Psaltaren 105
1 Tacker Herranom, och prediker hans Namn; förkunner hans verk ibland folken.
O give thanks unto the LORD; Call upon his name; Make known his deeds among the people!
2 Sjunger om honom, och lofver honom; taler om all hans under.
Sing unto him; sing psalms unto him; Tell ye of all his wondrous works!
3 Lofver hans helga Namn; deras hjerta, som Herran söka, glädje sig.
Glory ye in his holy name; Let the hearts of them that seek the LORD rejoice!
4 Fråger efter Herranom, och efter hans magt; söker hans ansigte alltid.
Seek the LORD, and his majesty; Seek his face continually!
5 Tänker uppå hans underliga verk, som han gjort hafver; uppå hans under, och uppå hans ord;
Remember the wonders he hath wrought, His miracles and the judgments of his mouth,
6 I Abrahams hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn.
Ye offspring of Abraham his servant, Ye children of Jacob his chosen!
7 Han är Herren vår Gud; han dömer i hela verldene.
Jehovah, he is our God, His judgments are over all the earth.
8 Han tänker evinnerliga uppå sitt förbund; på det ord han lofvat hafver till mång tusend, slägte ifrå slägte;
He remembereth his covenant for ever, And the promise to a thousand generations;
9 Det han gjort hafver med Abraham; och på eden med Isaac;
The covenant which he made with Abraham, And the oath which he gave to Isaac;
10 Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund;
Which he confirmed to Jacob for a decree, And to Israel for an everlasting covenant.
11 Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott;
“To thee,” said he, “will I give the land of Canaan For the lot of your inheritance.”
12 Då de få och ringa voro, och främlingar derinne.
When they were yet few in number, Very few, and strangers in the land;
13 Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk.
When they went from nation to nation, From one kingdom to another people,
14 Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull:
He suffered no man to oppress them; Yea, he rebuked kings for their sakes.
15 Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom.
“Touch not,” said he, “mine anointed, And do my prophets no harm!”
16 Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle.
Again, when he commanded a famine in the land, And broke the whole staff of bread,
17 Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl.
He sent a man before them; Joseph was sold as a slave.
18 De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga;
His feet they hurt with fetters; He was bound in chains of iron;
19 Tilldess hans ord kom, och Herrans tal pröfvade honom.
Until his prediction came to pass, And the word of the LORD proved him.
20 Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut.
Then the king sent, and loosed him; The ruler of nations, and set him free;
21 Han satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar;
He made him governor of his house, And lord of all his possessions;
22 Att han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet.
To bind his princes at his pleasure, And teach his counsellors wisdom.
23 Och Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land.
Israel also came into Egypt, And Jacob sojourned in the land of Ham;
24 Och han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender.
Where God increased his people greatly, And made them stronger than their enemies.
25 Han förvände deras hjerta, så att de hans folk hätske vordo, och tänkte till att förtrycka hans tjenare med list.
He turned their hearts to hate his people, And form devices against his servants.
26 Han sände sin tjenare Mose; Aaron, den han utvalt hade.
Then sent he Moses his servant, And Aaron, whom he had chosen.
27 De samme gjorde hans tecken ibland dem, och hans under i Hams land.
They showed his signs among them, And his wonders in the land of Ham.
28 Han lät mörker komma, och gjordet mörkt; och de voro icke hans ordom ohörsamme.
He sent darkness upon them, and made it dark; And they did not disobey his word.
29 Han förvände deras vatten i blod, och dräp deras fiskar.
He turned their waters into blood, And caused their fish to die.
30 Deras land gaf myckna paddor ifrå sig; ja, uti deras Konungars kamrar.
Their land brought forth frogs in abundance, Even in the chambers of their kings.
31 Han sade, då kom ohyra; löss uti alla deras landsändar.
He spake, and there came flies, And lice in all their coasts.
32 Han gaf dem hagel till regn; eldslåga uti deras land;
Instead of rain he gave them hail, And flaming fire in their land.
33 Och slog deras vinträ och fikonaträ, och förderfvade trän i deras landsändar.
He smote also their vines and fig-trees, And broke the trees of their coasts.
34 Han sade, då kommo gräshoppor, gräsmatkar otalige;
He spake, and the locusts came. Destructive locusts without number,
35 Och de uppåto allt gräset i deras land, och uppfrätte frukten på deras mark;
Which ate up all the herbage in their land, And devoured the fruits of their fields.
36 Och slog allt förstfödt uti deras land, alla deras första arfvingar.
Then he smote all the first-born in their land, The first-fruits of all their strength.
37 Och han förde dem ut med silfver och guld, och ibland deras slägter var ingen krank.
He led forth his people with silver and gold; Nor was there one feeble person in all their tribes.
38 Egypten var glad, att de utdrogo; ty deras fruktan var uppå dem fallen.
Egypt was glad when they departed, For their terror had fallen upon them.
39 Han utsträckte en molnsky till skjul, och eld om nattena till att lysa.
He spread out a cloud for a covering, And fire to give light by night.
40 De bådo, och han lät komma åkerhöns; och han mättade dem med himmelsbröd.
They asked, and he brought quails, And satisfied them with the bread of heaven.
41 Han öppnade bergsklippona, och vatten flöt derut, så att bäcker flöto i torra öknene.
He opened the rock, and the waters gushed forth, And ran in the dry places like a river.
42 Ty han tänkte på sitt helga ord, det han till Abraham sin tjenare talat hade.
For he remembered his holy promise, Which he had made to Abraham his servant;
43 Alltså förde han sitt folk ut med fröjd, och sina utkorade med glädje;
And he led forth his people with joy, And his chosen with gladness.
44 Och gaf dem Hedningarnas land, så att de folks gods intogo;
He gave to them the lands of the nations, And they inherited the labor of the peoples;
45 På det de skulle hålla hans rätter, och bevara hans lag. Halleluja.
That they might observe his statutes, And obey his laws. Praise ye the LORD!
