Psaltaren 105

1 Tacker Herranom, och prediker hans Namn; förkunner hans verk ibland folken.

Ɛda Awurade ase na da ne kɛseyɛ adi. Ma ewiase nyinaa nhunu deɛ wayɛ.

2 Sjunger om honom, och lofver honom; taler om all hans under.

Monto dwom mma no, monto ayɛyie dwom mma no; monka nʼanwanwadeɛ no nyinaa.

3 Lofver hans helga Namn; deras hjerta, som Herran söka, glädje sig.

Monhoahoa mo ho wɔ ne din kronkron mu; momma wɔn a wɔhwehwɛ Awurade no nnya akoma mu anigyeɛ.

4 Fråger efter Herranom, och efter hans magt; söker hans ansigte alltid.

Momma mo ani nna Awurade ne nʼahoɔden so; na monhwehwɛ nʼanim ɛberɛ biara.

5 Tänker uppå hans underliga verk, som han gjort hafver; uppå hans under, och uppå hans ord;

Monkae anwanwadeɛ a wayɛ ne nsɛnkyerɛnneɛ, ne atemmuo a ɔbuiɛ,

6 I Abrahams hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn.

Ao Abraham mma, Onyankopɔn ɔsomfoɔ, Ao Yakob mma a wapa wɔn.

7 Han är Herren vår Gud; han dömer i hela verldene.

Ɔyɛ Awurade, yɛn Onyankopɔn. Nʼahennie da adi wɔ asase so nyinaa.

8 Han tänker evinnerliga uppå sitt förbund; på det ord han lofvat hafver till mång tusend, slägte ifrå slägte;

Ɔkae nʼapam daa nyinaa, asɛm a ɔhyɛ maa awoɔ ntoantoasoɔ apem no,

9 Det han gjort hafver med Abraham; och på eden med Isaac;

apam a ɔne Abraham yɛeɛ no ntam a ɔka kyerɛɛ Isak no.

10 Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund;

Ɔhyɛɛ mu den maa Yakob sɛ mmara, de maa Israel sɛ apam a ɛbɛtena hɔ afebɔɔ.

11 Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott;

Ɔkaa sɛ, “Mede Kanaan asase no bɛma wo sɛ kyɛfa a ɛbɛyɛ wʼagyapadeɛ.”

12 Då de få och ringa voro, och främlingar derinne.

Ɔkaa yei ɛberɛ a na wɔnnɔɔso, ahɔhokuo ketewa bi a wɔwɔ Kanaan.

13 Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk.

Wɔfirii aman so kɔɔ aman so; firii ahemman mu kɔɔ ahemman mu.

14 Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull:

Wamma obi anhyɛ wɔn so; wɔn enti, ɔkaa ahene anim sɛ:

15 Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom.

“Mommfa mo nsa nka wɔn a masra wɔn ngo; na monnyɛ mʼadiyifoɔ bɔne bi.”

16 Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle.

Ɔmaa ɛkɔm baa asase no so na ɔsɛee akwan a wɔfa so nya wɔn aduane nyinaa;

17 Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl.

na ɔsomaa ɔbarima bi dii wɔn anim, Yosef a wɔtɔn no sɛ akoa no.

18 De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga;

Wɔde mpokyerɛ guu ne nan, na wɔde dadeɛ nkɔnsɔnkɔnsɔn hyɛɛ ne kɔn,

19 Tilldess hans ord kom, och Herrans tal pröfvade honom.

kɔsii sɛ deɛ ɔhyɛɛ ho nkɔm no baa mu, kɔsii sɛ Awurade asɛm no daa no adi sɛ ɔyɛ nokwafoɔ.

20 Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut.

Afei, ɔhene no soma ma wɔkɔgyaa no; aman no sodifoɔ gyaa no.

21 Han satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar;

Ɔyɛɛ no ne fiefoɔ so wura, deɛ ɔwɔ nyinaa sodifoɔ,

22 Att han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet.

sɛ ɔnkyerɛ ne mmapɔmma deɛ ɔpɛ na ɔnkyerɛ ne mpanimfoɔ nyansa.

23 Och Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land.

Afei, Israel kɔɔ Misraim; Yakob kɔtenaa Ham asase so sɛ ɔnanani.

24 Och han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender.

Awurade maa ne nkurɔfoɔ ase dɔreeɛ; ɔyɛɛ wɔn bebree dodo maa wɔn atamfoɔ,

25 Han förvände deras hjerta, så att de hans folk hätske vordo, och tänkte till att förtrycka hans tjenare med list.

wɔn a ɔdanee wɔn akoma sɛ wɔntane ne nkurɔfoɔ na wɔmpam nʼasomfoɔ tiri so.

26 Han sände sin tjenare Mose; Aaron, den han utvalt hade.

Ɔsomaa ne ɔsomfoɔ Mose, ne Aaron a na wayi noɔ no.

27 De samme gjorde hans tecken ibland dem, och hans under i Hams land.

Wɔyɛɛ ne nsɛnkyerɛnneɛ nwanwasoɔ wɔ wɔn mu, nʼanwanwadeɛ wɔ Ham asase so.

28 Han lät mörker komma, och gjordet mörkt; och de voro icke hans ordom ohörsamme.

Ɔsomaa esum, na ɔmaa asase duruu sum ɛfiri sɛ na wɔate nʼasɛm no so atua.

29 Han förvände deras vatten i blod, och dräp deras fiskar.

Ɔmaa wɔn nsuo nyinaa danee mogya, nam so kumm emu mpataa.

30 Deras land gaf myckna paddor ifrå sig; ja, uti deras Konungars kamrar.

Mpɔtorɔ bɛhyɛɛ asase no so ma, na wɔhyɛnee ɔman no sodifoɔ mpia mu.

31 Han sade, då kom ohyra; löss uti alla deras landsändar.

Ɔkasaeɛ, na nwansena bebree ne ntontom baa ɔman no mu baabiara.

32 Han gaf dem hagel till regn; eldslåga uti deras land;

Ɔmaa wɔn osutɔ danee ampariboɔ a anyinam nenam mu wɔ ɔman no nyinaa mu;

33 Och slog deras vinträ och fikonaträ, och förderfvade trän i deras landsändar.

Ɔsɛee wɔn bobe ne borɔdɔma nnua na ɔbubuu ɔman no so nnua pasaa.

34 Han sade, då kommo gräshoppor, gräsmatkar otalige;

Ɔkasaeɛ, na ntutummɛ baeɛ mmɛbɛ a wɔntumi nkan wɔn;

35 Och de uppåto allt gräset i deras land, och uppfrätte frukten på deras mark;

wɔwee nhahammono biara a ɛwɔ wɔn asase no so, na wɔdii wɔn mfuo so nnuane.

36 Och slog allt förstfödt uti deras land, alla deras första arfvingar.

Afei ɔkunkumm wɔn asase so mmakan nyinaa, wɔn mmarimayɛ mu aba a ɛdi ɛkan nyinaa.

37 Och han förde dem ut med silfver och guld, och ibland deras slägter var ingen krank.

Ɔyii Israelfoɔ, a wɔso dwetɛ ne sikakɔkɔɔ, firii wɔn mmusuakuo mu a obiara ho antɔ kyima.

38 Egypten var glad, att de utdrogo; ty deras fruktan var uppå dem fallen.

Misraim ani gyeeɛ ɛberɛ a wɔkɔeɛ, ɛfiri sɛ na Israelfoɔ ho hu atɔ wɔn so.

39 Han utsträckte en molnsky till skjul, och eld om nattena till att lysa.

Ɔtrɛɛ omununkum mu kataa wɔn so, na ɔde ogya maa wɔn, sɛ ɛnyɛ hann anadwo.

40 De bådo, och han lät komma åkerhöns; och han mättade dem med himmelsbröd.

Wɔbisaeɛ, na ɔbrɛɛ wɔn mmoko. Ɔmaa ɔsoro aduane mee wɔn.

41 Han öppnade bergsklippona, och vatten flöt derut, så att bäcker flöto i torra öknene.

Ɔbuee ɔbotan mu maa nsuo firii mu baeɛ; na ɛtenee wɔ ɛserɛ no so sɛ asubɔnten.

42 Ty han tänkte på sitt helga ord, det han till Abraham sin tjenare talat hade.

Ɔkaee ne bɔhyɛ kronkron bi a ɔhyɛɛ ne ɔsomfoɔ Abraham no.

43 Alltså förde han sitt folk ut med fröjd, och sina utkorade med glädje;

Ɔyii ne nkurɔfoɔ maa wɔn ani gyeeɛ. Wɔn a wapa wɔn no dii ahurisie;

44 Och gaf dem Hedningarnas land, så att de folks gods intogo;

ɔde amanaman no nsase maa wɔn, na deɛ ebinom abrɛ anya no bɛyɛɛ wɔn agyapadeɛ

45 På det de skulle hålla hans rätter, och bevara hans lag. Halleluja.

na wɔahwɛ nʼahyɛdeɛ adi ne mmara so. Monyi Awurade ayɛ.