Psaltaren 106

1 Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.

Aleluja! Hvalite Jahvu jer je dobar, jer je vječna ljubav njegova!

2 Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?

Tko će izreć' djela moći Jahvine, tko li mu iskazat' sve pohvale?

3 Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.

Blaženi što drže naredbe njegove i čine pravo u svako doba!

4 Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;

Sjeti me se, Jahve, po dobroti prema svome puku, pohodi me spasenjem svojim

5 Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.

da uživam sreću izabranih tvojih, da se radujem radosti naroda tvoga, da tvojom se baštinom ponosim.

6 Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.

Zgriješismo kao oci naši, činismo bezakonje, bezbožno radismo.

7 Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.

Oci naši u Egiptu, nehajni za čudesa tvoja, ne spominjahu se velike ljubavi tvoje, već na Svevišnjeg digoše se na Crvenom moru.

8 Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.

Al' on ih izbavi rad' imena svoga da pokaže silu svoju.

9 Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;

Zapovjedi Crvenome moru, i presahnu ono, provede ih izmed valÄa kao kroz pustinju.

10 Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.

Iz ruku mrzitelja njih izbavi, oslobodi iz ruku dušmana.

11 Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.

I prekriše vode neprijatelje njine, ne ostade nijednoga od njih.

12 Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.

Vjerovahu riječima njegovim i hvale mu pjevahu.

13 Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.

Zaboraviše brzo djela njegova, ne uzdaše se u volju njegovu.

14 Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.

Pohlepi se daše u pustinji, iskušavahu Boga u samoći.

15 Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.

I dade im što iskahu, al' u duše njine on groznicu posla.

16 Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.

Zavidješe tada Mojsiju u taboru, Aronu, kog posveti Jahve.

17 Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.

Otvori se zemlja, Datana proždrije, Abiramovo pokri mnoštvo.

18 Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.

Oganj pade na sve mnoštvo njino i zlotvore plamen sažga.

19 De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;

Načiniše tele na Horebu, klanjahu se liku od zlata slivenu.

20 Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.

Zamijeniše Slavu svoju likom bika što proždire travu.

21 De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;

Zaboraviše Boga, koji ih izbavi u Egiptu znamenja čineći

22 Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.

i čudesa u Kamovoj zemlji i strahote na Crvenome moru.

23 Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.

Već namisli da ih satre, al' Mojsije, izabranik njegov, zauze se za njih da srdžbu mu odvrati, te ih ne uništi.

24 Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;

Prezreše oni zemlju željkovanu ne vjerujuć' njegovoj riječi.

25 Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.

Mrmljahu pod šatorima svojim, ne poslušaše glasa Jahvina.

26 Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;

Zakle se tada podignutom rukom: sve će ih pokosit' u pustinji,

27 Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.

potomstvo njino međ' narode razbacat', njih razasut' po zemljama.

28 Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;

Posvetiše se Baal Peoru i jedoše žrtve bogova mrtvih.

29 Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.

Razjariše ga nedjelima svojim, i on na njih pošast baci.

30 Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.

Al' se Pinhas diže, sud izvrši i pošasti nesta tada.

31 Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.

U zasluge to mu uđe u sva pokoljenja dovijeka.

32 Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.

Razjariše ga opet kraj voda meripskih, i Mojsija zlo pogodi zbog njih,

33 Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.

jer mu duh već ogorčiše, nesmotrenu riječ izusti.

34 De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;

I ne istrijebiše naroda za koje im Jahve bješe naredio.

35 Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;

S poganima miješahu se, naučiše djela njina.

36 Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.

Štovahu likove njihove, koji im postaše zamka.

37 Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;

Žrtvovahu sinove svoje i svoje kćeri zlodusima.

38 Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;

Prolijevahu krv nevinu, krv sinova i kćeri svojih, koje žrtvovahu likovima kanaanskim. Zemlja bješe krvlju okaljana,

39 Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.

djelima se svojim uprljaše, učiniše preljub svojim nedjelima.

40 Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;

Na svoj narod Jahve srdžbom planu, zgadi mu se njegova baština.

41 Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.

Predade ih u ruke pogana te vladahu njima mrzitelji njini.

42 Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.

Mučili ih neprijatelji i tlačili rukom svojom.

43 Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.

Prečesto ih izbavljaše, al' ga razjariše naumima svojim: pokošeni bjehu za bezakonja svoja.

44 Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;

On pogleda opet na nevolju njinu kad njihove molitve začu

45 Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;

i sjeti se svog Saveza s njima, sažali se na njih u velikom milosrđu svome.

46 Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.

Učini da nađu milost u onih što ih bjehu zarobili.

47 Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.

Spasi nas, Jahve, Bože naš, i saberi nas od bezbožnih naroda da slavimo tvoje sveto ime, da se tvojom slavom ponosimo.

48 Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.

Blagoslovljen Jahve, Bog Izraelov, od vijeka dovijeka! I sav narod neka kaže: “Amen! Aleluja!”