Psaltaren 106
1 Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.
Halelujah. Oslavujte Hospodina, nebo dobrý jest, nebo na věky milosrdenství jeho.
2 Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?
Kdo může vymluviti nesmírnou moc Hospodinovu, a vypraviti všecku chválu jeho?
3 Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.
Blahoslavení, kteříž ostříhají soudu, a činí spravedlnost každého času.
4 Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;
Pamatuj na mne, Hospodine, pro milost k lidu svému, navštěv mne spasením svým,
5 Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.
Abych užíval dobrých věcí s vyvolenými tvými, a veselil se veselím národu tvého, a chlubil se spolu s dědictvím tvým.
6 Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.
Zhřešili jsme i s otci svými, neprávě jsme činili, a bezbožnost páchali.
7 Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.
Otcové naši v Egyptě nerozuměli předivným skutkům tvým, aniž pamatovali na množství milosrdenství tvých, ale odporni byli při moři, při moři Rudém.
8 Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.
A však vysvobodil je pro jméno své, aby v známost uvedl moc svou.
9 Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;
Nebo přimluvil moři Rudému, a vyschlo; i provedl je skrze hlubiny, jako po poušti.
10 Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.
A tak zachoval je od ruky toho, jenž jich nenáviděl, a vyprostil je z ruky nepřítele.
11 Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.
V tom přikryly vody ty, kteříž je ssužovali, nezůstalo ani jednoho z nich.
12 Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.
A ačkoli věřili slovům jeho, a zpívali chválu jeho,
13 Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.
Však rychle zapomenuli na skutky jeho, a nečekali na radu jeho;
14 Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.
Ale jati jsouce žádostí na poušti, pokoušeli Boha silného na pustinách.
15 Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.
I dal jim, čehož se jim chtělo, a však dopustil hubenost na život jejich.
16 Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.
Potom, když horlili proti Mojžíšovi v vojště, a Aronovi, svatému Hospodinovu,
17 Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.
Otevřevši se země, požřela Dátana, a přikryla zběř Abironovu.
18 Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.
A roznícen byl oheň na rotu jejich, plamen spálil bezbožníky.
19 De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;
Udělali i tele na Orébě, a skláněli se slitině.
20 Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.
A změnivše slávu svou v podobiznu vola, jenž jí trávu,
21 De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;
Zapomněli na Boha silného, spasitele svého, kterýž činil veliké věci v Egyptě.
22 Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.
A předivné v zemi Chamově, přehrozné při moři Rudém.
23 Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.
Pročež řekl, že je vypléní, kdyby se byl Mojžíš, vyvolený jeho, nepostavil v té mezeře před ním, a neodvrátil prchlivosti jeho, aby nehubil.
24 Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;
Za tím zošklivili sobě zemi žádanou, nevěříce slovu jeho.
25 Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.
A repcíce v staních svých, neposlouchali hlasu Hospodinova.
26 Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;
A protož pozdvihl ruky své proti nim, aby je rozmetal po poušti,
27 Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.
A aby rozptýlil símě jejich mezi pohany, a rozehnal je do zemí.
28 Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;
Spřáhli se také byli s modlou Belfegor, a jedli oběti mrch.
29 Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.
A tak dráždili Boha skutky svými, až se na ně obořila rána,
30 Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.
Až se postavil Fínes, a pomstu vykonal, i přetržena jest rána ta.
31 Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.
Což jest mu počteno za spravedlnost od národu do pronárodu, a až na věky.
32 Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.
Opět ho byli popudili při vodách sváru, až se i Mojžíšovi zle stalo pro ně.
33 Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.
Nebo k hořkosti přivedli ducha jeho, a pronesl ji rty svými.
34 De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;
K tomu nevyplénili ani národů těch, o kterýchž jim byl Hospodin poručil,
35 Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;
Ale směšujíce se s těmi národy, naučili se skutkům jejich,
36 Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.
A sloužili modlám jejich, kteréž jim byly osídlem.
37 Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;
Obětovali zajisté syny své a dcery své ďáblům.
38 Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;
A vylili krev nevinnou, krev synů svých a dcer svých, kteréž obětovali trapidlům Kananejským, tak že poškvrněna jest země těmi vraždami.
39 Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.
I zmazali se skutky svými, a smilnili činy svými.
40 Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;
Protož rozpáliv se v prchlivosti Hospodin na lid svůj, v ošklivost vzal dědictví své.
41 Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.
A vydal je v ruce pohanů. I panovali nad nimi ti, jenž je v nenávisti měli,
42 Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.
A utiskali je nepřátelé jejich, tak že sníženi jsou pod ruku jejich.
43 Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.
Mnohokrát je vysvobozoval, oni však popouzeli ho radou svou, pročež potlačeni jsou pro nepravost svou.
44 Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;
A však patřil na úzkost jejich, a slyšel křik jejich.
45 Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;
Nebo se rozpomenul na smlouvu svou s nimi, a želel toho podlé množství milosrdenství svých,
46 Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.
Tak že naklonil k nim lítostí všecky, kteříž je u vězení drželi.
47 Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.
Zachovej nás, Hospodine Bože náš, a shromažď nás z těch pohanů, abychom slavili jméno tvé svaté, a chlubili se v chvále tvé.
48 Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.
Požehnaný Hospodin Bůh Izraelský od věků až na věky. Na to rciž všecken lid: Amen, Halelujah.
