Psaltaren 105
1 Tacker Herranom, och prediker hans Namn; förkunner hans verk ibland folken.
Mwebaze Mukama, mukoowoole erinnya lye; amawanga gonna mugategeeze by’akoze.
2 Sjunger om honom, och lofver honom; taler om all hans under.
Mumuyimbire, mumutendereze; muyimbe ku byamagero bye.
3 Lofver hans helga Namn; deras hjerta, som Herran söka, glädje sig.
Mumusuute, ng’erinnya lye ettukuvu muligulumiza; emitima gy’abo abanoonya Mukama gijjule essanyu.
4 Fråger efter Herranom, och efter hans magt; söker hans ansigte alltid.
Munoonye Mukama n’amaanyi ge; mumunoonyenga ennaku zonna.
5 Tänker uppå hans underliga verk, som han gjort hafver; uppå hans under, och uppå hans ord;
Mujjukirenga eby’ekitalo bye yakola, ebyamagero bye, n’emisango gye yasala;
6 I Abrahams hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn.
mmwe abazzukulu ba Ibulayimu, abaweereza be mmwe abaana ba Yakobo, abalonde be.
7 Han är Herren vår Gud; han dömer i hela verldene.
Ye Mukama Katonda waffe; ye alamula mu nsi yonna.
8 Han tänker evinnerliga uppå sitt förbund; på det ord han lofvat hafver till mång tusend, slägte ifrå slägte;
Ajjukira endagaano ye emirembe gyonna, kye kigambo kye yalagira, ekyakamala emirembe olukumi,
9 Det han gjort hafver med Abraham; och på eden med Isaac;
ye ndagaano gye yakola ne Ibulayimu, era kye kisuubizo kye yalayirira Isaaka.
10 Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund;
Yakikakasa Yakobo ng’etteeka, n’akiwa Isirayiri ng’endagaano eteriggwaawo nti,
11 Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott;
“Ndikuwa ggwe ensi ya Kanani okuba omugabo gwo.”
12 Då de få och ringa voro, och främlingar derinne.
Bwe baali bakyali batono, nga si bangi n’akamu, era nga bagwira mu nsi omwo,
13 Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk.
baatambulatambulanga okuva mu ggwanga erimu okulaga mu ddala, ne bavanga mu bwakabaka obumu ne balaga mu bulala.
14 Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull:
Teyaganya muntu yenna kubayisa bubi; n’alabulanga bakabaka ku lwabwe nti,
15 Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom.
“Abalonde bange, ne bannabbi bange temubakolangako kabi.”
16 Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle.
Yaleeta enjala mu nsi, emmere yaabwe yonna n’agizikiriza.
17 Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl.
N’atuma omuntu okubeesooka mu maaso, ye Yusufu eyatundibwa ng’omuddu,
18 De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga;
ebigere bye ne binuubulwa enjegere ze baamusibya, obulago bwe ne buteekebwa mu byuma,
19 Tilldess hans ord kom, och Herrans tal pröfvade honom.
okutuusa bye yategeeza lwe byatuukirira, okutuusa ekigambo kya Mukama lwe kyamukakasa nti bye yayogera bya mazima.
20 Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut.
Kabaka n’atuma ne bamusumulula; omufuzi w’ensi eyo yamuggya mu kkomera.
21 Han satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar;
Yamufuula omukulu w’eby’omu maka ge, n’akulira byonna omufuzi oyo bye yalina;
22 Att han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet.
okukangavvulanga abalangira be nga bwe yalabanga, n’okuyigiriza abakulu eby’amagezi.
23 Och Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land.
Oluvannyuma Isirayiri n’ajja mu Misiri; Yakobo bw’atyo n’atuula mu nsi ya Kaamu nga munnaggwanga.
24 Och han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender.
Mukama n’ayaza nnyo abantu be; ne baba bangi nnyo, n’abalabe baabwe ne beeraliikirira,
25 Han förvände deras hjerta, så att de hans folk hätske vordo, och tänkte till att förtrycka hans tjenare med list.
n’akyusa emitima gyabwe ne bakyawa abantu be, ne basalira abaweereza be enkwe.
26 Han sände sin tjenare Mose; Aaron, den han utvalt hade.
Yatuma abaweereza be Musa ne Alooni, be yalonda.
27 De samme gjorde hans tecken ibland dem, och hans under i Hams land.
Ne bakola obubonero bwe obw’ekitalo mu bantu abo; ne bakolera ebyamagero bye mu nsi ya Kaamu.
28 Han lät mörker komma, och gjordet mörkt; och de voro icke hans ordom ohörsamme.
Yaleeta ekizikiza ensi yonna n’ekwata, kubanga baali bajeemedde ekigambo kye.
29 Han förvände deras vatten i blod, och dräp deras fiskar.
Amazzi gaabwe yagafuula omusaayi, ne kireetera ebyennyanja byabwe okufa.
30 Deras land gaf myckna paddor ifrå sig; ja, uti deras Konungars kamrar.
Ensi yaabwe yajjula ebikere, ebyatuukira ddala ne mu bisenge by’abafuzi baabwe.
31 Han sade, då kom ohyra; löss uti alla deras landsändar.
Yalagira, ebiwuka ebya buli ngeri ne bijja, n’ensekere ne zeeyiwa mu bitundu byonna eby’ensi yaabwe.
32 Han gaf dem hagel till regn; eldslåga uti deras land;
Yafuula enkuba okuba amayinja g’omuzira; eggulu ne libwatuka mu nsi yaabwe yonna.
33 Och slog deras vinträ och fikonaträ, och förderfvade trän i deras landsändar.
Yakuba emizeeyituuni n’emizabbibu, n’azikiriza emiti gy’omu nsi yaabwe.
34 Han sade, då kommo gräshoppor, gräsmatkar otalige;
Yalagira, enzige ne zijja ne bulusejjera obutabalika muwendo.
35 Och de uppåto allt gräset i deras land, och uppfrätte frukten på deras mark;
Ne birya buli kimera kyonna mu nsi yaabwe, na buli kisimbe kyonna mu ttaka lyabwe ne kiriibwa.
36 Och slog allt förstfödt uti deras land, alla deras första arfvingar.
N’azikiriza abaana ababereberye bonna mu nsi yaabwe, nga bye bibala ebisooka eby’obuvubuka bwabwe.
37 Och han förde dem ut med silfver och guld, och ibland deras slägter var ingen krank.
Yaggya Abayisirayiri mu nsi eyo nga balina ffeeza nnyingi ne zaabu; era bonna baali ba maanyi.
38 Egypten var glad, att de utdrogo; ty deras fruktan var uppå dem fallen.
Abamisiri baasanyuka bwe baalaba Abayisirayiri nga bagenze, kubanga baali batandise okubatiira ddala.
39 Han utsträckte en molnsky till skjul, och eld om nattena till att lysa.
Yayanjuluzanga ekire ne kibabikka, n’omuliro ne gubamulisiza ekiro.
40 De bådo, och han lät komma åkerhöns; och han mättade dem med himmelsbröd.
Baamusaba, n’abaweereza enkwale era n’abaliisanga emmere eva mu ggulu ne bakkuta.
41 Han öppnade bergsklippona, och vatten flöt derut, så att bäcker flöto i torra öknene.
Yayasa olwazi, amazzi ne gatiiriika, ne gakulukuta mu ddungu ng’omugga.
42 Ty han tänkte på sitt helga ord, det han till Abraham sin tjenare talat hade.
Kubanga yajjukira ekisuubizo kye ekitukuvu kye yawa omuweereza we Ibulayimu.
43 Alltså förde han sitt folk ut med fröjd, och sina utkorade med glädje;
Abantu be yabaggyayo nga bajaguza, abalonde be nga bayimba olw’essanyu.
44 Och gaf dem Hedningarnas land, så att de folks gods intogo;
Yabawa ensi eyali ey’amawanga amalala, ne basikira ebyo abalala bye baakolerera;
45 På det de skulle hålla hans rätter, och bevara hans lag. Halleluja.
balyoke bakwatenga amateeka ge, era bagonderenga ebiragiro bye. Mumutendereze Mukama.
