Psaltaren 103
1 En Psalm Davids. Lofva Herran, min själ, och allt det uti mig är, hans helga Namn.
Davut'un mezmuru RAB'be övgüler sun, ey gönlüm! O'nun kutsal adına övgüler sun, ey bütün varlığım!
2 Lofva Herran, min själ, och förgät icke, hvad godt han dig gjort hafver;
RAB'be övgüler sun, ey canım! İyiliklerinin hiçbirini unutma!
3 Den dig alla dina synder förlåter, och helar alla dina brister;
Bütün suçlarını bağışlayan, Bütün hastalıklarını iyileştiren,
4 Den ditt lif förlöser ifrå förderf, och kröner dig med nåd och barmhertighet;
Canını ölüm çukurundan kurtaran, Sana sevgi ve sevecenlik tacı giydiren,
5 Den dig uppfyller med tröst, att du dägelig varder, och gör dig ung och frisk såsom en örn.
Yaşam boyu seni iyiliklerle doyuran O'dur, Bu nedenle gençliğin kartalınki gibi tazelenir.
6 Herren skaffar rättfärdighet och dom, allom dem som orätt lida.
RAB bütün düşkünlere Hak ve adalet sağlar.
7 Han hafver låtit Mose veta sina vägar; Israels barn sin verk.
Kendi yöntemlerini Musa'ya, İşlerini İsrailliler'e açıkladı.
8 Barmhertig och nådelig är Herren, tålig och af stora mildhet.
RAB sevecen ve lütfedendir, Tez öfkelenmez, sevgisi engindir.
9 Han träter icke till evig tid, och vredgas icke evinnerliga.
Sürekli suçlamaz, Öfkesini sonsuza dek sürdürmez.
10 Han handlar icke med oss efter våra synder, och vedergäller oss icke efter våra missgerningar.
Bize günahlarımıza göre davranmaz, Suçlarımızın karşılığını vermez.
11 Ty så hög som himmelen öfver jordena är, låter han sina nåd väldig vara öfver dem som frukta honom.
Çünkü gökler yeryüzünden ne kadar yüksekse, Kendisinden korkanlara karşı sevgisi de o kadar büyüktür.
12 Så långt som öster är ifrå vester, låter han vår öfverträdelse vara ifrån oss.
Doğu batıdan ne kadar uzaksa, O kadar uzaklaştırdı bizden isyanlarımızı.
13 Såsom en fader förbarmar sig öfver barnen, så förbarmar sig Herren öfver dem som frukta honom.
Bir baba çocuklarına nasıl sevecen davranırsa, RAB de kendisinden korkanlara öyle sevecen davranır.
14 Ty han vet hvad vi för ett verk äre; han tänker derpå, att vi stoft äre.
Çünkü mayamızı bilir, Toprak olduğumuzu anımsar.
15 En menniska är i sitt lefvande såsom gräs; hon blomstras såsom ett blomster på markene.
İnsana gelince, ota benzer ömrü, Kır çiçeği gibi serpilir;
16 När vädret deröfver går, så är det intet mer der, och dess rum känner det intet mer.
Rüzgar üzerine esince yok olur gider, Bulunduğu yer onu tanımaz.
17 Men Herrans nåd varar ifrån evighet till evighet, öfver dem som frukta honom; och hans rättfärdighet intill barnabarn,
Ama RAB kendisinden korkanları sonsuza dek sever, Antlaşmasına uyan Ve buyruklarına uymayı anımsayan soylarına adil davranır.
18 När dem som hans förbund hålla, och tänka uppå hans bud, att de derefter göra.
19 Herren hafver beredt sin stol i himmelen, och hans rike skall råda öfver allt.
RAB tahtını göklere kurmuştur, O'nun egemenliği her yeri kapsar.
20 Lofver Herran, I hans Änglar, I starke hjeltar, som hans befallning uträtten, att man hans ords röst höra skall.
RAB'be övgüler sunun, ey sizler, O'nun melekleri, O'nun sözünü dinleyen, Söylediklerini yerine getiren güç sahipleri!
21 Lofver Herran, alle hans härar; I hans tjenare, som hans vilja gören.
RAB'be övgüler sunun, ey sizler, O'nun bütün göksel orduları, İsteğini yerine getiren kulları!
22 Lofver Herran, all hans verk uti all hans herradömes rum; min själ lofve Herran.
RAB'be övgüler sunun, Ey O'nun egemen olduğu yerlerdeki bütün yaratıklar! RAB'be övgüler sun, ey gönlüm!
