Psaltaren 104

1 Lofva Herran, min själ; Herre, min Gud, du äst ganska härlig, du äst dägelig och allstinges väl beprydd.

Min sjæl, lov HERREN! HERRE min Gud, du er saare stor! Du er klædt i Højhed og Herlighed,

2 Ljus är din klädnad, som du uppå hafver; du utsträcker himmelen såsom ett tapet.

hyllet i Lys som en Kappe! Himlen spænder du ud som et Telt;

3 Du hvälfver honom ofvan med vatten; du far i skyn såsom i en vagn, och går på vädrens vingar;

du hvælver din Højsal i Vandene, gør Skyerne til din Vogn, farer frem paa Vindens Vinger;

4 Du, som gör dina Änglar till väder, och dina tjenare till eldslåga;

Vindene gør du til Sendebud, Ildsluer til dine Tjenere!

5 Du, som grundar jordena på hennes botten, så att hon blifver i evig tid.

Du fæsted Jorden paa dens Grundvolde, aldrig i Evighed rokkes den;

6 Med djupet betäcker du henne, såsom med ett kläde, och vatten stå öfver bergen.

Verdensdybet hylled den til som en Klædning, Vandene stod over Bjerge.

7 Men för ditt näpsande fly de; för ditt dundrande fara de bort.

For din Trusel flyede de, skræmtes bort ved din Tordenrøst,

8 Bergen resa högt upp, och dalarna sätta sig ned i det rum, som du dem skickat hafver.

for op ad Bjerge og ned i Dale til det Sted, du havde beredt dem;

9 Du hafver satt ett mål, der komma de intet öfver; och måga icke åter betäcka jordena.

du satte en Grænse, de ej kommer over, saa de ikke igen skal tilhylle Jorden.

10 Du låter källor uppbrista i dalomen, så att vatten emellan bergen flyta;

Kilder lod du rinde i Dale, hen mellem Bjerge flød de;

11 Att all djur på markene måga dricka, och vildåsnarna sin törst släcka.

de læsker al Markens Vildt, Vildæsler slukker deres Tørst;

12 När dem sitta himmelens foglar, och sjunga på qvistarna.

over dem bygger Himlens Fugle, mellem Grenene lyder deres Kvidder.

13 Du fuktar bergen ofvanefter; du gör landet fullt med frukt, den du förskaffar.

Fra din Højsal vander du Bjergene, Jorden mættes fra dine Skyer;

14 Du låter gräs växa för boskapen, och säd menniskomen till nytto; att du skall låta komma bröd utaf jordene;

du lader Græs gro frem til Kvæget og Urter til Menneskets Tjeneste, saa du frembringer Brød af Jorden

15 Och att vin skall fröjda menniskones hjerta, och hennes ansigte dägeligit varda af oljo, och bröd styrka menniskones hjerta;

og Vin, der glæder Menneskets Hjerte, og lader Ansigtet glinse af Olie, og Brødet skal styrke Menneskets Hjerte.

16 Att Herrans trä skola full med must stå; de cedreträ på Libanon, som han planterat hafver.

HERRENS Træer bliver mætte, Libanons Cedre, som han har plantet,

17 Der hafva foglarna sitt näste, och hägrar bo uppe i furoträn.

hvor Fuglene bygger sig Rede; i Cypresser har Storken sin Bolig.

18 De höga berg äro de stengetters tillflykt, och stenklyfterna de kunilers.

Højfjeldet er for Stenbukken, Klipperne Grævlingens Tilflugt.

19 Du gör månan, till att derefter skifta året; solen vet sin nedergång.

Du skabte Maanen for Festernes Skyld, Solen kender sin Nedgangs Tid;

20 Du gör mörker, att natt varder; då draga sig all vilddjur ut;

du sender Mørke, Natten kommer, da rører sig alle Skovens Dyr;

21 De unga lejon, som ryta efter rof, och sin mat söka af Gudi;

de unge Løver brøler efter Rov, de kræver deres Føde af Gud.

22 Men när solen uppgår, draga de bort, och lägga sig uti sina kulor.

De sniger sig bort, naar Sol staar op, og lægger sig i deres Huler;

23 Så går då menniskan ut till sitt arbete, och till sitt åkerverk intill aftonen.

Mennesket gaar til sit Dagværk, ud til sin Gerning, til Kvæld falder paa.

24 Herre, huru äro din verk så stor och mång! Du hafver visliga skickat dem all, och jorden är full af dina ägodelar.

Hvor mange er dine Gerninger, HERRE, du gjorde dem alle med Visdom; Jorden er fuld af, hvad du har skabt!

25 Hafvet, det så stort och vidt är, der kräla uti, utan tal, både stor och liten djur.

Der er Havet, stort og vidt, der vrimler det uden Tal af Dyr, baade smaa og store;

26 Der gå skepp; der äro hvalfiskar, som du gjort hafver, att de deruti leka skola.

Skibene farer der, Livjatan, som du danned til Leg deri.

27 Allt vänter efter dig, att du skall gifva dem mat i sin tid.

De bier alle paa dig, at du skal give dem Føde i Tide;

28 Då du gifver dem, så samla de; när du upplåter dina hand, så varda de med god ting mättade.

du giver dem den, og de sanker, du aabner din Haand, og de mættes med godt.

29 Om du fördöljer ditt ansigte, så varda de förskräckte; du tager deras anda bort, så förgås de, och varda åter till stoft igen.

Du skjuler dit Aasyn, og de forfærdes; du tager deres Aand, og de dør og vender tilbage til Støvet;

30 Du låter ut din anda, så varda de skapade, och du förnyar jordenes ansigte.

du sender din Aand, og de skabes, Jordens Aasyn fornyer du.

31 Herrans ära är evig; Herren hafver behag till sin verk.

HERRENS Herlighed vare evindelig, HERREN glæde sig ved sine Værker!

32 Han ser uppå jordena, så bäfvar hon; han kommer vid bergen, så ryka de.

Et Blik fra ham, og Jorden skælver, et Stød fra ham, og Bjergene ryger.

33 Jag vill sjunga Herranom i mina lifsdagar, och lofva min Gud, så länge jag är till.

Jeg vil synge for HERREN, saa længe jeg lever, lovsynge min Gud, den Tid jeg er til.

34 Mitt tal behage honom väl; jag gläder mig af Herranom.

Min Sang være ham til Behag, jeg har min Glæde i HERREN.

35 Syndarena hafve en ända på jordene, och de ogudaktige vare icke mer till; lofva, min själ, Herran. Halleluja.

Maatte Syndere svinde fra Jorden og gudløse ikke mer være til! Min Sjæl, lov HERREN! Halleluja!