Psaltaren 104
1 Lofva Herran, min själ; Herre, min Gud, du äst ganska härlig, du äst dägelig och allstinges väl beprydd.
[I tell] myself that I should praise Yahweh. Yahweh, my God, you are very great! Like a king has on his royal robes [MET], you have honor and majesty/greatness all around you!
2 Ljus är din klädnad, som du uppå hafver; du utsträcker himmelen såsom ett tapet.
You [created/caused] light to be like your robe [MET]. You spread out the sky like [a man sets up] a tent.
3 Du hvälfver honom ofvan med vatten; du far i skyn såsom i en vagn, och går på vädrens vingar;
You made/put your home [in heaven], above the rain clouds in the sky, [like a man puts the] rafters of his house in place [MET]. You made/caused the clouds to be like chariots [to carry you].
4 Du, som gör dina Änglar till väder, och dina tjenare till eldslåga;
You caused the winds to be [like] your messengers [MET], and flames of fire to be [like] your servants.
5 Du, som grundar jordena på hennes botten, så att hon blifver i evig tid.
You placed the world firmly on its foundation so that it can never be moved/shaken.
6 Med djupet betäcker du henne, såsom med ett kläde, och vatten stå öfver bergen.
[Later], you covered the earth with a flood, like a blanket, with the water that covered the mountains.
7 Men för ditt näpsande fly de; för ditt dundrande fara de bort.
[But] when you rebuked the water, the oceans receded; your voice spoke like thunder, and then the waters rushed away.
8 Bergen resa högt upp, och dalarna sätta sig ned i det rum, som du dem skickat hafver.
Mountains rose up [from the water], and the valleys sank down to the levels that you had determined for them.
9 Du hafver satt ett mål, der komma de intet öfver; och måga icke åter betäcka jordena.
[Then] you set a boundary for the oceans, a boundary that they cannot cross; their water will never again cover the [whole] earth.
10 Du låter källor uppbrista i dalomen, så att vatten emellan bergen flyta;
You make/cause springs to pour [water] into ravines; their [water] flows down between the mountains.
11 Att all djur på markene måga dricka, och vildåsnarna sin törst släcka.
Those [streams] provide water for all the animals [to drink]; the wild donkeys [drink the water and] are no longer thirsty.
12 När dem sitta himmelens foglar, och sjunga på qvistarna.
Birds make their nests alongside [the streams], and they sing among the branches [of the trees].
13 Du fuktar bergen ofvanefter; du gör landet fullt med frukt, den du förskaffar.
From (your home in heaven/the sky) you send rain down on the mountains, and you fill the earth with many good things that you create.
14 Du låter gräs växa för boskapen, och säd menniskomen till nytto; att du skall låta komma bröd utaf jordene;
You make/cause grass to grow for the cattle [to eat], and you make/cause plants to grow for people. In that way [animals and people] get their food from [what grows in] the soil.
15 Och att vin skall fröjda menniskones hjerta, och hennes ansigte dägeligit varda af oljo, och bröd styrka menniskones hjerta;
We get [grapes to make] [MTY] wine to [drink and] make us cheerful, and we get [olives to make] [MTY] olive oil to [put on our] skin and cause it to shine, and we get [grain to make] [MTY] bread to give us strength.
16 Att Herrans trä skola full med must stå; de cedreträ på Libanon, som han planterat hafver.
Yahweh, you [send plenty of rain to] water your trees, the cedar [trees] that you planted in Lebanon.
17 Der hafva foglarna sitt näste, och hägrar bo uppe i furoträn.
Birds make their nests in those [trees]; even storks make their nests in pine/fir trees.
18 De höga berg äro de stengetters tillflykt, och stenklyfterna de kunilers.
High up in the mountains the wild goats live, and hyraxes/badgers live in the crags/crevices in the rocks.
19 Du gör månan, till att derefter skifta året; solen vet sin nedergång.
[Yahweh], you made the moon to indicate the times for our festivals, and you made the sun that knows when to go down.
20 Du gör mörker, att natt varder; då draga sig all vilddjur ut;
You bring darkness, and it becomes night, when all the animals in the forest prowl around, [looking for food].
21 De unga lejon, som ryta efter rof, och sin mat söka af Gudi;
At night the young lions roar as they seek their prey, [but] they depend on you to give them food.
22 Men när solen uppgår, draga de bort, och lägga sig uti sina kulor.
At dawn, they go back to their dens and lie down.
23 Så går då menniskan ut till sitt arbete, och till sitt åkerverk intill aftonen.
And during the daytime, people go to their work; they work until it is evening.
24 Herre, huru äro din verk så stor och mång! Du hafver visliga skickat dem all, och jorden är full af dina ägodelar.
Yahweh, you have made so many different kinds of things! You were [very] wise as you made them all. The earth is full of the creatures that you [made].
25 Hafvet, det så stort och vidt är, der kräla uti, utan tal, både stor och liten djur.
[We see] the ocean which is very large [DOU]! It is full of many kinds of living creatures, big ones and little ones.
26 Der gå skepp; der äro hvalfiskar, som du gjort hafver, att de deruti leka skola.
We see the ships which sail along! We see the huge sea monster, which you made to (splash around/play) in the sea.
27 Allt vänter efter dig, att du skall gifva dem mat i sin tid.
All of those creatures depend on you to give them the food that they need.
28 Då du gifver dem, så samla de; när du upplåter dina hand, så varda de med god ting mättade.
When you give them the food that they need, they gather it. You give them what you have in your hand, and they [eat it and] are satisfied.
29 Om du fördöljer ditt ansigte, så varda de förskräckte; du tager deras anda bort, så förgås de, och varda åter till stoft igen.
[But] if you refuse to give food to them, they become terrified. And when you cause them to stop breathing, they die; their bodies [decay and] become soil again.
30 Du låter ut din anda, så varda de skapade, och du förnyar jordenes ansigte.
When you cause newborn creatures to begin to breathe, they start to live; you give new life to all the living creatures on the earth.
31 Herrans ära är evig; Herren hafver behag till sin verk.
I want the glory of Yahweh to last forever. I want him to rejoice about [all] the things that he has created.
32 Han ser uppå jordena, så bäfvar hon; han kommer vid bergen, så ryka de.
He causes the earth to shake [just] by looking at it! By [merely] touching the mountains he makes/causes them to pour out fire and smoke!
33 Jag vill sjunga Herranom i mina lifsdagar, och lofva min Gud, så länge jag är till.
I will sing to Yahweh (as long as I live/throughout my entire life). I will praise my God until the day that I die.
34 Mitt tal behage honom väl; jag gläder mig af Herranom.
I want Yahweh to be pleased by all those things that I have thought [about him], because I rejoice about [knowing] him.
35 Syndarena hafve en ända på jordene, och de ogudaktige vare icke mer till; lofva, min själ, Herran. Halleluja.
[But] I desire that sinners will disappear from the earth, so that there will be no more wicked [people]! [But as for] me, I will praise Yahweh! (Praise him/Hallelujah)!
