Psaltaren 104
1 Lofva Herran, min själ; Herre, min Gud, du äst ganska härlig, du äst dägelig och allstinges väl beprydd.
Bless the Lord, O my soul. O Lord my God, you are very great, clad in awful splendor,
2 Ljus är din klädnad, som du uppå hafver; du utsträcker himmelen såsom ett tapet.
covered with robe of light. You stretch out the heavens like the cloth of a tent.
3 Du hvälfver honom ofvan med vatten; du far i skyn såsom i en vagn, och går på vädrens vingar;
He lays the beams of his chambers on water. He takes dark clouds for his chariot, and rides on the wings of the wind.
4 Du, som gör dina Änglar till väder, och dina tjenare till eldslåga;
He takes the winds for his messengers, the fire and the flame for his servants.
5 Du, som grundar jordena på hennes botten, så att hon blifver i evig tid.
He founded the earth upon pillars, to sustain it unshaken forever.
6 Med djupet betäcker du henne, såsom med ett kläde, och vatten stå öfver bergen.
With the garment of ocean he covered it, waters towered over the mountains.
7 Men för ditt näpsande fly de; för ditt dundrande fara de bort.
But at your rebuke they fled, scared by the roar of your thunder,
8 Bergen resa högt upp, och dalarna sätta sig ned i det rum, som du dem skickat hafver.
mountains rose, valleys sank down to the place appointed for them.
9 Du hafver satt ett mål, der komma de intet öfver; och måga icke åter betäcka jordena.
They dared not pass the bounds set for them, or cover the earth any more.
10 Du låter källor uppbrista i dalomen, så att vatten emellan bergen flyta;
He sent brooks into the valleys, they meander between the mountains.
11 Att all djur på markene måga dricka, och vildåsnarna sin törst släcka.
The wild beasts all drink from them, and the wild asses quench their thirst.
12 När dem sitta himmelens foglar, och sjunga på qvistarna.
The birds have their home by the banks, and sing in the branches.
13 Du fuktar bergen ofvanefter; du gör landet fullt med frukt, den du förskaffar.
From his chambers above he gives drink to the mountains, and satisfies earth with the vials of heaven.
14 Du låter gräs växa för boskapen, och säd menniskomen till nytto; att du skall låta komma bröd utaf jordene;
He makes grass grow for the cattle, and herbs for people. He brings bread out of the earth;
15 Och att vin skall fröjda menniskones hjerta, och hennes ansigte dägeligit varda af oljo, och bröd styrka menniskones hjerta;
wine, to gladden hearts; oil, to make faces shine; bread, to strengthen hearts.
16 Att Herrans trä skola full med must stå; de cedreträ på Libanon, som han planterat hafver.
The trees of the Lord drink their fill the cedars he planted on Lebanon,
17 Der hafva foglarna sitt näste, och hägrar bo uppe i furoträn.
where the little birds build their nest, and the stork whose home is the cypress.
18 De höga berg äro de stengetters tillflykt, och stenklyfterna de kunilers.
The high hills are for the wild goats, and the rocks are for coneys to hide in.
19 Du gör månan, till att derefter skifta året; solen vet sin nedergång.
He created the moon to mark seasons, and told the sun when to set.
20 Du gör mörker, att natt varder; då draga sig all vilddjur ut;
You make it dark: night comes, when all the wild beasts creep out.
21 De unga lejon, som ryta efter rof, och sin mat söka af Gudi;
Young lions that roar for their prey, seeking their meat from God.
22 Men när solen uppgår, draga de bort, och lägga sig uti sina kulor.
At sunrise they slink away, and lie down in their dens.
23 Så går då menniskan ut till sitt arbete, och till sitt åkerverk intill aftonen.
Then people go forth to their work, and toil till evening.
24 Herre, huru äro din verk så stor och mång! Du hafver visliga skickat dem all, och jorden är full af dina ägodelar.
How many, O Lord, are your works, all of them made in wisdom! The earth is filled with your creatures.
25 Hafvet, det så stort och vidt är, der kräla uti, utan tal, både stor och liten djur.
And there is the great broad sea, where are countless things in motion, living creatures, both great and small.
26 Der gå skepp; der äro hvalfiskar, som du gjort hafver, att de deruti leka skola.
There go the ships, and the Leviathan you made to play there.
27 Allt vänter efter dig, att du skall gifva dem mat i sin tid.
They all look in hope to you, to give them their food in due season.
28 Då du gifver dem, så samla de; när du upplåter dina hand, så varda de med god ting mättade.
And you give with open hand; they gather and eat to their heart’s desire.
29 Om du fördöljer ditt ansigte, så varda de förskräckte; du tager deras anda bort, så förgås de, och varda åter till stoft igen.
When you hide your face, they are terrified; when you take their breath away, they die and go back to their dust.
30 Du låter ut din anda, så varda de skapade, och du förnyar jordenes ansigte.
But a breath from your lips creates them, and renews the face of the earth.
31 Herrans ära är evig; Herren hafver behag till sin verk.
May the glory of the Lord be forever, may the Lord rejoice in his works.
32 Han ser uppå jordena, så bäfvar hon; han kommer vid bergen, så ryka de.
A glance of his makes the earth tremble, a touch of his makes the hills smoke.
33 Jag vill sjunga Herranom i mina lifsdagar, och lofva min Gud, så länge jag är till.
I will sing to the Lord while I live, I will play to my God while I am.
34 Mitt tal behage honom väl; jag gläder mig af Herranom.
May my musing be sweet to him, for I rejoice in the Lord.
35 Syndarena hafve en ända på jordene, och de ogudaktige vare icke mer till; lofva, min själ, Herran. Halleluja.
But may sinners be swept from the earth, and the wicked vanish forever. O my soul, bless the Lord. Hallelujah.
