Psaltaren 104
1 Lofva Herran, min själ; Herre, min Gud, du äst ganska härlig, du äst dägelig och allstinges väl beprydd.
Bless, O my soul, YHWH! YHWH, my God, You have been very great, You have put on splendor and majesty.
2 Ljus är din klädnad, som du uppå hafver; du utsträcker himmelen såsom ett tapet.
Covering Himself [with] light as a garment, Stretching out the heavens as a curtain,
3 Du hvälfver honom ofvan med vatten; du far i skyn såsom i en vagn, och går på vädrens vingar;
Who is laying the beam of His upper chambers in the waters, Who is making thick clouds His chariot, Who is walking on wings of wind,
4 Du, som gör dina Änglar till väder, och dina tjenare till eldslåga;
Making His messengers—the winds, His ministers—the flaming fire.
5 Du, som grundar jordena på hennes botten, så att hon blifver i evig tid.
He has founded earth on its bases, It is not moved for all time and forever.
6 Med djupet betäcker du henne, såsom med ett kläde, och vatten stå öfver bergen.
The abyss! You have covered it as with clothing, Waters stand above hills.
7 Men för ditt näpsande fly de; för ditt dundrande fara de bort.
They flee from Your rebuke, They hurry away from the voice of Your thunder.
8 Bergen resa högt upp, och dalarna sätta sig ned i det rum, som du dem skickat hafver.
They go up hills—they go down valleys, To a place You have founded for them.
9 Du hafver satt ett mål, der komma de intet öfver; och måga icke åter betäcka jordena.
You have set a border, they do not pass over, They do not turn back to cover the earth.
10 Du låter källor uppbrista i dalomen, så att vatten emellan bergen flyta;
He is sending forth fountains in valleys, They go on between hills.
11 Att all djur på markene måga dricka, och vildåsnarna sin törst släcka.
They water every beast of the field, Wild donkeys break their thirst.
12 När dem sitta himmelens foglar, och sjunga på qvistarna.
The bird of the heavens dwells by them, From between the branches They give forth the voice.
13 Du fuktar bergen ofvanefter; du gör landet fullt med frukt, den du förskaffar.
Watering hills from His upper chambers, The earth is satisfied from the fruit of Your works.
14 Du låter gräs växa för boskapen, och säd menniskomen till nytto; att du skall låta komma bröd utaf jordene;
Causing grass to spring up for livestock, And herb for the service of man, To bring forth bread from the earth,
15 Och att vin skall fröjda menniskones hjerta, och hennes ansigte dägeligit varda af oljo, och bröd styrka menniskones hjerta;
And wine—it makes the heart of man glad, To cause the face to shine from oil, And bread—it supports the heart of man.
16 Att Herrans trä skola full med must stå; de cedreträ på Libanon, som han planterat hafver.
The trees of YHWH [are] satisfied, Cedars of Lebanon that He has planted,
17 Der hafva foglarna sitt näste, och hägrar bo uppe i furoträn.
Where birds make nests, The stork—the firs [are] her house.
18 De höga berg äro de stengetters tillflykt, och stenklyfterna de kunilers.
The high hills [are] for wild goats, rocks [are] a refuge for hyraxes,
19 Du gör månan, till att derefter skifta året; solen vet sin nedergång.
He made the moon for seasons, The sun has known his place of entrance.
20 Du gör mörker, att natt varder; då draga sig all vilddjur ut;
You set darkness, and it is night, Every beast of the forest creeps in it.
21 De unga lejon, som ryta efter rof, och sin mat söka af Gudi;
The young lions are roaring for prey, And to seek their food from God.
22 Men när solen uppgår, draga de bort, och lägga sig uti sina kulor.
The sun rises, they are gathered, And they crouch in their dens.
23 Så går då menniskan ut till sitt arbete, och till sitt åkerverk intill aftonen.
Man goes forth to his work, And to his service—until evening.
24 Herre, huru äro din verk så stor och mång! Du hafver visliga skickat dem all, och jorden är full af dina ägodelar.
How many have been Your works, O YHWH, You have made all of them in wisdom, The earth is full of your possessions.
25 Hafvet, det så stort och vidt är, der kräla uti, utan tal, både stor och liten djur.
This, the sea, great and broad of sides, There [are] moving things—innumerable, Living creatures—small with great.
26 Der gå skepp; der äro hvalfiskar, som du gjort hafver, att de deruti leka skola.
There ships go—[and] leviathan, That You have formed to play in it.
27 Allt vänter efter dig, att du skall gifva dem mat i sin tid.
All of them look to You, To give their food in its season.
28 Då du gifver dem, så samla de; när du upplåter dina hand, så varda de med god ting mättade.
You give to them—they gather, You open Your hand—they [are] satisfied [with] good.
29 Om du fördöljer ditt ansigte, så varda de förskräckte; du tager deras anda bort, så förgås de, och varda åter till stoft igen.
You hide Your face—they are troubled, You gather their spirit—they expire, And they return to their dust.
30 Du låter ut din anda, så varda de skapade, och du förnyar jordenes ansigte.
You send out Your Spirit, they are created, And You renew the face of the ground.
31 Herrans ära är evig; Herren hafver behag till sin verk.
The glory of YHWH is for all time, YHWH rejoices in His works,
32 Han ser uppå jordena, så bäfvar hon; han kommer vid bergen, så ryka de.
Who is looking to earth, and it trembles, He comes against hills, and they smoke.
33 Jag vill sjunga Herranom i mina lifsdagar, och lofva min Gud, så länge jag är till.
I sing to YHWH during my life, I sing praise to my God while I exist.
34 Mitt tal behage honom väl; jag gläder mig af Herranom.
My meditation on Him is sweet, I rejoice in YHWH.
35 Syndarena hafve en ända på jordene, och de ogudaktige vare icke mer till; lofva, min själ, Herran. Halleluja.
Sinners are consumed from the earth, And the wicked are no more. Bless, O my soul, YHWH. Praise YAH!
