Psaltaren 106
1 Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.
Hallelujah! Give thanks to the LORD, for He is good; His loving devotion endures forever.
2 Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?
Who can describe the mighty acts of the LORD or fully proclaim His praise?
3 Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.
Blessed are those who uphold justice, who practice righteousness at all times.
4 Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;
Remember me, O LORD, in Your favor to Your people; visit me with Your salvation,
5 Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.
that I may see the prosperity of Your chosen ones, and rejoice in the gladness of Your nation, and give glory with Your inheritance.
6 Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.
We have sinned like our fathers; we have done wrong and acted wickedly.
7 Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.
Our fathers in Egypt did not grasp Your wonders or remember Your abundant kindness; but they rebelled by the sea, there at the Red Sea.
8 Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.
Yet He saved them for the sake of His name, to make His power known.
9 Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;
He rebuked the Red Sea, and it dried up; He led them through the depths as through a desert.
10 Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.
He saved them from the hand that hated them; He redeemed them from the hand of the enemy.
11 Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.
The waters covered their foes; not one of them remained.
12 Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.
Then they believed His promises and sang His praise.
13 Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.
Yet they soon forgot His works and failed to wait for His counsel.
14 Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.
They craved intensely in the wilderness and tested God in the desert.
15 Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.
So He granted their request, but sent a wasting disease upon them.
16 Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.
In the camp they envied Moses, as well as Aaron, the holy one of the LORD.
17 Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.
The earth opened up and swallowed Dathan; it covered the assembly of Abiram.
18 Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.
Then fire blazed through their company; flames consumed the wicked.
19 De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;
At Horeb they made a calf and worshiped a molten image.
20 Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.
They exchanged their Glory for the image of a grass-eating ox.
21 De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;
They forgot God their Savior, who did great things in Egypt,
22 Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.
wondrous works in the land of Ham, and awesome deeds by the Red Sea.
23 Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.
So He said He would destroy them— had not Moses His chosen one stood before Him in the breach to divert His wrath from destroying them.
24 Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;
They despised the pleasant land; they did not believe His promise.
25 Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.
They grumbled in their tents and did not listen to the voice of the LORD.
26 Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;
So He raised His hand and swore to cast them down in the wilderness,
27 Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.
to disperse their offspring among the nations and scatter them throughout the lands.
28 Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;
They yoked themselves to Baal of Peor and ate sacrifices offered to lifeless gods.
29 Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.
So they provoked the LORD to anger with their deeds, and a plague broke out among them.
30 Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.
But Phinehas stood and intervened, and the plague was restrained.
31 Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.
It was credited to him as righteousness for endless generations to come.
32 Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.
At the waters of Meribah they angered the LORD, and trouble came to Moses because of them.
33 Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.
For they rebelled against His Spirit, and Moses spoke rashly with his lips.
34 De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;
They did not destroy the peoples as the LORD had commanded them,
35 Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;
but they mingled with the nations and adopted their customs.
36 Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.
They worshiped their idols, which became a snare to them.
37 Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;
They sacrificed their sons and their daughters to demons.
38 Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;
They shed innocent blood— the blood of their sons and daughters, whom they sacrificed to the idols of Canaan, and the land was polluted with blood.
39 Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.
They defiled themselves by their actions and prostituted themselves by their deeds.
40 Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;
So the anger of the LORD burned against His people, and He abhorred His own inheritance.
41 Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.
He delivered them into the hand of the nations, and those who hated them ruled over them.
42 Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.
Their enemies oppressed them, and subdued them under their hand.
43 Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.
Many times He rescued them, but they were bent on rebellion and sank down in their iniquity.
44 Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;
Nevertheless He heard their cry; He took note of their distress.
45 Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;
And He remembered His covenant with them, and relented by the abundance of His loving devotion.
46 Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.
He made them objects of compassion to all who held them captive.
47 Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.
Save us, O LORD our God, and gather us from the nations, that we may give thanks to Your holy name, that we may glory in Your praise.
48 Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.
Blessed be the LORD, the God of Israel, from everlasting to everlasting. Let all the people say, “Amen!” Hallelujah!
