Psaltaren 104
1 Lofva Herran, min själ; Herre, min Gud, du äst ganska härlig, du äst dägelig och allstinges väl beprydd.
¡Bendice a Yahvé, alma mía! ¡Yahvé, Dios mío, cuán grande eres! Te has vestido de majestad y de belleza,
2 Ljus är din klädnad, som du uppå hafver; du utsträcker himmelen såsom ett tapet.
envuelto en luz como en un manto. Extendiste el cielo como un cortinaje;
3 Du hvälfver honom ofvan med vatten; du far i skyn såsom i en vagn, och går på vädrens vingar;
construiste tu morada superior sobre las aguas, haces de las nubes tu carroza, cabalgas sobre las alas del viento.
4 Du, som gör dina Änglar till väder, och dina tjenare till eldslåga;
A los vientos haces tus mensajeros, y ministros tuyos los relámpagos centellantes.
5 Du, som grundar jordena på hennes botten, så att hon blifver i evig tid.
Cimentaste la tierra sobre sus bases de suerte que no vacile jamás.
6 Med djupet betäcker du henne, såsom med ett kläde, och vatten stå öfver bergen.
La habías cubierto con el océano como de un manto; las aguas se posaban sobre los montes.
7 Men för ditt näpsande fly de; för ditt dundrande fara de bort.
Mas huyeron a un grito tuyo, —temblaron a la voz de tu trueno,
8 Bergen resa högt upp, och dalarna sätta sig ned i det rum, som du dem skickat hafver.
surgieron los montes, bajaron los valles—, hasta el lugar que les habías destinado.
9 Du hafver satt ett mål, der komma de intet öfver; och måga icke åter betäcka jordena.
Les fijaste un límite que no traspasarán, para que no vuelvan a cubrir la tierra.
10 Du låter källor uppbrista i dalomen, så att vatten emellan bergen flyta;
Haces correr en arroyos las fuentes que brotan entre los montes,
11 Att all djur på markene måga dricka, och vildåsnarna sin törst släcka.
para que beban todas las bestias del campo y sacien su sed los asnos monteses.
12 När dem sitta himmelens foglar, och sjunga på qvistarna.
A sus orillas posan las aves del cielo, que cantan entre el ramaje.
13 Du fuktar bergen ofvanefter; du gör landet fullt med frukt, den du förskaffar.
Desde tu morada riegas los montes; la tierra se sacia del fruto de tus obras.
14 Du låter gräs växa för boskapen, och säd menniskomen till nytto; att du skall låta komma bröd utaf jordene;
Produces el heno para los ganados, y las plantas que sirven al hombre, para que saque pan de la tierra,
15 Och att vin skall fröjda menniskones hjerta, och hennes ansigte dägeligit varda af oljo, och bröd styrka menniskones hjerta;
y vino que alegre el corazón del hombre; para que el aceite dé brillo a su rostro y el pan vigorice su corazón.
16 Att Herrans trä skola full med must stå; de cedreträ på Libanon, som han planterat hafver.
Satúranse los árboles de Yahvé, los cedros del Líbano que Él plantó.
17 Der hafva foglarna sitt näste, och hägrar bo uppe i furoträn.
Las aves anidan en ellos; en los abetos tiene su casa la cigüeña.
18 De höga berg äro de stengetters tillflykt, och stenklyfterna de kunilers.
Los altos montes dan refugio a los antílopes, las peñas, a los conejos.
19 Du gör månan, till att derefter skifta året; solen vet sin nedergång.
Para señalar los tiempos, hiciste la luna; el sol conoce la hora de su ocaso.
20 Du gör mörker, att natt varder; då draga sig all vilddjur ut;
Mandas las tinieblas, y viene la noche; en ellas rondan todas las fieras de las selvas.
21 De unga lejon, som ryta efter rof, och sin mat söka af Gudi;
Los leoncillos rugen en pos de la presa, e imploran de Dios el sustento;
22 Men när solen uppgår, draga de bort, och lägga sig uti sina kulor.
al salir el sol se retiran, y se tienden en sus madrigueras;
23 Så går då menniskan ut till sitt arbete, och till sitt åkerverk intill aftonen.
y el hombre acude a su trabajo, a su labranza, hasta la tarde.
24 Herre, huru äro din verk så stor och mång! Du hafver visliga skickat dem all, och jorden är full af dina ägodelar.
¡Cuán variadas son tus obras, oh Yahvé! Todo lo hiciste con sabiduría; llena está la tierra de tus riquezas.
25 Hafvet, det så stort och vidt är, der kräla uti, utan tal, både stor och liten djur.
Mira el mar, grande y anchuroso: allí un hormiguear sin número, de animales pequeños y grandes.
26 Der gå skepp; der äro hvalfiskar, som du gjort hafver, att de deruti leka skola.
Allí transitan las naves, y ese leviatán que creaste para que en él juguetease.
27 Allt vänter efter dig, att du skall gifva dem mat i sin tid.
Todos esperan de Ti que a su tiempo les des el alimento.
28 Då du gifver dem, så samla de; när du upplåter dina hand, så varda de med god ting mättade.
Se lo das y ellos lo toman; al abrir Tú la mano se hartan de bienes.
29 Om du fördöljer ditt ansigte, så varda de förskräckte; du tager deras anda bort, så förgås de, och varda åter till stoft igen.
Si Tú escondes el rostro, desfallecen; si retiras Tú su aliento, expiran, y vuelven a su polvo.
30 Du låter ut din anda, så varda de skapade, och du förnyar jordenes ansigte.
Cuando envías tu soplo, son creados, y renuevas la faz de la tierra.
31 Herrans ära är evig; Herren hafver behag till sin verk.
Sea eterna la gloria de Yahvé; gócese Yahvé en sus obras.
32 Han ser uppå jordena, så bäfvar hon; han kommer vid bergen, så ryka de.
Mira Él a la tierra, y ella tiembla; toca Él los montes, y humean.
33 Jag vill sjunga Herranom i mina lifsdagar, och lofva min Gud, så länge jag är till.
A Yahvé cantaré mientras viva; tañeré salmos a mi Dios mientras yo tenga el ser.
34 Mitt tal behage honom väl; jag gläder mig af Herranom.
Séanle gratos mis acentos! Yo en Yahvé me gozaré.
35 Syndarena hafve en ända på jordene, och de ogudaktige vare icke mer till; lofva, min själ, Herran. Halleluja.
¡Sean quitados de la tierra los pecadores y no haya más impíos! ¡Bendice, alma mía, a Yahvé! ¡Hallelú Yah!
