Psaltaren 104

1 Lofva Herran, min själ; Herre, min Gud, du äst ganska härlig, du äst dägelig och allstinges väl beprydd.

Misaora an’ i Jehovah, ry fanahiko. Jehovah Andriamanitro ô, lehibe indrindra Hianao, Famirapiratana sy voninahitra no fitafinao,

2 Ljus är din klädnad, som du uppå hafver; du utsträcker himmelen såsom ett tapet.

Mitafy ny mazava tahaka ny lamba Izy Ary mamelatra ny lanitra tahaka ny lay,

3 Du hvälfver honom ofvan med vatten; du far i skyn såsom i en vagn, och går på vädrens vingar;

Ary mametraka ny rairain-drihan’ ny tranony amin’ ny rano, Sady manao ny rahona matevina ho kalesiny ka mandeha amin’ ny elatry ny rivotra,

4 Du, som gör dina Änglar till väder, och dina tjenare till eldslåga;

Ary manao ny rivotra ho irany Sy ny lelafo ho mpanompony.

5 Du, som grundar jordena på hennes botten, så att hon blifver i evig tid.

Nanorina ny tany tambonin’ ny fanorenany Izy, Mba tsy hihetseha-ny mandrakizay doria.

6 Med djupet betäcker du henne, såsom med ett kläde, och vatten stå öfver bergen.

Ny rano lalina no nasaronao azy tahaka ny lamba; Nandifotra ny tendrombohitra aza ireny.

7 Men för ditt näpsande fly de; för ditt dundrande fara de bort.

Noho ny teny mafy nataonao dia nandositra ny tendrombohitra, Noho ny feon’ ny kotrokoranao dia nirifatra izy

8 Bergen resa högt upp, och dalarna sätta sig ned i det rum, som du dem skickat hafver.

Nisondrotra ny tendrombohitra, nietry ny lohasaha ho any amin’ izay namboarinao hitoerany.

9 Du hafver satt ett mål, der komma de intet öfver; och måga icke åter betäcka jordena.

Efa nasianao fetra tsy hihoarany izy Mba tsy hiverina hanarona ny tany.

10 Du låter källor uppbrista i dalomen, så att vatten emellan bergen flyta;

Mampandeha loharano eny amin’ ny lohasaha Izy; Eny anelanelan’ ny tendrombohitra no alehan’ ireny,

11 Att all djur på markene måga dricka, och vildåsnarna sin törst släcka.

Ka isotroan’ ny bibi-dia rehetra, Sy analan’ ny boriki-dia ny hetahetany;

12 När dem sitta himmelens foglar, och sjunga på qvistarna.

Eo amboniny no itoeran’ ny voro-manidina; Ary eo amin’ ny ran-tsan-kazo no anenoany.

13 Du fuktar bergen ofvanefter; du gör landet fullt med frukt, den du förskaffar.

Manondra-drano ny tendrombohitra avy amin’ ny tranony ambony Izy; Ny vokatry ny asanao no mahavoky ny tany.

14 Du låter gräs växa för boskapen, och säd menniskomen till nytto; att du skall låta komma bröd utaf jordene;

Mampaniry ahitra ho an’ ny biby fiompy Izy Sy anana hahasoa ny olona. Ary mamoaka hanina avy amin’ ny tany.

15 Och att vin skall fröjda menniskones hjerta, och hennes ansigte dägeligit varda af oljo, och bröd styrka menniskones hjerta;

Ary divay izay mampifaly ny olona, ka mampinendonendo ny tavany mihoatra noho ny diloilo, Ary mofo hanohanana ny ain’ ny olona.

16 Att Herrans trä skola full med must stå; de cedreträ på Libanon, som han planterat hafver.

Voky ny hazon’ i Jehovah, Dia ny sederan’ i Libanona, izay namboleny;

17 Der hafva foglarna sitt näste, och hägrar bo uppe i furoträn.

Izay anaovan’ ny voron-kely ny akaniny; Ary ny vano, dia ao amin’ ny kypreso no anaovany ny tranony.

18 De höga berg äro de stengetters tillflykt, och stenklyfterna de kunilers.

Ny tendrombohitra avo dia ho an’ ny osi-dia; Ny harambato no fiarovana ho an’ ny hyraka.

19 Du gör månan, till att derefter skifta året; solen vet sin nedergång.

Nanao ny volana ho fotoana Izy, Ary ny masoandro mahalala ny filentehany.

20 Du gör mörker, att natt varder; då draga sig all vilddjur ut;

Mahatonga aizina Hianao, dia tonga ny alina, Ka mivezivezy ny biby rehetra any an’ ala;

21 De unga lejon, som ryta efter rof, och sin mat söka af Gudi;

Ny liona tanora mierona maniry toha Ka mitady ny haniny avy amin’ Andriamanitra.

22 Men när solen uppgår, draga de bort, och lägga sig uti sina kulor.

Miposaka ny masoandro, dia miverina ireny, Ary ao an-davany no amitsahany.

23 Så går då menniskan ut till sitt arbete, och till sitt åkerverk intill aftonen.

Fa ny olona kosa mivoaka ho any amin’ ny taozavany, Sy ny asany mandra-paharivan’ ny andro.

24 Herre, huru äro din verk så stor och mång! Du hafver visliga skickat dem all, och jorden är full af dina ägodelar.

Endrey ny hamaroan’ ny asanao, Jehovah ô! Fahendrena no nanaovanao azy rehetra; Henika ny zavatra nataonao ny tany.

25 Hafvet, det så stort och vidt är, der kräla uti, utan tal, både stor och liten djur.

Indro ny ranomasina sady lehibe no malalaka, Any no misy zava-mihetsiketsika tsy tambo isaina, Dia zava-miaina, na kely na lehibe.

26 Der gå skepp; der äro hvalfiskar, som du gjort hafver, att de deruti leka skola.

Any no alehan’ ny sambo Sy ny trozona, izay noforoninao hilaolao any.

27 Allt vänter efter dig, att du skall gifva dem mat i sin tid.

Ireo rehetra ireo miandry Anao, Mba homenao ny haniny amin’ ny fotoany.

28 Då du gifver dem, så samla de; när du upplåter dina hand, så varda de med god ting mättade.

Manome Hianao, dia manangona izy; Manokatra ny tananao Hianao, dia voky ny soa izy;

29 Om du fördöljer ditt ansigte, så varda de förskräckte; du tager deras anda bort, så förgås de, och varda åter till stoft igen.

Manafina ny tavanao Hianao, dia raiki-tahotra izy; Alainao indray ny ainy, dia maty izy Ka mody any amin’ ny vovoka nanalana azy,

30 Du låter ut din anda, så varda de skapade, och du förnyar jordenes ansigte.

Maniraka ny Fanahinao Hianao, dia ary izy, Ary manavao ny tarehin’ ny tany Hianao.

31 Herrans ära är evig; Herren hafver behag till sin verk.

Ho mandrakizay anie ny voninahitr’ i Jehovah; Aoka Jehovah hifaly amin’ ny asany.

32 Han ser uppå jordena, så bäfvar hon; han kommer vid bergen, så ryka de.

Jereny ny tany, dia mihorohoro; Tendren’ ny tànany ny tendrombohitra, dia midonaka.

33 Jag vill sjunga Herranom i mina lifsdagar, och lofva min Gud, så länge jag är till.

Hihira ho an’ i Jehovah aho, raha mbola velona koa; Hankalaza an’ Andriamanitro aho, raha mbola miaina.

34 Mitt tal behage honom väl; jag gläder mig af Herranom.

Ho maminy anie ny fisainako Azy; Izaho no hifaly amin’ i Jehovah.

35 Syndarena hafve en ända på jordene, och de ogudaktige vare icke mer till; lofva, min själ, Herran. Halleluja.

Ho lany ringana tsy ho etỳ amin’ ny tany ny mpanota, Ary ny ratsy fanahy tsy ho etỳ intsony. Misaora an’ i Jehovah, ry fanahiko. Haleloia.