Psaltaren 106

1 Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.

Priser Herren! thi han er god, thi hans Miskundhed varer evindelig.

2 Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?

Hvo kan udsige Herrens vældige Gerninger, forkynde al hans Pris?

3 Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.

Salige ere de, som holde over Ret, og den, som øver Retfærdighed alle Tider.

4 Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;

Herre! kom mig i Hu med din Kærlighed til dit Folk, besøg mig med din Frelse,

5 Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.

at jeg maa skue dine udvalgtes Lykke, glæde mig ved dit Folks Glæde, prise mig lykkelig i Samfund med din Arv.

6 Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.

Vi have syndet med vore Fædre, vi have handlet ilde og gjort Ugudelighed.

7 Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.

Vore Fædre i Ægypten vilde ikke forstaa dine underfulde Gerninger, de kom ikke din store Miskundhed i Hu, men vare genstridige ved Havet, ved det røde Hav.

8 Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.

Dog frelste han dem for sit Navns Skyld, for at kundgøre sin Magt.

9 Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;

Og han truede det røde Hav, og det blev tørt, og han lod dem gaa igennem Dybet som igennem Ørken.

10 Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.

Og han frelste dem af Avindsmandens Haand og genløste dem af Fjendens Haand.

11 Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.

Og Vandene skjulte deres Modstandere, der blev ikke een tilovers af dem.

12 Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.

Da troede de paa hans Ord, de sang hans Pris.

13 Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.

Dog glemte de hans Gerninger snart, de biede ikke paa hans Raad.

14 Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.

Men de fik stor Begærlighed i Ørken og fristede Gud i det øde Land.

15 Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.

Da gav han dem det, de begærede, men lod deres Liv tæres hen.

16 Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.

Og de bare Avind imod Mose i Lejren, imod Aron, Herrens hellige.

17 Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.

Jorden oplod sig og opslugte Dathan, og den skjulte Abirams Hob.

18 Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.

Og Ild flammede op iblandt deres Hob, en Lue fortærede de ugudelige.

19 De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;

De dannede en Kalv ved Horeb og tilbade et støbt Billede.

20 Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.

Og de ombyttede deres Herlighed med Billedet af en Okse, som æder Urter.

21 De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;

De glemte Gud, deres Frelser, som havde gjort store Ting i Ægypten,

22 Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.

underfulde Gerninger i Kams Land, forfærdelige Ting ved det røde Hav.

23 Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.

Og han sagde, at han vilde ødelægge dem; dersom Mose, hans udvalgte, ikke havde stillet sig i Gabet for hans Ansigt, at afvende hans Vrede fra at ødelægge dem —!

24 Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;

De foragtede ogsaa det yndige Land, de troede ikke hans Ord.

25 Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.

Men de knurrede i deres Telte, de hørte ikke paa Herrens Røst.

26 Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;

Og han svor dem med oprakt Haand, at han vilde lade dem falde i Ørken,

27 Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.

og at han vilde lade deres Afkom falde iblandt Hedningerne og bortstrø dem i Landene.

28 Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;

Og de bandt sig til Baal-Peor og aade af Ofrene til de døde Afguder.

29 Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.

Og de opirrede ham med deres Idrætter, saa at en Plage brød løs paa dem,

30 Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.

Da stod Pinehas frem og holdt Dom, og Plagen hørte op.

31 Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.

Og det blev regnet ham til Retfærdighed fra Slægt til Slægt evindelig.

32 Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.

De fortørnede ham ogsaa ved Meribas Vand, og det gik Mose ilde for deres Skyld.

33 Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.

Thi de vare genstridige imod hans Aand, og han talte ubetænksomt med sine Læber.

34 De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;

De ødelagde ikke Folkene, om hvilke Herren havde sagt det til dem.

35 Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;

Men de blandede sig med Hedningerne og lærte deres Gerninger.

36 Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.

Og de tjente deres Afguder, og disse bleve dem til en Snare.

37 Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;

Og de ofrede deres Sønner og deres Døtre til Magterne.

38 Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;

Og de udøste uskyldigt Blod, deres Sønners og deres Døtres Blod, som de ofrede til Kanaans Afguder, og Landet vanhelligedes af Blodet.

39 Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.

Og de besmittede sig ved deres Gerninger, og de bolede ved deres Idrætter.

40 Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;

Da optændtes Herrens Vrede imod hans Folk, og han fik en Vederstyggelighed til sin Arv.

41 Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.

Og han gav dem i Hedningernes Haand, og deres Avindsmænd herskede over dem.

42 Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.

Og deres Fjender trængte dem, og de bleve ydmygede under deres Haand.

43 Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.

Han friede dem mange Gange; men de satte sig op imod ham i deres Raad, og de bleve nedtrykte for deres Misgerningers Skyld.

44 Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;

Dog saa han til dem, da de vare i Angest, idet han hørte deres Raab.

45 Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;

Og han kom sin Pagt i Hu, dem til Bedste, og det angrede ham efter hans store Miskundhed.

46 Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.

Og han lod dem finde Barmhjertighed hos alle dem, som havde bortført dem.

47 Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.

Frels os, Herre, vor Gud! og saml os fra Hedningerne, at vi kunne takke dit hellige Navn, rose os af din Pris!

48 Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.

Lovet være Herren, Israels Gud, fra Evighed og indtil Evighed; og alt Folket siger: Amen. Halleluja!