Psaltaren 103
1 En Psalm Davids. Lofva Herran, min själ, och allt det uti mig är, hans helga Namn.
Pisarema raDhavhidhi. Rumbidza Jehovha, iwe mweya wangu; zvose zviri mukati mangu, ngazvirumbidze zita rake dzvene.
2 Lofva Herran, min själ, och förgät icke, hvad godt han dig gjort hafver;
Rumbidza Jehovha, iwe mweya wangu, uye urege kukanganwa mikomborero yake yose,
3 Den dig alla dina synder förlåter, och helar alla dina brister;
iye anokanganwira zvivi zvako zvose, uye anoporesa kurwara kwako kwose,
4 Den ditt lif förlöser ifrå förderf, och kröner dig med nåd och barmhertighet;
anodzikinura upenyu hwako kubva pagomba, uye anokushongedza korona yorudo netsitsi,
5 Den dig uppfyller med tröst, att du dägelig varder, och gör dig ung och frisk såsom en örn.
anogutsa zvido zvako nezvinhu zvakanaka, kuti uduku hwako huvandudzwe sohwegondo.
6 Herren skaffar rättfärdighet och dom, allom dem som orätt lida.
Jehovha anoita zvakarurama, uye anoruramisira vose vakadzvinyirirwa.
7 Han hafver låtit Mose veta sina vägar; Israels barn sin verk.
Akazivisa nzira dzake kuna Mozisi, namabasa ake kuvanhu veIsraeri:
8 Barmhertig och nådelig är Herren, tålig och af stora mildhet.
Jehovha ane tsitsi nenyasha, anononoka kutsamwa, azere norudo.
9 Han träter icke till evig tid, och vredgas icke evinnerliga.
Haangarambi achipomera mhosva, uye haangarambi akatsamwa nokusingaperi;
10 Han handlar icke med oss efter våra synder, och vedergäller oss icke efter våra missgerningar.
haatiitiri sezvakafanira zvivi zvedu, kana kutipa mubayiro sezvakafanira zvakaipa zvedu.
11 Ty så hög som himmelen öfver jordena är, låter han sina nåd väldig vara öfver dem som frukta honom.
Nokuti sokukwirira kwaakaita kudenga kumusoro kwenyika, ndizvo zvakaita kukura kworudo rwake kuna vanomutya;
12 Så långt som öster är ifrå vester, låter han vår öfverträdelse vara ifrån oss.
sokuva kure kwamabvazuva namavirira, saizvozvo akabvisa kudarika kwedu kwatiri.
13 Såsom en fader förbarmar sig öfver barnen, så förbarmar sig Herren öfver dem som frukta honom.
Sokunzwira tsitsi kunoita baba vana vavo, saizvozvo Jehovha ane tsitsi pamusoro pavanomutya;
14 Ty han vet hvad vi för ett verk äre; han tänker derpå, att vi stoft äre.
nokuti anoziva kuti takaumbwa sei, anorangarira kuti tiri guruva.
15 En menniska är i sitt lefvande såsom gräs; hon blomstras såsom ett blomster på markene.
Kana ari munhu zvake, mazuva ake akaita souswa, anokura seruva resango;
16 När vädret deröfver går, så är det intet mer der, och dess rum känner det intet mer.
mhepo inorova napamusoro paro onei raenda, uye nzvimbo yaranga riri haicharirangaririzve.
17 Men Herrans nåd varar ifrån evighet till evighet, öfver dem som frukta honom; och hans rättfärdighet intill barnabarn,
Asi kubva pakusingaperi kusvikira pakusingaperi, rudo rwaJehovha rwuri pane avo vanomutya, nokururama kwake kuvana vavana vavo,
18 När dem som hans förbund hålla, och tänka uppå hans bud, att de derefter göra.
naavo vanochengeta sungano yake uye vanorangarira kuita zvaakatema.
19 Herren hafver beredt sin stol i himmelen, och hans rike skall råda öfver allt.
Jehovha akasimbisa chigaro chake choushe kudenga, uye ushe hwake hunotonga zvinhu zvose.
20 Lofver Herran, I hans Änglar, I starke hjeltar, som hans befallning uträtten, att man hans ords röst höra skall.
Rumbidzai Jehovha, imi vatumwa vake, nemi vane simba vanoita zvaakarayira, vanoteerera shoko rake.
21 Lofver Herran, alle hans härar; I hans tjenare, som hans vilja gören.
Rumbidzai Jehovha, imi hondo dzose dzokudenga, imi varanda vake vanoita kuda kwake.
22 Lofver Herran, all hans verk uti all hans herradömes rum; min själ lofve Herran.
Rumbidzai Jehovha, imi mabasa ake ose kwose kwose kuno umambo hwake. Rumbidza Jehovha, mweya wangu.
