< Psaltaren 105 >
1 Tacker Herranom, och prediker hans Namn; förkunner hans verk ibland folken.
Angraeng khaeah anghoehaih lok to thui ah; anih ih ahmin to kawk oh; a sak ih hmuennawk to kaminawk khaeah amtuengsak oh.
2 Sjunger om honom, och lofver honom; taler om all hans under.
Angmah khaeah laasah oh loe, angmah khaeah saam laa to sah oh; a sak ih dawnrai hmuennawk to thui oh.
3 Lofver hans helga Namn; deras hjerta, som Herran söka, glädje sig.
Anih ih ciimcai ahmin to lensawkhaih hoiah amoek o haih ah; Angraeng pakrong kaminawk ih palungthin loe anghoe nasoe.
4 Fråger efter Herranom, och efter hans magt; söker hans ansigte alltid.
Angraeng hoi a thacakhaih to pakrong oh; a mikhmai to pakrong oh!
5 Tänker uppå hans underliga verk, som han gjort hafver; uppå hans under, och uppå hans ord;
A sak ih dawnrai, anghmang thok hmuennawk, angmah ih pakha hoi tacawt lokcaekhaihnawk to pakuem oh,
6 I Abrahams hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn.
a tamna Abraham ih caanawk, a qoih ih Jakob ih caanawk to panoek oh!
7 Han är Herren vår Gud; han dömer i hela verldene.
Anih loe aicae Angraeng Sithaw ah oh; a lokcaekhaih loe long nui boih ah oh.
8 Han tänker evinnerliga uppå sitt förbund; på det ord han lofvat hafver till mång tusend, slägte ifrå slägte;
Anih loe angmah sak ih lokmaihaih to dungzan khoek to panoek poe, a thuih ih lok to adung sangto khoek to panoek,
9 Det han gjort hafver med Abraham; och på eden med Isaac;
anih loe Abraham hoi a sak ih lokmaihaih, Isaak khaeah sak ih lokkamhaih to panoek poe;
10 Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund;
to lokmaihaih to Jakob khaeah a caksak moe, Israel khaeah dungzan lokmaihaih ah a suek:
11 Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott;
Kanaan prae to kang paek han, nangmah ih taham ah kaom qawk baktiah na toep tih, tiah a naa.
12 Då de få och ringa voro, och främlingar derinne.
Nihcae loe kami tamsi o, ue, paroeai tamsi kaminawk loe prae thungah angvin ah oh o.
13 Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk.
Nihcae mah acaeng maeto hoi maeto khaeah caeh o moe, prae maeto hoi kalah kaminawk khaeah a caeh o naah,
14 Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull:
mi doeh kasae hmuen to sahsak ai; ue, nihcae pongah siangpahrangnawk to a thuitaek,
15 Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom.
situi ka bawh ih kami to sui o hmah; kai ih tahmaanawk to nganbawh kana paek o hmah, tiah a naa.
16 Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle.
Anih mah prae thungah khokhahaih to phaksak; caaknaek boih amrosak.
17 Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl.
Nihcae hmaa ah kami maeto, tamna ah zawh o ih, Joseph to patoeh.
18 De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga;
Anih ih khok to thlongthuk pae o moe, sumboeng hoiah pacaekthlaek o;
19 Tilldess hans ord kom, och Herrans tal pröfvade honom.
a thuih ih lok acung ai karoek to, Angraeng ih lok mah anih to tanoek.
20 Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut.
Siangpahrang mah kami to patoeh moe, loisak; kaminawk ukkung mah doeh anih to loisak.
21 Han satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar;
Anih to a imthung ah angraeng ah suek, a tawnh ih hmuennawk boih ukkung ah a suek,
22 Att han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet.
Anih mah angraeng capanawk to a koeh baktiah patuk, to tiah anih loe kacoehtanawk palunghahaih patuk hanah oh.
23 Och Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land.
Israel doeh Izip prae thungah angzoh; Jakob loe Ham prae thungah oh.
24 Och han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender.
Angraeng mah angmah ih kaminawk to pungsak moe, nihcae ih misanawk pongah tha a caksak kue.
25 Han förvände deras hjerta, så att de hans folk hätske vordo, och tänkte till att förtrycka hans tjenare med list.
Anih ih kaminawk hnukma moe, a tamnanawk kasae sak pacaeng hanah, nihcae ih palungthin to a paqoi pae.
26 Han sände sin tjenare Mose; Aaron, den han utvalt hade.
A tamna Mosi hoi a qoih ih Aaron to patoeh.
27 De samme gjorde hans tecken ibland dem, och hans under i Hams land.
Nihnik mah nihcae khaeah Angraeng ih angmathaih to sak pae hoi, anghmang thok hmuennawk to Ham prae ah a sak pae hoi.
28 Han lät mörker komma, och gjordet mörkt; och de voro icke hans ordom ohörsamme.
Vinghaih to patoeh pae moe, prae to khovingsak; to tiah nihcae mah anih ih lok to aek o ai.
29 Han förvände deras vatten i blod, och dräp deras fiskar.
Nihcae ih tuinawk to athii ah angcoengsak moe, tanganawk to dueksak.
30 Deras land gaf myckna paddor ifrå sig; ja, uti deras Konungars kamrar.
Nihcae ih prae thungah ukongnawk to a pungsak, angmacae siangpahrang iihhaih ahmuen khoek to ohsak.
31 Han sade, då kom ohyra; löss uti alla deras landsändar.
Lok a thuih moe, taksaenawk to a pungsak, prae thung boih ah alungh to koi.
32 Han gaf dem hagel till regn; eldslåga uti deras land;
Anih mah khotui zuengah qaetui to paek moe, a prae thungah hmai kangqong to phaksak.
33 Och slog deras vinträ och fikonaträ, och förderfvade trän i deras landsändar.
Misurkung hoi thaiduetkungnawk to amrosak king moe, prae thung ih thingnawk to amtimsak boih.
34 Han sade, då kommo gräshoppor, gräsmatkar otalige;
Anih mah lokthuih let naah, pakhuhnawk to angzoh o, kroeklaek ai langkawknawk to angzoh o,
35 Och de uppåto allt gräset i deras land, och uppfrätte frukten på deras mark;
angmacae prae thung ih kahing aanqamnawk to caak pae o king moe, long ah kamprawk thingthai qumponawk doeh caak pae o boih.
36 Och slog allt förstfödt uti deras land, alla deras första arfvingar.
Angmacae prae thungah kami ih athaih tangsuek ah kaom a calunawk to a hum pae boih.
37 Och han förde dem ut med silfver och guld, och ibland deras slägter var ingen krank.
Anih mah nihcae han sui hoi sumkanglung to phawsak; angmah ih acaengnawk thungah thacak ai kami maeto doeh om ai.
38 Egypten var glad, att de utdrogo; ty deras fruktan var uppå dem fallen.
Izip kaminawk mah nihcae to zit pongah, nihcae amlaem o naah prae boih anghoe o.
39 Han utsträckte en molnsky till skjul, och eld om nattena till att lysa.
Nihcae khuk hanah tamai to amzamsak, aqum ah aanghaih paek hanah hmai to a paek.
40 De bådo, och han lät komma åkerhöns; och han mättade dem med himmelsbröd.
Kaminawk mah hnik o naah, kuikoem to a paek, van ih takaw hoiah nihcae to zok amhahsak.
41 Han öppnade bergsklippona, och vatten flöt derut, så att bäcker flöto i torra öknene.
Anih mah thlung to paongh moe, tui to tacawt; tui loe prae karoem ah vapui baktiah longh.
42 Ty han tänkte på sitt helga ord, det han till Abraham sin tjenare talat hade.
Anih loe a tamna Abraham khaeah paek ih, kaciim a lokkamhaih to panoek poe.
43 Alltså förde han sitt folk ut med fröjd, och sina utkorade med glädje;
Anih mah angmah ih kaminawk to anghoehaih hoiah caeh haih, a qoih ih kaminawk to anghoehaih hoiah a zaeh,
44 Och gaf dem Hedningarnas land, så att de folks gods intogo;
Sithaw panoek ai kaminawk ih prae to nihcae hanah a paek; minawk mah sak tangcae ih prae to nihcae mah qawk ah toep o,
45 På det de skulle hålla hans rätter, och bevara hans lag. Halleluja.
nihcae mah anih ih kaalok to pakuem o moe, a paek ih loknawk to pazui o thai hanah, to tiah a sak pae. Angraeng to saphaw oh!