< Psaltaren 105 >

1 Tacker Herranom, och prediker hans Namn; förkunner hans verk ibland folken.
Danket Jahwe, ruft seinen Namen an, / Macht seine großen Taten inmitten der Völker kund!
2 Sjunger om honom, och lofver honom; taler om all hans under.
Singt ihm, spielt ihm, / Redet von all seinen Wundern!
3 Lofver hans helga Namn; deras hjerta, som Herran söka, glädje sig.
Rühmt euch seines heiligen Namens! / Es freue sich deren Herz, die Jahwe suchen.
4 Fråger efter Herranom, och efter hans magt; söker hans ansigte alltid.
Fraget nach Jahwe und seiner Macht, / Suchet sein Antlitz beständig!
5 Tänker uppå hans underliga verk, som han gjort hafver; uppå hans under, och uppå hans ord;
Gedenkt seiner Wunder, die er getan, / Seiner Zeichen und der Urteile seines Munds,
6 I Abrahams hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn.
Ihr Nachkommen Abrahams, seines Knechts, / Ihr Söhne Jakobs, seine Erwählten!
7 Han är Herren vår Gud; han dömer i hela verldene.
Er, Jahwe, ist unser Gott; / Er waltet gerecht über alle Lande.
8 Han tänker evinnerliga uppå sitt förbund; på det ord han lofvat hafver till mång tusend, slägte ifrå slägte;
Er gedenkt seines Bundes auf ewig, / Des Wortes, das er geboten für tausend Geschlechter,
9 Det han gjort hafver med Abraham; och på eden med Isaac;
Des Bundes, den er geschlossen mit Abraham, / Seines Eides an Isaak.
10 Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund;
Er hat ihn für Jakob verheißend bestätigt, / Für Israel als ewigen Bund.
11 Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott;
Indem er sagte: "Dir will ich geben Kanaans Land / Als euer erblich Besitztum."
12 Då de få och ringa voro, och främlingar derinne.
Damals waren sie klein an Zahl, / Ein Häuflein nur, und Gäste im Land.
13 Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk.
So wanderten sie von Volk zu Volk, / Von einem Reiche zum andern Volk.
14 Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull:
Er ließ sie dabei von niemand bedrücken, / Ja, Könige strafte er ihretwegen:
15 Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom.
"Tastet meine Gesalbten nicht an, / Und meinen Propheten tut kein Leid!"
16 Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle.
Dann rief er Hungersnot gegen das Land, / Nahm jegliche Nahrung hinweg.
17 Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl.
Er sandte vor ihnen her einen Mann: / Josef ward als Sklave verkauft.
18 De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga;
Seine Füße wurden gefesselt, / In Eisen legte man ihn,
19 Tilldess hans ord kom, och Herrans tal pröfvade honom.
Bis sich sein Wort erfüllte, / Jahwes Spruch ihn geläutert hatte.
20 Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut.
Da sandte der König und ließ ihn los, / Der Völkerbeherrscher gab ihn frei.
21 Han satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar;
Er setzte ihn seinem Hause zum Herrn, / Zum Gebieter über all seinen Besitz;
22 Att han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet.
Er sollte seine Fürsten an sich fesseln, / Seine Ältesten sollte er Weisheit lehren.
23 Och Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land.
Dann kam Israel nach Ägypten, / Und Jakob ward Gast im Lande Hams.
24 Och han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender.
Gott ließ sein Volk sehr zahlreich werden / Und machte es stärker als seine Bedränger.
25 Han förvände deras hjerta, så att de hans folk hätske vordo, och tänkte till att förtrycka hans tjenare med list.
Es wandelte sich nämlich ihr Herz, sein Volk zu hassen, / Arglist zu üben an seinen Knechten.
26 Han sände sin tjenare Mose; Aaron, den han utvalt hade.
Da sandte Gott Mose, seinen Knecht, / Und Aaron, den er sich erkoren.
27 De samme gjorde hans tecken ibland dem, och hans under i Hams land.
Die taten Zeichen bei ihnen durch seine Macht / Und Wunderdinge im Lande Hams.
28 Han lät mörker komma, och gjordet mörkt; och de voro icke hans ordom ohörsamme.
Er sandte Finsternis — es ward dunkel; / Denn widerstrebten sie nicht seinen Worten?
29 Han förvände deras vatten i blod, och dräp deras fiskar.
Er verwandelte ihre Gewässer in Blut / Und ließ dadurch ihre Fische sterben.
30 Deras land gaf myckna paddor ifrå sig; ja, uti deras Konungars kamrar.
Es wimmelte auch ihr Land von Fröschen: / Die drangen sogar in der Könige Kammern.
31 Han sade, då kom ohyra; löss uti alla deras landsändar.
Er sprach, da kamen Bremsen, / Stechmücken in all ihr Gebiet.
32 Han gaf dem hagel till regn; eldslåga uti deras land;
Er gab ihnen Hagel als Regen, / Ließ Feuer lohen in ihrem Land.
33 Och slog deras vinträ och fikonaträ, och förderfvade trän i deras landsändar.
Er schlug ihren Weinstock und Feigenbaum, / Zerbrach alle Bäume ihres Gebiets.
34 Han sade, då kommo gräshoppor, gräsmatkar otalige;
Er sprach, da kamen Heuschrecken / Und Hüpfer ohne Zahl.
35 Och de uppåto allt gräset i deras land, och uppfrätte frukten på deras mark;
Die fraßen alles Kraut in ihrem Land, / Sie verzehrten die Frucht ihrer Felder.
36 Och slog allt förstfödt uti deras land, alla deras första arfvingar.
Alle Erstgeburt schlug er in ihrem Land, / Die Erstlinge all ihrer Manneskraft.
37 Och han förde dem ut med silfver och guld, och ibland deras slägter var ingen krank.
Da ließ er sein Volk mit Silber und Gold ausziehn, / Und es strauchelte keiner in seinen Stämmen.
38 Egypten var glad, att de utdrogo; ty deras fruktan var uppå dem fallen.
Die Ägypter freuten sich ihres Auszugs, / Denn Graun vor ihnen war auf sie gefallen.
39 Han utsträckte en molnsky till skjul, och eld om nattena till att lysa.
Er spannte Gewölk als Decke aus, / Und Feuer gab ihnen zur Nachtzeit Licht.
40 De bådo, och han lät komma åkerhöns; och han mättade dem med himmelsbröd.
Er bat: da ließ Gott Wachteln kommen / Und sättigte sie mit Himmelsbrot.
41 Han öppnade bergsklippona, och vatten flöt derut, så att bäcker flöto i torra öknene.
Einen Fels tat er auf: da floß Wasser heraus; / Es rann wie ein Strom durch die Steppe.
42 Ty han tänkte på sitt helga ord, det han till Abraham sin tjenare talat hade.
Denn er dachte seines heiligen Worts / Und Abrahams, seines Knechts.
43 Alltså förde han sitt folk ut med fröjd, och sina utkorade med glädje;
Drum ließ er sein Volk mit Freuden ausziehn, / Seine Auserwählten mit Jubel.
44 Och gaf dem Hedningarnas land, så att de folks gods intogo;
Er gab ihnen Länder der Heiden; / Was Völker erworben, das erbten sie.
45 På det de skulle hålla hans rätter, och bevara hans lag. Halleluja.
Denn sie sollten seine Gesetze befolgen / Und seinen Lehren gehorsam sein. / Lobt Jah!

< Psaltaren 105 >