Psaltaren 106
1 Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.
Alleluia. Give thanks to the Lord; for he is good: for his mercy [endures] for ever.
2 Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?
Who shall tell the mighty acts of the Lord? [who] shall cause all his praises to be heard?
3 Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.
Blessed are they that keep judgement, and do righteousness at all times.
4 Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;
Remember us, O Lord, with the favour [you have] to your people: visit us with your salvation;
5 Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.
that we may behold the good of your elect, that we may rejoice in the gladness of your nation, that we may glory with your inheritance.
6 Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.
We have sinned with our fathers, we have transgressed, we have done unrighteously.
7 Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.
Our fathers in Egypt understood not your wonders, and remembered not the multitude of your mercy; but provoked [him] as they went up by the Red Sea.
8 Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.
Yet he saved them for his name's sake, that he might cause his mighty power to be known.
9 Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;
And he rebuked the Red Sea, and it was dried up: so he led them through the deep as through the wilderness.
10 Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.
And he saved them out of the hand of them that hated [them], and redeemed them out of the hand of the enemy.
11 Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.
The water covered those that oppressed them: there was not one of them left.
12 Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.
Then they believed his words, and celebrated his praise.
13 Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.
They made haste, they forgot his works; they waited not for his counsel.
14 Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.
And they lusted exceedingly in the wilderness, and tempted God in the dry [land].
15 Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.
And he gave them their request, and sent fullness into their souls.
16 Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.
They provoked Moses also in the camp, and Aaron the holy one of the Lord.
17 Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.
The earth opened and swallowed up Dathan, and closed upon the congregation of Abiron.
18 Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.
And a fire was kindled in their congregation, and a flame burnt up the sinners.
19 De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;
And they made a calf in Choreb, and worshipped the graven image,
20 Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.
and they changed their glory into the similitude of a calf that feeds on grass.
21 De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;
They forgot God that saved them, who had wrought great deeds in Egypt;
22 Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.
wondrous [works] in the land of Cham, and terrible things at the Red Sea.
23 Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.
So he said that he would have destroyed them, had not Moses his chosen stood before him in the breach, to turn [him] away from the fierceness of his anger, so that he should not destroy them.
24 Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;
Moreover they set at nothing the desirable land, and believed not his word.
25 Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.
And they murmured in their tents: they listened not to the voice of the Lord.
26 Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;
So he lifted up his hand against them, to cast them down in the wilderness;
27 Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.
and to cast down their seed amongst the nations, and to scatter them in the countries.
28 Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;
They were joined also to Beelphegor, and ate the sacrifices of the dead. And they provoked him with their devices;
29 Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.
and destruction, was multiplied amongst them.
30 Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.
Then Phinees stood up, and made atonement: and the plague ceased.
31 Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.
And it was counted to him for righteousness, to all generations for ever.
32 Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.
They provoked him also at the water of Strife, and Moses was hurt for their sakes;
33 Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.
for they provoked his spirit, and he spoke [unadvisedly] with his lips.
34 De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;
They destroyed not the nations which the Lord told them [to destroy];
35 Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;
but were mingled with the heathen, and learnt their works.
36 Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.
And they served their graven images; and it became an offence to them.
37 Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;
And they sacrificed their sons and their daughters to devils,
38 Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;
and shed innocent blood, the blood of their sons and daughters, whom they sacrificed to the idols of Chanaan; and the land was defiled with blood.
39 Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.
and was polluted with their works; and they went a whoring with their own devices.
40 Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;
So the Lord was very angry with his people, and he abhorred his inheritance.
41 Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.
And he delivered them into the hands of [their] enemies; and they that hated them ruled over them.
42 Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.
Ands their enemies oppressed them, and they were brought down under their hands.
43 Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.
Many a time he delivered them; but they provoked him by their counsel, and they were brought low by their iniquities.
44 Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;
You the Lord looked upon their affliction, when he heard their petition.
45 Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;
And he remembered his covenant, and repented according to the multitude of his mercy.
46 Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.
And he caused them to be pitied in the sight of all who carried them captive.
47 Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.
Save us, O Lord our God, and gather us from amongst the heathen, that we may give thanks to your holy name, that we may glory in your praise.
48 Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.
Blessed be the Lord God of Israel from everlasting and to everlasting; and all the people shall say, Amen, Amen.
