Psaltaren 104

1 Lofva Herran, min själ; Herre, min Gud, du äst ganska härlig, du äst dägelig och allstinges väl beprydd.

Bendice a Yahvé, alma mía. Yahvé, Dios mío, eres muy grande. Estás revestido de honor y majestad.

2 Ljus är din klädnad, som du uppå hafver; du utsträcker himmelen såsom ett tapet.

Se cubre de luz como de un vestido. Extiende los cielos como una cortina.

3 Du hvälfver honom ofvan med vatten; du far i skyn såsom i en vagn, och går på vädrens vingar;

Coloca las vigas de sus habitaciones en las aguas. Hace de las nubes su carro. Camina sobre las alas del viento.

4 Du, som gör dina Änglar till väder, och dina tjenare till eldslåga;

Él hace que sus mensajeros vientos, y sus sirvientes llamas de fuego.

5 Du, som grundar jordena på hennes botten, så att hon blifver i evig tid.

Él puso los cimientos de la tierra, que no debe ser movido para siempre.

6 Med djupet betäcker du henne, såsom med ett kläde, och vatten stå öfver bergen.

Lo cubriste con lo profundo como con un manto. Las aguas estaban por encima de las montañas.

7 Men för ditt näpsande fly de; för ditt dundrande fara de bort.

Ante tu reprimenda huyeron. A la voz de su trueno se apresuraron a alejarse.

8 Bergen resa högt upp, och dalarna sätta sig ned i det rum, som du dem skickat hafver.

Las montañas se elevaron, los valles se hundieron, al lugar que les habías asignado.

9 Du hafver satt ett mål, der komma de intet öfver; och måga icke åter betäcka jordena.

Has establecido un límite que no pueden traspasar, para que no vuelvan a cubrir la tierra.

10 Du låter källor uppbrista i dalomen, så att vatten emellan bergen flyta;

Él envía manantiales a los valles. Corren entre las montañas.

11 Att all djur på markene måga dricka, och vildåsnarna sin törst släcka.

Dan de beber a todos los animales del campo. Los burros salvajes sacian su sed.

12 När dem sitta himmelens foglar, och sjunga på qvistarna.

Junto a ellos anidan las aves del cielo. Cantan entre las ramas.

13 Du fuktar bergen ofvanefter; du gör landet fullt med frukt, den du förskaffar.

Riega las montañas desde sus habitaciones. La tierra está llena del fruto de tus obras.

14 Du låter gräs växa för boskapen, och säd menniskomen till nytto; att du skall låta komma bröd utaf jordene;

Hace crecer la hierba para el ganado, y plantas para que el hombre las cultive, para que produzca alimentos de la tierra:

15 Och att vin skall fröjda menniskones hjerta, och hennes ansigte dägeligit varda af oljo, och bröd styrka menniskones hjerta;

vino que alegra el corazón del hombre, aceite para hacer brillar su rostro, y el pan que fortalece el corazón del hombre.

16 Att Herrans trä skola full med must stå; de cedreträ på Libanon, som han planterat hafver.

Los árboles de Yahvé están bien regados, los cedros del Líbano, que ha plantado,

17 Der hafva foglarna sitt näste, och hägrar bo uppe i furoträn.

donde los pájaros hacen sus nidos. La cigüeña tiene su hogar en los cipreses.

18 De höga berg äro de stengetters tillflykt, och stenklyfterna de kunilers.

Las altas montañas son para las cabras salvajes. Las rocas son un refugio para los tejones de las rocas.

19 Du gör månan, till att derefter skifta året; solen vet sin nedergång.

Él designó la luna para las estaciones. El sol sabe cuándo ponerse.

20 Du gör mörker, att natt varder; då draga sig all vilddjur ut;

Haces las tinieblas, y es de noche, en la que merodean todos los animales del bosque.

21 De unga lejon, som ryta efter rof, och sin mat söka af Gudi;

Los jóvenes leones rugen tras su presa, y buscan su alimento en Dios.

22 Men när solen uppgår, draga de bort, och lägga sig uti sina kulor.

Sale el sol y se alejan, y se acuestan en sus guaridas.

23 Så går då menniskan ut till sitt arbete, och till sitt åkerverk intill aftonen.

El hombre sale a su trabajo, a su labor hasta la noche.

24 Herre, huru äro din verk så stor och mång! Du hafver visliga skickat dem all, och jorden är full af dina ägodelar.

¡Yahvé, cuántas son tus obras! Con sabiduría, los has hecho todos. La tierra está llena de sus riquezas.

25 Hafvet, det så stort och vidt är, der kräla uti, utan tal, både stor och liten djur.

Ahí está el mar, grande y ancho, en el que hay innumerables seres vivos, tanto a los animales pequeños como a los grandes.

26 Der gå skepp; der äro hvalfiskar, som du gjort hafver, att de deruti leka skola.

Ahí van los barcos, y el leviatán, que se formó para jugar allí.

27 Allt vänter efter dig, att du skall gifva dem mat i sin tid.

Todos ellos te esperan, para que les des su comida a su debido tiempo.

28 Då du gifver dem, så samla de; när du upplåter dina hand, så varda de med god ting mättade.

Tú les das; ellos recogen. Abres la mano; se conforman con el bien.

29 Om du fördöljer ditt ansigte, så varda de förskräckte; du tager deras anda bort, så förgås de, och varda åter till stoft igen.

Escondes tu rostro; están turbados. Les quitas el aliento; mueren y vuelven al polvo.

30 Du låter ut din anda, så varda de skapade, och du förnyar jordenes ansigte.

Envías tu Espíritu y son creados. Renuevas la cara de la tierra.

31 Herrans ära är evig; Herren hafver behag till sin verk.

Que la gloria de Yahvé sea eterna. Que Yahvé se regocije en sus obras.

32 Han ser uppå jordena, så bäfvar hon; han kommer vid bergen, så ryka de.

Él mira la tierra y ésta tiembla. Toca las montañas y éstas echan humo.

33 Jag vill sjunga Herranom i mina lifsdagar, och lofva min Gud, så länge jag är till.

Cantaré a Yahvé mientras viva. Cantaré alabanzas a mi Dios mientras tenga algún ser.

34 Mitt tal behage honom väl; jag gläder mig af Herranom.

Que mi meditación sea dulce para él. Me regocijaré en Yahvé.

35 Syndarena hafve en ända på jordene, och de ogudaktige vare icke mer till; lofva, min själ, Herran. Halleluja.

Que los pecadores sean consumidos fuera de la tierra. Que los malvados no sean más. Bendice a Yahvé, mi alma. ¡Alabado sea Yah!