Psaltaren 106
1 Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.
Halleluja! Lov HERREN, thi han er god, thi hans Miskundhed varer evindelig!
2 Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?
Hvo kan opregne HERRENS vældige Gerninger, finde Ord til at kundgøre al hans Pris?
3 Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.
Salige de, der holder paa Ret, som altid øver Retfærdighed!
4 Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;
Husk os, HERRE, naar dit Folk finder Naade, lad os faa godt af din Frelse,
5 Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.
at vi maa se dine Udvalgtes Lykke, glæde os ved dit Folks Glæde og med din Arvelod prise vor Lykke!
6 Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.
Vi syndede som vore Fædre, handlede ilde og gudløst.
7 Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.
Vore Fædre i Ægypten ænsede ej dine Undere, kom ikke din store Miskundhed i Hu, stod den Højeste imod ved det røde Hav.
8 Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.
Dog frelste han dem for sit Navns Skyld, for at gøre sin Vælde kendt;
9 Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;
han trued det røde Hav, og det tørrede ud, han førte dem gennem Dybet som gennem en Ørk;
10 Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.
han fried dem af deres Avindsmænds Haand og udløste dem fra Fjendens Haand;
11 Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.
Vandet skjulte dem, som trængte dem, ikke een blev tilbage af dem;
12 Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.
da troede de paa hans Ord og kvad en Sang til hans Pris.
13 Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.
Men de glemte snart hans Gerninger, biede ej paa hans Raad;
14 Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.
de grebes af Attraa i Ørkenen, i Ødemarken fristed de Gud;
15 Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.
saa gav han dem det, de kræved, og sendte dem Lede i Sjælen.
16 Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.
De bar Avind mod Moses i Lejren, mod Aron, HERRENS hellige;
17 Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.
Jorden aabned sig, slugte Datan, lukked sig over Abirams Flok;
18 Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.
Ilden rasede i deres Flok, Luen brændte de gudløse op.
19 De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;
De laved en Kalv ved Horeb og tilbad det støbte Billed;
20 Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.
de bytted deres Herlighed bort for et Billed af en Okse, hvis Føde er Græs;
21 De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;
de glemte Gud, deres Frelser, som øvede store Ting i Ægypten,
22 Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.
Undere i Kamiternes Land, frygtelige Ting ved det røde Hav.
23 Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.
Da tænkte han paa at udrydde dem, men Moses, hans udvalgte Mand, stilled sig i Gabet for hans Aasyn for at hindre, at hans Vrede lagde øde.
24 Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;
De vraged det yndige Land og troede ikke hans Ord,
25 Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.
men knurrede i deres Telte og hørte ikke paa HERREN;
26 Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;
da løfted han Haanden og svor at lade dem falde i Ørkenen,
27 Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.
splitte deres Sæd blandt Folkene, sprede dem rundt i Landene.
28 Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;
De holdt til med Ba'al-Peor og aad af de dødes Ofre;
29 Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.
de krænked ham med deres Gerninger, og Plage brød løs iblandt dem.
30 Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.
Da stod Pinehas frem og holdt Dom, og Plagen blev bragt til at standse,
31 Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.
og det regnedes ham til Retfærdighed fra Slægt til Slægt, evindelig.
32 Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.
De vakte hans Vrede ved Meribas Vand, og for deres Skyld gik det Moses ilde;
33 Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.
thi de stod hans Aand imod, og han talte uoverlagte Ord.
34 De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;
De udrydded ikke de Folk, som HERREN havde sagt, de skulde,
35 Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;
med Hedninger blanded de sig og gjorde deres Gerninger efter;
36 Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.
deres Gudebilleder dyrkede de, og disse blev dem en Snare;
37 Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;
til Dæmonerne ofrede de, og det baade Sønner og Døtre;
38 Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;
de udgød uskyldigt Blod, deres Sønners og Døtres Blod, som de ofred til Kana'ans Guder, og Landet blev smittet ved Blod;
39 Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.
de blev urene ved deres Gerninger, bolede ved deres idrætter.
40 Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;
Da blev HERREN vred paa sit Folk og væmmedes ved sin Arv;
41 Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.
han gav dem i Folkenes Haand, deres Avindsmænd blev deres Herrer;
42 Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.
deres Fjender voldte dem Trængsel, de kuedes under deres Haand.
43 Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.
Han frelste dem Gang paa Gang, men de stod egensindigt imod og sygnede hen i Brøden;
44 Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;
dog saa han til dem i Trængslen, saa snart han hørte dem klage;
45 Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;
han kom sin Pagt i Hu og ynkedes efter sin store Miskundhed;
46 Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.
han lod dem finde Barmhjertighed hos alle, der tog dem til Fange.
47 Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.
Frels os, HERRE vor Gud, du samle os sammen fra Folkene, at vi maa love dit hellige Navn, med Stolthed synge din Pris.
48 Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.
Lovet være HERREN, Israels Gud, fra Evighed og til Evighed! Og alt Folket svare Amen!
