Psaltaren 103

1 En Psalm Davids. Lofva Herran, min själ, och allt det uti mig är, hans helga Namn.

Av David. Lova HERREN, min själ, och allt det i mig är hans heliga namn.

2 Lofva Herran, min själ, och förgät icke, hvad godt han dig gjort hafver;

Lova HERREN, min själ, och förgät icke vad gott han har gjort,

3 Den dig alla dina synder förlåter, och helar alla dina brister;

han som förlåter dig alla dina missgärningar och helar alla dina brister,

4 Den ditt lif förlöser ifrå förderf, och kröner dig med nåd och barmhertighet;

han som förlossar ditt liv från graven och kröner dig med nåd och barmhärtighet,

5 Den dig uppfyller med tröst, att du dägelig varder, och gör dig ung och frisk såsom en örn.

han som mättar ditt begär med sitt goda, så att du bliver ung på nytt såsom en örn.

6 Herren skaffar rättfärdighet och dom, allom dem som orätt lida.

HERREN gör rättfärdighetens verk och skaffar rätt åt alla förtryckta.

7 Han hafver låtit Mose veta sina vägar; Israels barn sin verk.

Han lät Mose se sina vägar, Israels barn sina gärningar.

8 Barmhertig och nådelig är Herren, tålig och af stora mildhet.

Barmhärtig och nådig är HERREN, långmodig och stor i mildhet.

9 Han träter icke till evig tid, och vredgas icke evinnerliga.

Han går icke ständigt till rätta och behåller ej vrede evinnerligen.

10 Han handlar icke med oss efter våra synder, och vedergäller oss icke efter våra missgerningar.

Han handlar icke med oss efter våra synder och vedergäller oss icke efter våra missgärningar.

11 Ty så hög som himmelen öfver jordena är, låter han sina nåd väldig vara öfver dem som frukta honom.

Ty så hög som himmelen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som frukta honom.

12 Så långt som öster är ifrå vester, låter han vår öfverträdelse vara ifrån oss.

Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss.

13 Såsom en fader förbarmar sig öfver barnen, så förbarmar sig Herren öfver dem som frukta honom.

Såsom en fader förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som frukta honom.

14 Ty han vet hvad vi för ett verk äre; han tänker derpå, att vi stoft äre.

Ty han vet vad för ett verk vi äro, han tänker därpå att vi äro stoft.

15 En menniska är i sitt lefvande såsom gräs; hon blomstras såsom ett blomster på markene.

En människas dagar äro såsom gräset, hon blomstrar såsom ett blomster på marken.

16 När vädret deröfver går, så är det intet mer der, och dess rum känner det intet mer.

När vinden går däröver, då är det icke mer, och dess plats vet icke mer därav.

17 Men Herrans nåd varar ifrån evighet till evighet, öfver dem som frukta honom; och hans rättfärdighet intill barnabarn,

Men HERRENS nåd varar från evighet till evighet över dem som frukta honom, och hans rättfärdighet intill barnbarn,

18 När dem som hans förbund hålla, och tänka uppå hans bud, att de derefter göra.

när man håller hans förbund och tänker på hans befallningar och gör efter dem.

19 Herren hafver beredt sin stol i himmelen, och hans rike skall råda öfver allt.

HERREN har ställt sin tron i himmelen, och hans konungavälde omfattar allt.

20 Lofver Herran, I hans Änglar, I starke hjeltar, som hans befallning uträtten, att man hans ords röst höra skall.

Loven HERREN, I hans änglar, I starke hjältar, som uträtten hans befallning, så snart I hören ljudet av hans befallning.

21 Lofver Herran, alle hans härar; I hans tjenare, som hans vilja gören.

Loven HERREN, I alla hans härskaror, I hans tjänare, som uträtten hans vilja.

22 Lofver Herran, all hans verk uti all hans herradömes rum; min själ lofve Herran.

Loven HERREN, I alla hans verk, varhelst hans herradöme är. Min själ, lova HERREN.