Psaltaren 104
1 Lofva Herran, min själ; Herre, min Gud, du äst ganska härlig, du äst dägelig och allstinges väl beprydd.
Bless Jehovah, O my soul. O Jehovah my God, thou are very great. Thou are clothed with honor and majesty,
2 Ljus är din klädnad, som du uppå hafver; du utsträcker himmelen såsom ett tapet.
who covers thyself with light as with a garment, who stretches out the heavens like a curtain,
3 Du hvälfver honom ofvan med vatten; du far i skyn såsom i en vagn, och går på vädrens vingar;
who lays the beams of his chambers in the waters, who makes the clouds his chariot, who walks upon the wings of the wind,
4 Du, som gör dina Änglar till väder, och dina tjenare till eldslåga;
who makes his agents spirits, his ministers a flame of fire,
5 Du, som grundar jordena på hennes botten, så att hon blifver i evig tid.
who laid the foundations of the earth that it should not be moved forever.
6 Med djupet betäcker du henne, såsom med ett kläde, och vatten stå öfver bergen.
Thou covered it with the deep as with a vesture. The waters stood above the mountains.
7 Men för ditt näpsande fly de; för ditt dundrande fara de bort.
At thy rebuke they fled. At the voice of thy thunder they hastened away.
8 Bergen resa högt upp, och dalarna sätta sig ned i det rum, som du dem skickat hafver.
The mountains rose, the valleys sank down to the place which thou had founded for them.
9 Du hafver satt ett mål, der komma de intet öfver; och måga icke åter betäcka jordena.
Thou have set a bound that they may not pass over, that they turn not again to cover the earth.
10 Du låter källor uppbrista i dalomen, så att vatten emellan bergen flyta;
He sends forth springs into the valleys. They run among the mountains.
11 Att all djur på markene måga dricka, och vildåsnarna sin törst släcka.
They give drink to every beast of the field. The wild donkeys quench their thirst.
12 När dem sitta himmelens foglar, och sjunga på qvistarna.
By them the birds of the heavens have their habitation. They sing among the branches.
13 Du fuktar bergen ofvanefter; du gör landet fullt med frukt, den du förskaffar.
He waters the mountains from his chambers. The earth is filled with the fruit of thy works.
14 Du låter gräs växa för boskapen, och säd menniskomen till nytto; att du skall låta komma bröd utaf jordene;
He causes the grass to grow for the cattle, and herbage for the service of man, that he may bring forth food out of the earth,
15 Och att vin skall fröjda menniskones hjerta, och hennes ansigte dägeligit varda af oljo, och bröd styrka menniskones hjerta;
and wine that makes glad the heart of man, and oil to make his face to shine, and bread that strengthens man's heart.
16 Att Herrans trä skola full med must stå; de cedreträ på Libanon, som han planterat hafver.
The trees of Jehovah are full, the cedars of Lebanon, which he has planted,
17 Der hafva foglarna sitt näste, och hägrar bo uppe i furoträn.
where the birds make their nests. As for the stork, the fir trees are her house.
18 De höga berg äro de stengetters tillflykt, och stenklyfterna de kunilers.
The high mountains are for the wild goats. The rocks are a refuge for the conies.
19 Du gör månan, till att derefter skifta året; solen vet sin nedergång.
He appointed the moon for seasons. The sun knows his going down.
20 Du gör mörker, att natt varder; då draga sig all vilddjur ut;
Thou make darkness, and it is night, during which all the beasts of the forest creep forth.
21 De unga lejon, som ryta efter rof, och sin mat söka af Gudi;
The young lions roar after their prey, and seek their food from God.
22 Men när solen uppgår, draga de bort, och lägga sig uti sina kulor.
The sun arises; they get away, and lie down in their dens.
23 Så går då menniskan ut till sitt arbete, och till sitt åkerverk intill aftonen.
Man goes forth to his work and to his labor until the evening.
24 Herre, huru äro din verk så stor och mång! Du hafver visliga skickat dem all, och jorden är full af dina ägodelar.
O Jehovah, how manifold are thy works! In wisdom have thou made them all. The earth is full of thy riches.
25 Hafvet, det så stort och vidt är, der kräla uti, utan tal, både stor och liten djur.
Yonder is the sea, great and wide, in which are innumerable creeping things, both small and great beasts.
26 Der gå skepp; der äro hvalfiskar, som du gjort hafver, att de deruti leka skola.
There go the ships. There is leviathan, whom thou have formed to play in it.
27 Allt vänter efter dig, att du skall gifva dem mat i sin tid.
These all wait for thee, that thou may give them their food in due season.
28 Då du gifver dem, så samla de; när du upplåter dina hand, så varda de med god ting mättade.
Thou give to them, they gather. Thou open thy hand, they are satisfied with good.
29 Om du fördöljer ditt ansigte, så varda de förskräckte; du tager deras anda bort, så förgås de, och varda åter till stoft igen.
Thou hide thy face, they are troubled. Thou take away their breath, they die, and return to their dust.
30 Du låter ut din anda, så varda de skapade, och du förnyar jordenes ansigte.
Thou send forth thy Spirit, they are created, and thou renew the face of the ground.
31 Herrans ära är evig; Herren hafver behag till sin verk.
Let the glory of Jehovah endure forever. Let Jehovah rejoice in his works,
32 Han ser uppå jordena, så bäfvar hon; han kommer vid bergen, så ryka de.
who looks on the earth, and it trembles. He touches the mountains, and they smoke.
33 Jag vill sjunga Herranom i mina lifsdagar, och lofva min Gud, så länge jag är till.
I will sing to Jehovah as long as I live. I will sing praise to my God while I have any being.
34 Mitt tal behage honom väl; jag gläder mig af Herranom.
Let thy meditation be sweet to him. I will rejoice in Jehovah.
35 Syndarena hafve en ända på jordene, och de ogudaktige vare icke mer till; lofva, min själ, Herran. Halleluja.
Let sinners be consumed out of the earth, and let the wicked be no more. Bless Jehovah, O my soul. Praise ye Jehovah.
