Psaltaren 104
1 Lofva Herran, min själ; Herre, min Gud, du äst ganska härlig, du äst dägelig och allstinges väl beprydd.
Bendice, alma mía, al SEÑOR. SEÑOR, Dios mío, mucho te has engrandecido; de gloria y de hermosura te has vestido.
2 Ljus är din klädnad, som du uppå hafver; du utsträcker himmelen såsom ett tapet.
El que se cubre de luz como de vestidura, que extiende los cielos como una cortina;
3 Du hvälfver honom ofvan med vatten; du far i skyn såsom i en vagn, och går på vädrens vingar;
que establece sus aposentos entre las aguas; el que pone las nubes por su carroza, el que anda sobre las alas del viento;
4 Du, som gör dina Änglar till väder, och dina tjenare till eldslåga;
el que hace a sus ángeles espíritus, sus ministros fuego flameante.
5 Du, som grundar jordena på hennes botten, så att hon blifver i evig tid.
El fundó la tierra sobre sus basas; no se moverá por ningún siglo.
6 Med djupet betäcker du henne, såsom med ett kläde, och vatten stå öfver bergen.
Con el abismo, como con vestido, la cubriste; sobre los montes estaban las aguas.
7 Men för ditt näpsande fly de; för ditt dundrande fara de bort.
A tu reprensión huyeron; por el sonido de tu trueno se apresuraron;
8 Bergen resa högt upp, och dalarna sätta sig ned i det rum, som du dem skickat hafver.
salieron los montes, descendieron por los valles a este lugar que tú les fundaste.
9 Du hafver satt ett mål, der komma de intet öfver; och måga icke åter betäcka jordena.
Les pusiste término, el cual no traspasarán; ni volverán a cubrir la tierra.
10 Du låter källor uppbrista i dalomen, så att vatten emellan bergen flyta;
Tú eres el que envías las fuentes por los arroyos; van entre los montes.
11 Att all djur på markene måga dricka, och vildåsnarna sin törst släcka.
Abrevan a todas las bestias del campo; quebrantan su sed los asnos salvajes.
12 När dem sitta himmelens foglar, och sjunga på qvistarna.
Junto a aquellos habitan las aves de los cielos; entre las hojas dan voces.
13 Du fuktar bergen ofvanefter; du gör landet fullt med frukt, den du förskaffar.
El que riega los montes desde sus aposentos; del fruto de sus obras se sacia la tierra.
14 Du låter gräs växa för boskapen, och säd menniskomen till nytto; att du skall låta komma bröd utaf jordene;
El que hace producir el heno para las bestias, y la hierba para el servicio del hombre; sacando el pan de la tierra.
15 Och att vin skall fröjda menniskones hjerta, och hennes ansigte dägeligit varda af oljo, och bröd styrka menniskones hjerta;
Y el vino que alegra el corazón del hombre; haciendo relumbrar el rostro con el aceite, y el pan que sustenta el corazón del hombre.
16 Att Herrans trä skola full med must stå; de cedreträ på Libanon, som han planterat hafver.
Se sacian los árboles del SEÑOR, los cedros del Líbano que él plantó.
17 Der hafva foglarna sitt näste, och hägrar bo uppe i furoträn.
Para que allí aniden las aves; en las hayas tiene su casa la cigüeña.
18 De höga berg äro de stengetters tillflykt, och stenklyfterna de kunilers.
Los montes altos para las cabras monteses; las peñas, madrigueras para los conejos.
19 Du gör månan, till att derefter skifta året; solen vet sin nedergång.
Hizo la luna para los tiempos; el sol conoció su occidente.
20 Du gör mörker, att natt varder; då draga sig all vilddjur ut;
Pones las tinieblas, y es la noche; en ella corren todas las bestias del monte.
21 De unga lejon, som ryta efter rof, och sin mat söka af Gudi;
Los leoncillos braman a la presa, y para buscar de Dios su comida.
22 Men när solen uppgår, draga de bort, och lägga sig uti sina kulor.
Sale el sol, se recogen, y se echan en sus cuevas.
23 Så går då menniskan ut till sitt arbete, och till sitt åkerverk intill aftonen.
Sale el hombre a su hacienda, y a su labranza hasta la tarde.
24 Herre, huru äro din verk så stor och mång! Du hafver visliga skickat dem all, och jorden är full af dina ägodelar.
¡Cuán muchas son tus obras, oh SEÑOR! Hiciste todas ellas con sabiduría; la tierra está llena de tu posesión.
25 Hafvet, det så stort och vidt är, der kräla uti, utan tal, både stor och liten djur.
Asimismo este gran mar y ancho de términos; allí hay peces sin número, animales pequeños y grandes.
26 Der gå skepp; der äro hvalfiskar, som du gjort hafver, att de deruti leka skola.
Allí andan navíos; allí este leviatán que hiciste para que jugase en él.
27 Allt vänter efter dig, att du skall gifva dem mat i sin tid.
Todos ellos esperan a ti, para que les des su comida a su tiempo.
28 Då du gifver dem, så samla de; när du upplåter dina hand, så varda de med god ting mättade.
Les das, recogen; abres tu mano, se sacian de bien.
29 Om du fördöljer ditt ansigte, så varda de förskräckte; du tager deras anda bort, så förgås de, och varda åter till stoft igen.
Escondes tu rostro, se turban; les quitas el espíritu, dejan de ser, y se tornan en su polvo.
30 Du låter ut din anda, så varda de skapade, och du förnyar jordenes ansigte.
Envías tu espíritu, se crean; y renuevas la faz de la tierra.
31 Herrans ära är evig; Herren hafver behag till sin verk.
Sea la gloria al SEÑOR para siempre; alégrese SEÑOR en sus obras;
32 Han ser uppå jordena, så bäfvar hon; han kommer vid bergen, så ryka de.
el cual mira a la tierra, y ella tiembla; toca en los montes, y humean.
33 Jag vill sjunga Herranom i mina lifsdagar, och lofva min Gud, så länge jag är till.
Al SEÑOR cantaré en mi vida; a mi Dios diré salmos mientras viviere.
34 Mitt tal behage honom väl; jag gläder mig af Herranom.
Me será suave hablar de él; yo me alegraré en el SEÑOR.
35 Syndarena hafve en ända på jordene, och de ogudaktige vare icke mer till; lofva, min själ, Herran. Halleluja.
Sean consumidos de la tierra los pecadores, y los impíos dejen de ser. Bendice, alma mía, al SEÑOR. Alelu-JAH ( Alabemos al SEÑOR ).
