Psaltaren 105

1 Tacker Herranom, och prediker hans Namn; förkunner hans verk ibland folken.

Da Awurade ase na da ne kɛseyɛ adi. Ma wiase nyinaa nhu nea wayɛ.

2 Sjunger om honom, och lofver honom; taler om all hans under.

Monto dwom mma no, monto ayeyi dwom mma no; monka nʼanwonwade no nyinaa.

3 Lofver hans helga Namn; deras hjerta, som Herran söka, glädje sig.

Monhoahoa mo ho wɔ ne din kronkron mu; momma wɔn a wɔhwehwɛ Awurade no nnya koma mu anigye.

4 Fråger efter Herranom, och efter hans magt; söker hans ansigte alltid.

Momma mo ani nna Awurade ne nʼahoɔden no so; na monhwehwɛ nʼanim bere biara.

5 Tänker uppå hans underliga verk, som han gjort hafver; uppå hans under, och uppå hans ord;

Monkae anwonwade a wayɛ ne nsɛnkyerɛnne, ne atɛn a obui,

6 I Abrahams hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn.

Abraham mma, Onyankopɔn asomfo, Yakob mma a wapaw wɔn.

7 Han är Herren vår Gud; han dömer i hela verldene.

Ɔyɛ Awurade, yɛn Nyankopɔn. Nʼahenni da adi wɔ asase so nyinaa.

8 Han tänker evinnerliga uppå sitt förbund; på det ord han lofvat hafver till mång tusend, slägte ifrå slägte;

Ɔkae nʼapam daa nyinaa, asɛm a ɔhyɛ maa awo ntoantoaso apem no,

9 Det han gjort hafver med Abraham; och på eden med Isaac;

apam a ɔne Abraham yɛe no, ntam a ɔka kyerɛɛ Isak no.

10 Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund;

Ɔhyɛɛ mu den maa Yakob sɛ mmara, de maa Israel sɛ apam a ɛbɛtena hɔ afebɔɔ.

11 Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott;

Ɔkae se, “Mede Kanaan asase no bɛma wo sɛ kyɛfa a ɛbɛyɛ wʼagyapade.”

12 Då de få och ringa voro, och främlingar derinne.

Ɔkaa eyi bere a na wɔnnɔɔso, ahɔhokuw ketewa bi a wɔwɔ Kanaan.

13 Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk.

Wofii aman so kɔɔ aman so; fii ahemman mu kɔɔ ahemman mu.

14 Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull:

Wamma obi anhyɛ wɔn so; wɔn nti, ɔkaa ahene anim se:

15 Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom.

“Mommfa mo nsa nka wɔn a masra wɔn ngo; na monnyɛ mʼadiyifo bɔne bi.”

16 Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle.

Ɔmaa ɔkɔm baa asase no so na ɔsɛee akwan a wɔfa so nya wɔn aduan nyinaa;

17 Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl.

na ɔsomaa ɔbarima bi dii wɔn anim, Yosef a wɔtɔn no sɛ akoa no.

18 De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga;

Wɔde mpokyerɛ guu ne nʼanan, na wɔde dade nkɔnsɔnkɔnsɔn hyɛɛ ne kɔn,

19 Tilldess hans ord kom, och Herrans tal pröfvade honom.

kosii sɛ nea ɔhyɛɛ ho nkɔm no baa mu, kosii sɛ Awurade asɛm no daa no adi sɛ ɔyɛ ɔnokwafo.

20 Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut.

Ɔhene no soma ma wokoyii no; aman no sodifo gyaa no.

21 Han satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar;

Ɔyɛɛ no ne fi so wura nea ɔwɔ nyinaa sodifo,

22 Att han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet.

sɛ ɔnkyerɛ ne mmapɔmma nea ɔpɛ na ɔnkyerɛ ne mpanyimfo nyansa.

23 Och Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land.

Na Israel kɔɔ Misraim; Yakob kɔtenaa Ham asase so sɛ ɔnanani.

24 Och han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender.

Awurade maa ne nkurɔfo ase dɔe; ɔyɛɛ wɔn bebree dodo maa wɔn atamfo,

25 Han förvände deras hjerta, så att de hans folk hätske vordo, och tänkte till att förtrycka hans tjenare med list.

wɔn a ɔdan wɔn koma sɛ wɔntan ne nkurɔfo na wɔmpam nʼasomfo ti so.

26 Han sände sin tjenare Mose; Aaron, den han utvalt hade.

Ɔsomaa ne somfo Mose, ne Aaron a na wayi no no.

27 De samme gjorde hans tecken ibland dem, och hans under i Hams land.

Wɔyɛɛ ne nsɛnkyerɛnne nwonwaso wɔ wɔn mu, nʼanwonwade wɔ Ham asase so.

28 Han lät mörker komma, och gjordet mörkt; och de voro icke hans ordom ohörsamme.

Ɔsomaa sum, na ɔmaa asase duruu sum, efisɛ na wɔatew nʼasɛm no so atua.

29 Han förvände deras vatten i blod, och dräp deras fiskar.

Ɔmaa wɔn nsu nyinaa dan mogya, nam so kum mu mpataa.

30 Deras land gaf myckna paddor ifrå sig; ja, uti deras Konungars kamrar.

Mpɔtorɔ bɛhyɛɛ asase no so ma, na wɔhyɛn ɔman no sodifo mpia mu.

31 Han sade, då kom ohyra; löss uti alla deras landsändar.

Ɔkasae, na nwansena bebree ne ntontom baa ɔman no mu baabiara.

32 Han gaf dem hagel till regn; eldslåga uti deras land;

Ɔmaa wɔn osu dan mparuwbo a anyinam nenam mu wɔ ɔman no nyinaa mu;

33 Och slog deras vinträ och fikonaträ, och förderfvade trän i deras landsändar.

Ɔsɛee wɔn bobe ne borɔdɔma nnua na obubuu ɔman no so nnua pasaa.

34 Han sade, då kommo gräshoppor, gräsmatkar otalige;

Ɔkasae, na mmoadabi bae, tɛwtɛw a wontumi nkan wɔn;

35 Och de uppåto allt gräset i deras land, och uppfrätte frukten på deras mark;

wɔwee ahabammono biara a ɛwɔ wɔn asase no so, na wodii wɔn mfuw so nnuan.

36 Och slog allt förstfödt uti deras land, alla deras första arfvingar.

Afei okunkum wɔn asase so mmakan nyinaa, wɔn mmarimayɛ mu aba a edi kan nyinaa.

37 Och han förde dem ut med silfver och guld, och ibland deras slägter var ingen krank.

Oyii Israel a ɔso dwetɛ ne sikakɔkɔɔ fii wɔn mmusuakuw mu a obiara ho antɔ kyima.

38 Egypten var glad, att de utdrogo; ty deras fruktan var uppå dem fallen.

Misraim ani gyei, bere a wɔkɔe, efisɛ na Israelfo ho hu atɔ wɔn so.

39 Han utsträckte en molnsky till skjul, och eld om nattena till att lysa.

Ɔtrɛw omununkum mu kataa wɔn so, na ogya maa wɔn hann anadwo.

40 De bådo, och han lät komma åkerhöns; och han mättade dem med himmelsbröd.

Wobisae, na ɔbrɛɛ wɔn mparuwbo ɔmaa ɔsoro aduan mee wɔn.

41 Han öppnade bergsklippona, och vatten flöt derut, så att bäcker flöto i torra öknene.

Obuee ɔbotan mu maa nsu fii mu bae; na ɛsen faa sare no so sɛ asubɔnten.

42 Ty han tänkte på sitt helga ord, det han till Abraham sin tjenare talat hade.

Ɔkaee ne bɔ kronkron bi a ɔhyɛɛ ne somfo Abraham no.

43 Alltså förde han sitt folk ut med fröjd, och sina utkorade med glädje;

Oyii ne nkurɔfo maa wɔn ani gyei; wɔn a wapaw wɔn no dii ahurusi;

44 Och gaf dem Hedningarnas land, så att de folks gods intogo;

ɔde amanaman no nsase maa wɔn, na nea ebinom abrɛ anya no bɛyɛɛ wɔn agyapade

45 På det de skulle hålla hans rätter, och bevara hans lag. Halleluja.

na wɔahwɛ nʼahyɛde adi ne mmara so. Munyi Awurade ayɛ.