Psaltaren 105
1 Tacker Herranom, och prediker hans Namn; förkunner hans verk ibland folken.
BOEIPA te uem uh lah. A ming te khue uh lah. A khoboe te pilnam rhoek taengah tukkil uh lah.
2 Sjunger om honom, och lofver honom; taler om all hans under.
Amah te hlai uh lah. Amah te tingtoeng uh lamtah amah kah khobaerhambae boeih te lolmang taeng uh lah.
3 Lofver hans helga Namn; deras hjerta, som Herran söka, glädje sig.
A ming cim neh thangthen uh lamtah, BOEIPA aka tlap rhoek kah a lungbuei tah a kohoe saeh.
4 Fråger efter Herranom, och efter hans magt; söker hans ansigte alltid.
BOEIPA neh amah kah a sarhi te tlap lah. A maelhmai khaw tlap taitu lah.
5 Tänker uppå hans underliga verk, som han gjort hafver; uppå hans under, och uppå hans ord;
A kopoekrhainah a saii neh a ka dongkah laitloeknah bangla anih khobaerhambae khaw,
6 I Abrahams hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn.
A sal Abraham tiingan neh a coelh Jakob koca rhoek loh thoelh uh lah.
7 Han är Herren vår Gud; han dömer i hela verldene.
BOEIPA amah ni mamih kah Pathen coeng. A laitloeknah khaw diklai pum ah om.
8 Han tänker evinnerliga uppå sitt förbund; på det ord han lofvat hafver till mång tusend, slägte ifrå slägte;
A paipi tekumhal duela a thoelh dongah cadilcahma thawngkhat ham olka a uen.
9 Det han gjort hafver med Abraham; och på eden med Isaac;
Abraham neh Isaak taengah a saii a olhlo te,
10 Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund;
Jakob taengah oltlueh la, Israel taengah kumhal paipi la a sut pah.
11 Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott;
Te dongah, “Kanaan kho rhi te na rho la nang taengah kam paek ni,” na ti nah.
12 Då de få och ringa voro, och främlingar derinne.
A hlang kah hlangmi te a sii la om pueng tih, a khuiah bakuep uh.
13 Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk.
Te vaengah namtom taeng lamkah namtom taengla, ram pakhat lamkah pilnam pakhat taengla poengdoe uh.
14 Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull:
Amih aka hnaemtaek ham hlang khueh pah pawt tih amih kongah manghai rhoek khaw a tluung pah.
15 Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom.
Ka koelh soah ben boel lamtah ka tonghma rhoek te thaehuet thil boeh,” a ti nah.
16 Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle.
Khokha a khue vaengah kho khuiah conghol neh caak boeih te a phae pah.
17 Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl.
Amih hmai kah a tueih hlang, Joseph te sal bangla a yoih.
18 De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga;
A kho te hlong neh a phaep pah uh a hinglu ah thicung loh a toeh.
19 Tilldess hans ord kom, och Herrans tal pröfvade honom.
A olthui a thoeng tue a pha due BOEIPA kah olthui loh ol loh anih te a cil a poe.
20 Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut.
Manghai loh a tah dongah pilnam aka taem loh anih a doek tih a hlah.
21 Han satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar;
Amah im kah boei neh a hnopai boeih aka taemrhai hamla,
22 Att han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet.
A hinglu bangla a mangpa rhoek te khoh tih a hamca rhoek te cueih sak ham te a khueh.
23 Och Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land.
Te vaengah Israel loh Egypt la kun tih Jakob loh Ham kho ah bakuep.
24 Och han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender.
Tedae a pilnam te muep a pungtai sak tih a rhal rhoek lakah a yet sak.
25 Han förvände deras hjerta, så att de hans folk hätske vordo, och tänkte till att förtrycka hans tjenare med list.
BOEIPA loh a sal rhoek te rhaithi sak tih, a pilnam aka hmuhuet ham Egypt rhoek kah lungbuei te a maelh pah.
26 Han sände sin tjenare Mose; Aaron, den han utvalt hade.
A sal Moses neh anih ham a coelh Aron te a tueih.
27 De samme gjorde hans tecken ibland dem, och hans under i Hams land.
Amih rhoi loh Egypt rhoek taengah Boeipa kah miknoek olka a tueng sak rhoi tih, Ham kho ah khaw kopoekrhai hno te a tueng sak rhoi.
28 Han lät mörker komma, och gjordet mörkt; och de voro icke hans ordom ohörsamme.
Khohmuep a tueih tih a hmuep sak dongah Boeipa kah olthui olka te koek uh thai pawh.
29 Han förvände deras vatten i blod, och dräp deras fiskar.
A tui te thii la a poeh sak tih a nga khaw a duek sak.
30 Deras land gaf myckna paddor ifrå sig; ja, uti deras Konungars kamrar.
A kho kah bukak rhoek te a manghai rhoek kah imkhui la a khae sak.
31 Han sade, då kom ohyra; löss uti alla deras landsändar.
Amah loh a uen tih a khorhi tom ah pil neh pilhlip uihli tlung.
32 Han gaf dem hagel till regn; eldslåga uti deras land;
Khonal te rhael la a poeh sak tih a kho ah hmaisai hmai la coeng.
33 Och slog deras vinträ och fikonaträ, och förderfvade trän i deras landsändar.
A misur neh a thaibu te khaw a haih pah tih a khorhi kah thing te a khaem pah.
34 Han sade, då kommo gräshoppor, gräsmatkar otalige;
A uen bal tih kaisih neh lungang te tae na pawt la halo.
35 Och de uppåto allt gräset i deras land, och uppfrätte frukten på deras mark;
Te vaengah a kho kah baelhing boeih a caak tih a khohmuen kah a thaihtae khaw a caak pah.
36 Och slog allt förstfödt uti deras land, alla deras första arfvingar.
A kho khuikah caming boeih neh a thahuem boeih khuikah a thaihcuek te a ngawn pah.
37 Och han förde dem ut med silfver och guld, och ibland deras slägter var ingen krank.
Te vaengah amih te cak neh, sui neh ham pawk puei dongah amah koca rhoek khuikah tah paloe pawh.
38 Egypten var glad, att de utdrogo; ty deras fruktan var uppå dem fallen.
Amih Egypt rhoek te birhihnah loh a vuei tih amih rhoek a nong vaengah a kohoe uh.
39 Han utsträckte en molnsky till skjul, och eld om nattena till att lysa.
Himbaiyan bangla cingmai a yaal pah tih khoyin ah hmai a vang pah.
40 De bådo, och han lät komma åkerhöns; och han mättade dem med himmelsbröd.
A bih vaengah tanghuem a khuen pah tih vaan kah buh te amih a kum sak.
41 Han öppnade bergsklippona, och vatten flöt derut, så att bäcker flöto i torra öknene.
Lungpang a ong vaengah tui ha phuet tih rhamrhae ah tuiva la a long sak te,
42 Ty han tänkte på sitt helga ord, det han till Abraham sin tjenare talat hade.
a sal Abraham taengkah a olkhueh cim te a poek dongah ni.
43 Alltså förde han sitt folk ut med fröjd, och sina utkorade med glädje;
A pilnam khaw omngaihnah tamlung a coelh neh a khuen.
44 Och gaf dem Hedningarnas land, så att de folks gods intogo;
Te vaengah namtu rhoek kah a thakthaenah namtom khohmuen te a paek tih a pang uh te,
45 På det de skulle hålla hans rätter, och bevara hans lag. Halleluja.
a oltlueh ngaithuen sak ham neh a olkhueng te kueinah sak ham ni. BOEIPA te thangthen lah.
