Psaltaren 105
1 Tacker Herranom, och prediker hans Namn; förkunner hans verk ibland folken.
Þakkið Drottni fyrir öll hans undursamlegu verk og segið frá þeim meðal þjóðanna.
2 Sjunger om honom, och lofver honom; taler om all hans under.
Syngið fyrir hann, leikið fyrir hann og segið öllum frá máttarverkum hans.
3 Lofver hans helga Namn; deras hjerta, som Herran söka, glädje sig.
Lofið og vegsamið hans heilaga nafn. Þið sem tilbiðjið Drottin, fagnið!
4 Fråger efter Herranom, och efter hans magt; söker hans ansigte alltid.
Leitið hans og máttar hans, og keppið eftir að kynnast honum!
5 Tänker uppå hans underliga verk, som han gjort hafver; uppå hans under, och uppå hans ord;
Minnist dásemdarverkanna sem hann vann fyrir okkur, sína útvöldu þjóð,
6 I Abrahams hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn.
afkomendur Abrahams og Jakobs, þjóna hans. Munið þið hvernig hann útrýmdi óvinum okkar?
7 Han är Herren vår Gud; han dömer i hela verldene.
Hann er Drottinn, Guð okkar. Elska hans blasir við hvar sem er í landinu.
8 Han tänker evinnerliga uppå sitt förbund; på det ord han lofvat hafver till mång tusend, slägte ifrå slägte;
Þótt þúsund kynslóðir líði, þá gleymir hann ekki loforði sínu,
9 Det han gjort hafver med Abraham; och på eden med Isaac;
sáttmála sínum við Abraham og Ísak.
10 Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund;
Þennan sáttmála endurnýjaði hann við Jakob. Þetta er hans eilífi sáttmáli við Ísrael:
11 Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott;
„Ég mun gefa ykkur Kanaansland að erfð.“
12 Då de få och ringa voro, och främlingar derinne.
Þetta sagði hann meðan þeir voru enn fámennir, já mjög fáir, og bjuggu sem útlendingar í landinu.
13 Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk.
Síðar dreifðust þeir meðal þjóðanna og hröktust úr einu landinu í annað.
14 Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull:
Samt leyfði hann engum að kúga þá og refsaði konungum sem það reyndu.
15 Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom.
„Snertið ekki við mínum útvöldu og gerið spámönnum mínum ekkert mein.“sagði hann.
16 Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle.
Og hann lét hungursneyð koma yfir Kanaansland og allur matur gekk til þurrðar.
17 Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl.
Þá sendi hann Jósef í ánauð til Egyptalands, þjóð sinni til bjargar.
18 De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga;
Þeir hlekkjuðu hann og þjáðu,
19 Tilldess hans ord kom, och Herrans tal pröfvade honom.
en Guð lét hann þola eldraunina og batt að lokum enda á fangavist hans.
20 Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut.
Og faraó sendi eftir Jósef og lét hann lausan,
21 Han satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar;
og setti hann svo yfir allar eigur sínar.
22 Att han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet.
Þá hafði Jósef vald til að fangelsa höfðingja og segja ráðgjöfum konungs til.
23 Och Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land.
Síðar kom Jakob (Ísrael) til Egyptalands og settist þar að með sonum sínum.
24 Och han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender.
Þau ár fjölgaði Ísrael mjög, já svo mjög að þeir urðu fjölmennari en Egyptar, sem réðu landinu.
25 Han förvände deras hjerta, så att de hans folk hätske vordo, och tänkte till att förtrycka hans tjenare med list.
En Guð sneri hjörtum Egypta gegn Ísrael, þeir hötuðu þá og hnepptu í þrældóm.
26 Han sände sin tjenare Mose; Aaron, den han utvalt hade.
Þá útvaldi Guð Móse sem fulltrúa sinn og Aron honum til hjálpar.
27 De samme gjorde hans tecken ibland dem, och hans under i Hams land.
Hann gjörði tákn meðal Egypta og vakti þannig ótta hjá þeim.
28 Han lät mörker komma, och gjordet mörkt; och de voro icke hans ordom ohörsamme.
Þeir fóru að skipun Drottins og hann sendi myrkur yfir landið,
29 Han förvände deras vatten i blod, och dräp deras fiskar.
breytti ám og vötnum í blóð svo að fiskurinn dó.
30 Deras land gaf myckna paddor ifrå sig; ja, uti deras Konungars kamrar.
Þá kom flóðbylgja af froskum – þeir voru um allt, jafnvel í svefnherbergi konungs!
31 Han sade, då kom ohyra; löss uti alla deras landsändar.
Að skipun Móse fylltist landið af mývargi og flugum.
32 Han gaf dem hagel till regn; eldslåga uti deras land;
Í stað regns dundi banvænt hagl yfir landið og eldingar skelfdu íbúana.
33 Och slog deras vinträ och fikonaträ, och förderfvade trän i deras landsändar.
Vínviður þeirra og fíkjutré drápust, féllu brotin til jarðar.
34 Han sade, då kommo gräshoppor, gräsmatkar otalige;
Þá bauð hann engisprettum að naga allan grænan gróður
35 Och de uppåto allt gräset i deras land, och uppfrätte frukten på deras mark;
og eyðileggja uppskeruna, – hvílík plága!
36 Och slog allt förstfödt uti deras land, alla deras första arfvingar.
Þá deyddi hann frumburðina, – elsta barn í hverri egypskri fjölskyldu – þar fór framtíðarvonin.
37 Och han förde dem ut med silfver och guld, och ibland deras slägter var ingen krank.
Og Drottinn leiddi sitt fólk heilu og höldnu út úr Egyptalandi, hlaðið gulli og silfri. Ekkert þeirra var veikt eða vanmáttugt.
38 Egypten var glad, att de utdrogo; ty deras fruktan var uppå dem fallen.
Og Egyptar voru því fegnastir þegar Ísraelsmenn héldu á brott, því að þeir óttuðust þá.
39 Han utsträckte en molnsky till skjul, och eld om nattena till att lysa.
Um daga breiddi Guð út ský og hlífði þeim gegn brennheitri sólinni og um nætur lýsti hann þeim leiðina með eldstólpa.
40 De bådo, och han lät komma åkerhöns; och han mättade dem med himmelsbröd.
Þeir báðu um kjöt og hann sendi þeim lynghænsni og brauð gaf hann þeim – manna, brauð frá himni.
41 Han öppnade bergsklippona, och vatten flöt derut, så att bäcker flöto i torra öknene.
Hann opnaði klettinn og vatnið spratt fram og varð að læk í eyðimörkinni.
42 Ty han tänkte på sitt helga ord, det han till Abraham sin tjenare talat hade.
Hann minntist loforðs síns til Abrahams, þjóns síns,
43 Alltså förde han sitt folk ut med fröjd, och sina utkorade med glädje;
og leiddi sitt útvalda fólk fagnandi út úr Egyptalandi.
44 Och gaf dem Hedningarnas land, så att de folks gods intogo;
Og hann gaf þeim lönd heiðingjanna, sem stóðu í fullum blóma með þroskaða uppskeru og þeir átu það sem aðrir höfðu sáð til.
45 På det de skulle hålla hans rätter, och bevara hans lag. Halleluja.
Allt skyldi þetta hvetja Ísrael til trúfesti og hlýðni við lög Drottins. Hallelúja!
