Psaltaren 106
1 Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.
BOEIPA te thangthen uh. Amah kah sitlohnah tah kumhal hil ham a then dongah BOEIPA te uem uh lah.
2 Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?
BOEIPA kah thayung thamal te unim aka thui thai vetih amah koehnah te boeih aka yakming thai eh?
3 Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.
A tuetang boeih dongah tiktamnah aka ngaithuen tih duengnah aka saii tah a yoethen pai saeh.
4 Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;
Aw BOEIPA, na pilnam kah kolonah khuiah kai m'poek lamtah namah kah khangnah neh kai n'hip lah.
5 Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.
Na coelh rhoek kah hnothen te hmuh sak ham, na namtu kah kohoenah dongah kohoe sak ham, na rho neh thangthen ham ni.
6 Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.
A pa rhoek neh ka tholh uh dongah, paihaeh la ka boe uh.
7 Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.
A pa rhoek loh Egypt ah nang kah khobaerhambae bangla cangbam uh pawt tih, na sitlohnah cungkuem te a poek uh pawt dongah, tuitunli kah carhaek li ah a koek uh.
8 Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.
Tedae a ming neh a thayung thamal te ming sak hamla amih te a khang.
9 Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;
Carhaek li te a ho tih a kak sak phoeiah tuidung longah khosoek bangla amih te a caeh puei.
10 Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.
Te vaengah amih te a lunguet kut lamloh a khang tih thunkha kut lamkah a tlan.
11 Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.
A rhal rhoek te tui loh a khuk uh tih pakhat kangna khaw sueng uh pawh.
12 Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.
A olkhueh te a tangnah uh tih amah koehnah te a hlai uh.
13 Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.
A bibi te koeloe a hnilh uh tih a oluen te rhing uh pawh.
14 Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.
Te dongah khosoek ah hoehhamnah a pael uh tih khopong ah Pathen a noemcai uh.
15 Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.
Amih kah huithuinah te a paek ngawn dae a hinglu dongah pimyet a tueih pah.
16 Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.
Rhaehhmuen ah Moses taeng neh BOEIPA kah hlang cim Aron taengah thatlai uh.
17 Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.
Diklai te ang tih Dathan te a dolh dongah Abiram hlangboel te khup a vuei.
18 Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.
A hlangboel lakliah hmai loh rhong tih halang rhoek te hmaisai loh a hlawp.
19 De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;
Horeb ah vaitoca mueihlawn a saii uh tih a bawk uh.
20 Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.
Amih kah thangpomnah te rham aka ca vaitotal muei la a hoi uh.
21 De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;
Egypt ah hno len a saii tih amih aka khang Pathen,
22 Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.
Ham kho ah khobaerhambae aka saii, Carhaek li ah mueirhih aka saii te a hnilh uh.
23 Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.
Amih te mitmoeng sak ham a ti vaengah a mikhmuh kah a puut ah a coelh Moses pai pawt koinih a kosi mael pawt vetih a phae pawn ni.
24 Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;
Sahnaih khohmuen te a hnawt uh dongah a olkhueh te tangnah uh pawh.
25 Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.
Amih kah dap khuiah cailak uh tih BOEIPA ol te hnatun uh pawh.
26 Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;
Te dongah amih te khosoek ah cungku sak ham,
27 Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.
Namtom taengah a tiingan cungku sak ham neh diklai ah thaekyak ham kut a thueng thil.
28 Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;
Te dongah Baalpeor neh sun uh tih aka duek kah hmueih te a caak uh.
29 Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.
A khoboe neh BOEIPA a veet uh dongah, amih taengah lucik a pung pah.
30 Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.
Tedae Phinekha te thoo tih a thangthui daengah lucik khaw cing.
31 Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.
Te vaengah anih te cadilcahma phoeikah cadilcahma ham kumhal hil duengnah la a nawt.
32 Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.
Meribah tui taengah a thintoek uh bal tih amih kongah Moses te a talh.
33 Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.
A mueihla te a koek uh dongah a ka nen khaw cal buengrhuet.
34 De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;
Amih taengkah BOEIPA loh a uen bangla pilnam rhoek mitmoeng sak uh pawh.
35 Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;
Tedae namtom rhoek neh pitpom uh hmaih tih amih kah bibi te a awt uh.
36 Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.
Te dongah amamih ham hlaeh la aka poeh muei taengah tho a thueng uh.
37 Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;
Te vaengah a ca huta khaw tongpa khaw rhaithae taengla a nawn uh.
38 Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;
Kanaan muei taengah a nawn uh tih ommongsitoe thii, a ca tongpa neh a ca huta kah thii a long sak uh dongah thii loh diklai a poeih.
39 Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.
A bibi neh a poeih uh tih a khoboe neh cukhalh uh.
40 Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;
Te dongah a pilnam te BOEIPA kah thintoek loh sai coeng tih a rho te a tuei.
41 Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.
Te vaengah amih te namtom kut ah a paek tih a lunguet loh amih te rhep a buem.
42 Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.
A thunkha rhoek loh amih a nen uh tih a kut hmuiah a kunyun sakuh.
43 Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.
Amih te koep koep puet a huul coeng dae amamih kah kopoek neh a koek uh dongah amamih kathaesainah neh tlumhmawn uh.
44 Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;
Tedae amih kah a tamlung te a yaak vaengah amih kah rhal te a hmuh pah.
45 Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;
Te vaengah a paipi te amih ham a poek pah tih a sitlohnah khuikah a sitlohnah cungkuem neh ko koep a hlawt.
46 Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.
Te dongah amih aka sol rhoek boeih loh amih taengah haidamnah ham a paek.
47 Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.
Kaimih kah Pathen BOEIPA kaimih he n'khang lamtah na ming cim uem ham neh nang koehnah dongah ka domyok ham khaw, namtom rhoek kut lamkah kaimih n'coi lah.
48 Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.
Israel Pathen, BOEIPA tah khosuen lamkah kumhal duela a yoethen pai tih pilnam boeih loh, “Amen, BOEIPA thangthen uh,” ti saeh.
