened not to the voice of the Lord.
26 Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;
And he lifted up his hand over them: to overthrow them in the desert;
27 Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.
And to cast down their seed among the nations, and to scatter them in the countries.
28 Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;
They also were initiated to Beelphegor: and ate the sacrifices of the dead.
29 Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.
And they provoked him with their inventions: and destruction was multiplied among them.
30 Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.
Then Phinees stood up, and pacified him: and the slaughter ceased.
31 Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.
And it was reputed to him unto justice, to generation and generation for evermore.
32 Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.
They provoked him also at the waters of contradiction: and Moses was afflicted for their sakes:
33 Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.
Because they exasperated his spirit. And he distinguished with his lips.
34 De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;
They did not destroy the nations of which the Lord spoke unto them.
35 Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;
And they were mingled among the heathens, and learned their works:
36 Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.
And served their idols, and it became a stumblingblock to them.
37 Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;
And they sacrificed their sons, and their daughters to devils.
38 Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;
And they shed innocent blood: the blood of their sons and of their daughters which they sacrificed to the idols of Chanaan. And the land was polluted with blood,
39 Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.
And was defiled with their works: and they went aside after their own inventions.
40 Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;
And the Lord was exceedingly angry with his people: and he abhorred his inheritance.
41 Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.
And he delivered them into the hands of the nations: and they that hated them had dominion over them.
42 Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.
And their enemies afflicted them: and they were humbled under their hands:
43 Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.
Many times did he deliver them. But they provoked him with their counsel: and they were brought low by their iniquities.
44 Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;
And he saw when they were in tribulation: and he heard their prayer.
45 Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;
And he was mindful of his covenant: and repented according to the multitude of his mercies.
46 Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.
And he gave them unto mercies, in the sight of all those that had made them captives.
47 Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.
Save us, O Lord, our God: and gather us from among nations: That we may give thanks to thy holy name, and may glory in thy praise.
48 Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.
Blessed be the Lord the God of Israel, from everlasting to everlasting: and let all the people say: So be it, so be it.
