Psaltaren 105
1 Tacker Herranom, och prediker hans Namn; förkunner hans verk ibland folken.
Pris Herren, påkall hans navn, kunngjør blandt folkene hans store gjerninger!
2 Sjunger om honom, och lofver honom; taler om all hans under.
Syng for ham, lovsyng ham, grund på alle hans undergjerninger!
3 Lofver hans helga Namn; deras hjerta, som Herran söka, glädje sig.
Ros eder av hans hellige navn! Deres hjerte glede sig som søker Herren!
4 Fråger efter Herranom, och efter hans magt; söker hans ansigte alltid.
Spør efter Herren og hans makt, søk hans åsyn all tid!
5 Tänker uppå hans underliga verk, som han gjort hafver; uppå hans under, och uppå hans ord;
Kom i hu hans undergjerninger som han har gjort, hans undere og hans munns dommer,
6 I Abrahams hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn.
I, hans tjener Abrahams avkom, Jakobs barn, hans utvalgte!
7 Han är Herren vår Gud; han dömer i hela verldene.
Han er Herren vår Gud, hans dommer er over all jorden.
8 Han tänker evinnerliga uppå sitt förbund; på det ord han lofvat hafver till mång tusend, slägte ifrå slägte;
Han kommer evindelig sin pakt i hu, det ord han fastsatte for tusen slekter,
9 Det han gjort hafver med Abraham; och på eden med Isaac;
den pakt han gjorde med Abraham, og sin ed til Isak;
10 Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund;
og han stadfestet den som en rett for Jakob, som en evig pakt for Israel,
11 Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott;
idet han sa: Dig vil jeg gi Kana'ans land til arvelodd.
12 Då de få och ringa voro, och främlingar derinne.
Da de var en liten flokk, få og fremmede der,
13 Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk.
og vandret fra folk til folk, fra et rike til et annet folk,
14 Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull:
tillot han ikke noget menneske å gjøre vold imot dem, og han straffet konger for deres skyld:
15 Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom.
Rør ikke ved mine salvede, og gjør ikke mine profeter noget ondt!
16 Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle.
Og han kalte hunger inn over landet, han brøt sønder hver støtte av brød.
17 Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl.
Han sendte en mann foran dem, til træl blev Josef solgt.
18 De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga;
De plaget hans føtter med lenker, hans sjel kom i jern,
19 Tilldess hans ord kom, och Herrans tal pröfvade honom.
inntil den tid da hans ord slo til, da Herrens ord viste hans uskyld.
20 Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut.
Da sendte kongen bud og lot ham løs, herskeren over folkeslag gav ham fri.
21 Han satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar;
Han satte ham til herre over sitt hus og til hersker over alt sitt gods,
22 Att han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet.
forat han skulde binde hans fyrster efter sin vilje og lære hans eldste visdom.
23 Och Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land.
Så kom Israel til Egypten, og Jakob bodde som fremmed i Kams land.
24 Och han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender.
Og han gjorde sitt folk såre fruktbart og gjorde det sterkere enn dets motstandere.
25 Han förvände deras hjerta, så att de hans folk hätske vordo, och tänkte till att förtrycka hans tjenare med list.
Han vendte deres hjerte til å hate hans folk, til å gå frem med svik mot hans tjenere.
26 Han sände sin tjenare Mose; Aaron, den han utvalt hade.
Han sendte Moses, sin tjener, Aron som han hadde utvalgt.
27 De samme gjorde hans tecken ibland dem, och hans under i Hams land.
De gjorde hans tegn iblandt dem og undere i Kams land.
28 Han lät mörker komma, och gjordet mörkt; och de voro icke hans ordom ohörsamme.
Han sendte mørke og gjorde det mørkt, og de var ikke gjenstridige mot hans ord.
29 Han förvände deras vatten i blod, och dräp deras fiskar.
Han gjorde deres vann til blod, og han drepte deres fisker.
30 Deras land gaf myckna paddor ifrå sig; ja, uti deras Konungars kamrar.
Deres land vrimlet av frosk, endog i deres kongers saler.
31 Han sade, då kom ohyra; löss uti alla deras landsändar.
Han talte, og det kom fluesvermer, mygg innen hele deres landemerke.
32 Han gaf dem hagel till regn; eldslåga uti deras land;
Han gav dem hagl for regn, luende ild i deres land,
33 Och slog deras vinträ och fikonaträ, och förderfvade trän i deras landsändar.
og han slo ned deres vintrær og deres fikentrær, og brøt sønder trærne innen deres landemerke.
34 Han sade, då kommo gräshoppor, gräsmatkar otalige;
Han talte, og det kom gresshopper og gnagere uten tall,
35 Och de uppåto allt gräset i deras land, och uppfrätte frukten på deras mark;
og de åt op hver urt i deres land, og de åt op frukten på deres mark.
36 Och slog allt förstfödt uti deras land, alla deras första arfvingar.
Og han slo alt førstefødt i deres land, førstegrøden av all deres kraft.
37 Och han förde dem ut med silfver och guld, och ibland deras slägter var ingen krank.
Og han førte dem ut med sølv og gull, og det fantes ingen i hans stammer som snublet.
38 Egypten var glad, att de utdrogo; ty deras fruktan var uppå dem fallen.
Egypten gledet sig da de drog ut; for frykt for dem var falt på dem.
39 Han utsträckte en molnsky till skjul, och eld om nattena till att lysa.
Han bredte ut en sky til dekke og ild til å lyse om natten.
40 De bådo, och han lät komma åkerhöns; och han mättade dem med himmelsbröd.
De krevde, og han lot vaktler komme og mettet dem med himmelbrød.
41 Han öppnade bergsklippona, och vatten flöt derut, så att bäcker flöto i torra öknene.
Han åpnet klippen, og det fløt vann; det løp gjennem det tørre land som en strøm.
42 Ty han tänkte på sitt helga ord, det han till Abraham sin tjenare talat hade.
For han kom i hu sitt hellige ord, Abraham, sin tjener,
43 Alltså förde han sitt folk ut med fröjd, och sina utkorade med glädje;
og han førte sitt folk ut med glede, sine utvalgte med fryderop,
44 Och gaf dem Hedningarnas land, så att de folks gods intogo;
og han gav dem hedningefolks land, og hvad folkeslag med møie hadde vunnet, tok de til eie,
45 På det de skulle hålla hans rätter, och bevara hans lag. Halleluja.
forat de skulde holde hans forskrifter og ta vare på hans lover. Halleluja!
