Psaltaren 104
1 Lofva Herran, min själ; Herre, min Gud, du äst ganska härlig, du äst dägelig och allstinges väl beprydd.
My soule, prayse thou the Lord: O Lord my God, thou art exceeding great, thou art clothed with glorie and honour.
2 Ljus är din klädnad, som du uppå hafver; du utsträcker himmelen såsom ett tapet.
Which couereth himselfe with light as with a garment, and spreadeth the heauens like a curtaine.
3 Du hvälfver honom ofvan med vatten; du far i skyn såsom i en vagn, och går på vädrens vingar;
Which layeth the beames of his chambers in the waters, and maketh the cloudes his chariot, and walketh vpon the wings of the winde.
4 Du, som gör dina Änglar till väder, och dina tjenare till eldslåga;
Which maketh his spirits his messengers, and a flaming fire his ministers.
5 Du, som grundar jordena på hennes botten, så att hon blifver i evig tid.
He set the earth vpon her foundations, so that it shall neuer moue.
6 Med djupet betäcker du henne, såsom med ett kläde, och vatten stå öfver bergen.
Thou coueredst it with the deepe as with a garment: the waters woulde stand aboue the mountaines.
7 Men för ditt näpsande fly de; för ditt dundrande fara de bort.
But at thy rebuke they flee: at the voyce of thy thunder they haste away.
8 Bergen resa högt upp, och dalarna sätta sig ned i det rum, som du dem skickat hafver.
And the mountaines ascend, and the valleis descend to the place which thou hast established for them.
9 Du hafver satt ett mål, der komma de intet öfver; och måga icke åter betäcka jordena.
But thou hast set them a bounde, which they shall not passe: they shall not returne to couer the earth.
10 Du låter källor uppbrista i dalomen, så att vatten emellan bergen flyta;
He sendeth the springs into the valleis, which runne betweene the mountaines.
11 Att all djur på markene måga dricka, och vildåsnarna sin törst släcka.
They shall giue drinke to all the beasts of the fielde, and the wilde asses shall quench their thirst.
12 När dem sitta himmelens foglar, och sjunga på qvistarna.
By these springs shall the foules of the heauen dwell, and sing among the branches.
13 Du fuktar bergen ofvanefter; du gör landet fullt med frukt, den du förskaffar.
He watereth the mountaines from his chambers, and the earth is filled with the fruite of thy workes.
14 Du låter gräs växa för boskapen, och säd menniskomen till nytto; att du skall låta komma bröd utaf jordene;
He causeth grasse to growe for the cattell, and herbe for the vse of man, that he may bring forth bread out of the earth,
15 Och att vin skall fröjda menniskones hjerta, och hennes ansigte dägeligit varda af oljo, och bröd styrka menniskones hjerta;
And wine that maketh glad the heart of man, and oyle to make the face to shine, and bread that strengtheneth mans heart.
16 Att Herrans trä skola full med must stå; de cedreträ på Libanon, som han planterat hafver.
The high trees are satisfied, euen the cedars of Lebanon, which he hath planted,
17 Der hafva foglarna sitt näste, och hägrar bo uppe i furoträn.
That ye birdes may make their nestes there: the storke dwelleth in the firre trees.
18 De höga berg äro de stengetters tillflykt, och stenklyfterna de kunilers.
The high mountaines are for the goates: the rockes are a refuge for the conies.
19 Du gör månan, till att derefter skifta året; solen vet sin nedergång.
He appoynted the moone for certaine seasons: the sunne knoweth his going downe.
20 Du gör mörker, att natt varder; då draga sig all vilddjur ut;
Thou makest darkenesse, and it is night, wherein all the beastes of the forest creepe forth.
21 De unga lejon, som ryta efter rof, och sin mat söka af Gudi;
The lions roare after their praye, and seeke their meate at God.
22 Men när solen uppgår, draga de bort, och lägga sig uti sina kulor.
When the sunne riseth, they retire, and couche in their dennes.
23 Så går då menniskan ut till sitt arbete, och till sitt åkerverk intill aftonen.
Then goeth man forth to his worke, and to his labour vntill the euening.
24 Herre, huru äro din verk så stor och mång! Du hafver visliga skickat dem all, och jorden är full af dina ägodelar.
O Lord, howe manifolde are thy workes! in wisdome hast thou made them all: the earth is full of thy riches.
25 Hafvet, det så stort och vidt är, der kräla uti, utan tal, både stor och liten djur.
So is this sea great and wide: for therein are things creeping innumerable, both small beastes and great.
26 Der gå skepp; der äro hvalfiskar, som du gjort hafver, att de deruti leka skola.
There goe the shippes, yea, that Liuiathan, whom thou hast made to play therein.
27 Allt vänter efter dig, att du skall gifva dem mat i sin tid.
All these waite vpon thee, that thou maiest giue them foode in due season.
28 Då du gifver dem, så samla de; när du upplåter dina hand, så varda de med god ting mättade.
Thou giuest it to them, and they gather it: thou openest thine hand, and they are filled with good things.
29 Om du fördöljer ditt ansigte, så varda de förskräckte; du tager deras anda bort, så förgås de, och varda åter till stoft igen.
But if thou hide thy face, they are troubled: if thou take away their breath, they dye and returne to their dust.
30 Du låter ut din anda, så varda de skapade, och du förnyar jordenes ansigte.
Againe if thou send forth thy spirit, they are created, and thou renuest the face of the earth.
31 Herrans ära är evig; Herren hafver behag till sin verk.
Glory be to the Lord for euer: let the Lord reioyce in his workes.
32 Han ser uppå jordena, så bäfvar hon; han kommer vid bergen, så ryka de.
He looketh on the earth and it trembleth: he toucheth the mountaines, and they smoke.
33 Jag vill sjunga Herranom i mina lifsdagar, och lofva min Gud, så länge jag är till.
I will sing vnto the Lord all my life: I will prayse my God, while I liue.
34 Mitt tal behage honom väl; jag gläder mig af Herranom.
Let my wordes be acceptable vnto him: I will reioyce in the Lord.
35 Syndarena hafve en ända på jordene, och de ogudaktige vare icke mer till; lofva, min själ, Herran. Halleluja.
Let the sinners be consumed out of the earth, and the wicked till there be no more: O my soule, prayse thou the Lord. Prayse ye the Lord.
