Psaltaren 104

1 Lofva Herran, min själ; Herre, min Gud, du äst ganska härlig, du äst dägelig och allstinges väl beprydd.

Bemdize, ó alma minha, ao Senhor: Senhor Deus meu, tu és magnificentissimo, estás vestido de gloria e de magestade.

2 Ljus är din klädnad, som du uppå hafver; du utsträcker himmelen såsom ett tapet.

Elle se cobre de luz como de um vestido, estende os céus como uma cortina.

3 Du hvälfver honom ofvan med vatten; du far i skyn såsom i en vagn, och går på vädrens vingar;

Põe nas aguas as vigas das suas camaras; faz das nuvens o seu carro, anda sobre as azas do vento.

4 Du, som gör dina Änglar till väder, och dina tjenare till eldslåga;

Faz dos seus anjos espiritos, dos seus ministros um fogo abrazador.

5 Du, som grundar jordena på hennes botten, så att hon blifver i evig tid.

Lançou os fundamentos da terra, para que não vacille em tempo algum.

6 Med djupet betäcker du henne, såsom med ett kläde, och vatten stå öfver bergen.

Tu a cobres com o abysmo, como com um vestido: as aguas estavam sobre os montes.

7 Men för ditt näpsande fly de; för ditt dundrande fara de bort.

Á tua reprehensão fugiram: á voz do teu trovão se apressaram.

8 Bergen resa högt upp, och dalarna sätta sig ned i det rum, som du dem skickat hafver.

Sobem aos montes, descem aos valles, até ao logar que para ellas fundaste.

9 Du hafver satt ett mål, der komma de intet öfver; och måga icke åter betäcka jordena.

Termo lhes pozeste, que não ultrapassarão, para que não tornem mais a cobrir a terra.

10 Du låter källor uppbrista i dalomen, så att vatten emellan bergen flyta;

Tu, que fazes sair as fontes nos valles, as quaes correm entre os montes.

11 Att all djur på markene måga dricka, och vildåsnarna sin törst släcka.

Dão de beber a todo o animal do campo; os jumentos montezes matam a sua sêde.

12 När dem sitta himmelens foglar, och sjunga på qvistarna.

Junto d'ellas as aves do céu terão a sua habitação, cantando entre os ramos.

13 Du fuktar bergen ofvanefter; du gör landet fullt med frukt, den du förskaffar.

Elle rega os montes desde as suas camaras: a terra se farta do fructo das suas obras.

14 Du låter gräs växa för boskapen, och säd menniskomen till nytto; att du skall låta komma bröd utaf jordene;

Faz crescer a herva para as bestas, e a verdura para o serviço do homem, para fazer sair da terra o pão,

15 Och att vin skall fröjda menniskones hjerta, och hennes ansigte dägeligit varda af oljo, och bröd styrka menniskones hjerta;

E o vinho que alegra o coração do homem, e o azeite que faz reluzir o seu rosto, e o pão que fortalece o coração do homem.

16 Att Herrans trä skola full med must stå; de cedreträ på Libanon, som han planterat hafver.

As arvores do Senhor fartam-se de seiva, os cedros do Libano que elle plantou,

17 Der hafva foglarna sitt näste, och hägrar bo uppe i furoträn.

Onde as aves se aninham: emquanto á cegonha, a sua casa é nas faias.

18 De höga berg äro de stengetters tillflykt, och stenklyfterna de kunilers.

Os altos montes são um refugio para as cabras montezes, e as rochas para os coelhos.

19 Du gör månan, till att derefter skifta året; solen vet sin nedergång.

Designou a lua para as estações: o sol conhece o seu occaso.

20 Du gör mörker, att natt varder; då draga sig all vilddjur ut;

Ordenas a escuridão, e faz-se noite, na qual saem todos os animaes da selva.

21 De unga lejon, som ryta efter rof, och sin mat söka af Gudi;

Os leõesinhos bramam pela preza, e de Deus buscam o seu sustento.

22 Men när solen uppgår, draga de bort, och lägga sig uti sina kulor.

Nasce o sol e logo se acolhem, e se deitam nos seus covis.

23 Så går då menniskan ut till sitt arbete, och till sitt åkerverk intill aftonen.

Então sae o homem á sua obra e ao seu trabalho, até á tarde.

24 Herre, huru äro din verk så stor och mång! Du hafver visliga skickat dem all, och jorden är full af dina ägodelar.

Ó Senhor, quão variadas são as tuas obras! todas as coisas fizeste com sabedoria; cheia está a terra das tuas riquezas.

25 Hafvet, det så stort och vidt är, der kräla uti, utan tal, både stor och liten djur.

Assim é este mar grande e muito espaçoso, onde ha reptis sem numero, animaes pequenos e grandes.

26 Der gå skepp; der äro hvalfiskar, som du gjort hafver, att de deruti leka skola.

Ali andam os navios; e o leviathan que formaste para n'elle folgar.

27 Allt vänter efter dig, att du skall gifva dem mat i sin tid.

Todos esperam de ti, que lhes dês o seu sustento em tempo opportuno.

28 Då du gifver dem, så samla de; när du upplåter dina hand, så varda de med god ting mättade.

Dando-lh'o tu, elles o recolhem; abres a tua mão, e se enchem de bens.

29 Om du fördöljer ditt ansigte, så varda de förskräckte; du tager deras anda bort, så förgås de, och varda åter till stoft igen.

Escondes o teu rosto, e ficam perturbados: se lhes tiras o folego, morrem, e voltam para o seu pó.

30 Du låter ut din anda, så varda de skapade, och du förnyar jordenes ansigte.

Envias o teu Espirito, e são creados, e assim renovas a face da terra.

31 Herrans ära är evig; Herren hafver behag till sin verk.

A gloria do Senhor durará para sempre: o Senhor se alegrará nas suas obras.

32 Han ser uppå jordena, så bäfvar hon; han kommer vid bergen, så ryka de.

Olhando elle para a terra, ella treme; tocando nos montes, logo fumegam.

33 Jag vill sjunga Herranom i mina lifsdagar, och lofva min Gud, så länge jag är till.

Cantarei ao Senhor emquanto eu viver; cantarei louvores ao meu Deus, emquanto eu tiver existencia.

34 Mitt tal behage honom väl; jag gläder mig af Herranom.

A minha meditação ácerca d'elle será suave: eu me alegrarei no Senhor.

35 Syndarena hafve en ända på jordene, och de ogudaktige vare icke mer till; lofva, min själ, Herran. Halleluja.

Desçam da terra os peccadores, e os impios não sejam mais. Bemdize, ó alma minha, ao Senhor. Louvae ao Senhor.