Psaltaren 104
1 Lofva Herran, min själ; Herre, min Gud, du äst ganska härlig, du äst dägelig och allstinges väl beprydd.
Kite m' di Seyè a mèsi! Seyè, Bondye mwen, ala gwo pouvwa ou gwo! Devan ou se respè, se chapo ba!
2 Ljus är din klädnad, som du uppå hafver; du utsträcker himmelen såsom ett tapet.
Ou vlope kò ou nan yon gwo limyè. Ou louvri syèl la tankou yon tant pou ou rete.
3 Du hvälfver honom ofvan med vatten; du far i skyn såsom i en vagn, och går på vädrens vingar;
Ou bati kay ou sou nwaj yo ki plen dlo. Ou pran nwaj yo sèvi ou cha, yon kouran van ap pouse ou ale.
4 Du, som gör dina Änglar till väder, och dina tjenare till eldslåga;
Ou fè van yo pote komisyon pou ou. Ou fè zèklè yo tounen sèvitè ou.
5 Du, som grundar jordena på hennes botten, så att hon blifver i evig tid.
Ou mete latè kanpe fèm sou fondasyon li. Anyen pa ka brannen l'.
6 Med djupet betäcker du henne, såsom med ett kläde, och vatten stå öfver bergen.
Ou mete lanmè sou li tankou yon rad, dlo te kouvri tout mòn yo.
7 Men för ditt näpsande fly de; för ditt dundrande fara de bort.
Men, lè ou parèt devan yo, yo pran kouri. Lè yo tande loraj ou gwonde, yo met deyò.
8 Bergen resa högt upp, och dalarna sätta sig ned i det rum, som du dem skickat hafver.
Yo kouri desann sou mòn yo, yo pase nan fon yo, y' al pran plas ou te pare pou yo.
9 Du hafver satt ett mål, der komma de intet öfver; och måga icke åter betäcka jordena.
Ou ba yo limit pou yo pa janm depase, pou yo pa tounen vin kouvri latè ankò.
10 Du låter källor uppbrista i dalomen, så att vatten emellan bergen flyta;
Ou fè sous dlo koule nan fon yo. Ou fè dlo koule nan mitan mòn yo.
11 Att all djur på markene måga dricka, och vildåsnarna sin törst släcka.
Yo bay dlo pou bèt nan bwa yo bwè. Bourik nan bwa yo vin bwè lè yo swaf dlo.
12 När dem sitta himmelens foglar, och sjunga på qvistarna.
Zwezo fè nich sou pyebwa ki bò dlo yo. Y'ap chante byen fò nan tout branch yo.
13 Du fuktar bergen ofvanefter; du gör landet fullt med frukt, den du förskaffar.
Ou rete nan syèl la, ou voye lapli wouze mòn yo. Ou kouvri tè a ak benediksyon ou.
14 Du låter gräs växa för boskapen, och säd menniskomen till nytto; att du skall låta komma bröd utaf jordene;
Ou fè zèb pouse pou bèt yo manje. Ou fè plant moun bezwen yo grandi pou latè ka donnen manje,
15 Och att vin skall fröjda menniskones hjerta, och hennes ansigte dägeligit varda af oljo, och bröd styrka menniskones hjerta;
pou latè ka donnen rezen ki bay diven pou fè kè lèzòm kontan, lwil pou fè figi yo fre, pen pou ba yo fòs.
16 Att Herrans trä skola full med must stå; de cedreträ på Libanon, som han planterat hafver.
Pyebwa Seyè yo, pye sèd li menm li te plante nan peyi Liban an, yo jwenn tou sa yo bezwen.
17 Der hafva foglarna sitt näste, och hägrar bo uppe i furoträn.
Se la zwazo fè nich yo. Sigòy fè kay yo sou tèt pyebwa yo.
18 De höga berg äro de stengetters tillflykt, och stenklyfterna de kunilers.
Mòn apik yo se pou kabrit mawon yo ye. Daman kache nan twou wòch yo.
19 Du gör månan, till att derefter skifta året; solen vet sin nedergång.
Ou te fè lalin pou l' make jou yo. Solèy la konnen kilè pou l' kouche.
20 Du gör mörker, att natt varder; då draga sig all vilddjur ut;
Ou fè fènwa tonbe sou peyi a, li lannwit. Tout bèt nan rakbwa yo soti deyò.
21 De unga lejon, som ryta efter rof, och sin mat söka af Gudi;
Jenn lyon yo ap gwonde, y'ap chache manje. Y'ap mande Bondye ba yo manje.
22 Men när solen uppgår, draga de bort, och lägga sig uti sina kulor.
Lè solèy leve, yo wete kò yo, y' al kouche nan twou yo.
23 Så går då menniskan ut till sitt arbete, och till sitt åkerverk intill aftonen.
Moun soti pou y' al travay, wi, pou y' al travay jouk solèy kouche.
24 Herre, huru äro din verk så stor och mång! Du hafver visliga skickat dem all, och jorden är full af dina ägodelar.
Seyè, ou fè anpil bagay! Ou fè yo avèk bon konprann. Latè plen ak bagay ou fè.
25 Hafvet, det så stort och vidt är, der kräla uti, utan tal, både stor och liten djur.
Gade gwo lanmè a, li laj, li fon. Gen kantite bèt k'ap viv ladan l', gwo kou piti.
26 Der gå skepp; der äro hvalfiskar, som du gjort hafver, att de deruti leka skola.
Se sou li gwo batiman yo ap pwonmennen. Gwo bèt lanmè ou te fè a, levyatan an, ap jwe ladan l'.
27 Allt vänter efter dig, att du skall gifva dem mat i sin tid.
Se sou ou tout bèt sa yo konte, pou ou ba yo manje lè yo bezwen.
28 Då du gifver dem, så samla de; när du upplåter dina hand, så varda de med god ting mättade.
Ou ba yo manje, yo manje. Ou louvri men ou, yo manje plen vant yo.
29 Om du fördöljer ditt ansigte, så varda de förskräckte; du tager deras anda bort, så förgås de, och varda åter till stoft igen.
Vire ou vire do ou, yo pran tranble. Lè ou wete souf yo, yo mouri frèt, yo tounen nan pousyè kote yo te soti a.
30 Du låter ut din anda, så varda de skapade, och du förnyar jordenes ansigte.
Men, lè ou soufle souf ou, ou bay lavi ankò. Konsa, ou bay latè yon lòt figi.
31 Herrans ära är evig; Herren hafver behag till sin verk.
Se pou bèl pouvwa Seyè a rete jan l' ye a pou tout tan. Se pou Seyè a kontan ak tou sa li fè.
32 Han ser uppå jordena, så bäfvar hon; han kommer vid bergen, så ryka de.
Li gade latè, latè pran tranble. Li manyen mòn yo, mòn yo pran fè lafimen.
33 Jag vill sjunga Herranom i mina lifsdagar, och lofva min Gud, så länge jag är till.
M'ap pase tout lavi m' ap chante pou Seyè a. M'ap fè lwanj Bondye pandan tout tan m'ap viv la.
34 Mitt tal behage honom väl; jag gläder mig af Herranom.
Mwen ta swete pawòl mwen fè l' plezi, paske se li ki fè kè m' kontan.
35 Syndarena hafve en ända på jordene, och de ogudaktige vare icke mer till; lofva, min själ, Herran. Halleluja.
Se pou moun k'ap fè sa ki mal yo disparèt sou latè. Se pou pa gen mechan ankò! Kite m' di Seyè a mèsi! Lwanj pou Seyè a!
