Psaltaren 103
1 En Psalm Davids. Lofva Herran, min själ, och allt det uti mig är, hans helga Namn.
Neni i kapina Ieowa o lol i mar a jaraui!
2 Lofva Herran, min själ, och förgät icke, hvad godt han dig gjort hafver;
Neni i kapina Ieowa, o der monokela a kotin wiawia mau on uk!
3 Den dig alla dina synder förlåter, och helar alla dina brister;
Me kotin makeki on uk dip om karoj, ap kotin kamauiala om jomau kan.
4 Den ditt lif förlöser ifrå förderf, och kröner dig med nåd och barmhertighet;
Me kotin dore uk ala jan ni waja apwal, me kotin ninie kin uk mak o kalanan.
5 Den dig uppfyller med tröst, att du dägelig varder, och gör dig ung och frisk såsom en örn.
Me kotin kapai uk adar ni om malar, o kotin kapulpul uk ala dueta adler.
6 Herren skaffar rättfärdighet och dom, allom dem som orätt lida.
En Ieowa a wiawia me pun, o a kotin kapunala, me mi ni kalokolok japun.
7 Han hafver låtit Mose veta sina vägar; Israels barn sin verk.
A kotin kajale on Mojej al en a meakaroj, o on men Ijrail a wiawia kan.
8 Barmhertig och nådelig är Herren, tålig och af stora mildhet.
Ieowa me dir en kalanan o mak, a kin kotin kanonama, o a kalanan me lapalap.
9 Han träter icke till evig tid, och vredgas icke evinnerliga.
A jota kin kotin kaloke aramaj anjau karoj, o pil jota onion kokolata.
10 Han handlar icke med oss efter våra synder, och vedergäller oss icke efter våra missgerningar.
A jota kotin pwain on kitail duen dip atail, o jota depuk on kitail duen atail japun kan.
11 Ty så hög som himmelen öfver jordena är, låter han sina nåd väldig vara öfver dem som frukta honom.
A duen ileile en lan jan jappa, iduen a mak lapalap on ir, me kin majak i.
12 Så långt som öster är ifrå vester, låter han vår öfverträdelse vara ifrån oss.
Duen maj en lan o kapin lan ara doo pajan, iduen a kotin kadooana wei jan kitail dip atail.
13 Såsom en fader förbarmar sig öfver barnen, så förbarmar sig Herren öfver dem som frukta honom.
Duen jam amen pokepoko na jeri, iduen Kot kotin kupukupura irail, me lan i.
14 Ty han vet hvad vi för ett verk äre; han tänker derpå, att vi stoft äre.
Pwe a kotin mani, da me kitail wiaui kida, a kotin mani, me kitail me pwel par.
15 En menniska är i sitt lefvande såsom gräs; hon blomstras såsom ett blomster på markene.
Aramaj amen kin rajon ra, a kin majal pajan dueta wan tuka nan jap o.
16 När vädret deröfver går, så är det intet mer der, och dess rum känner det intet mer.
Ma kijinian pan leler, a joer mia, o a jolar aja deu a.
17 Men Herrans nåd varar ifrån evighet till evighet, öfver dem som frukta honom; och hans rättfärdighet intill barnabarn,
A kalanan en Ieowa pan duedueta kokolata on ir, me lan i, o a melel on jeri en jeri kan,
18 När dem som hans förbund hålla, och tänka uppå hans bud, att de derefter göra.
On ir, me kin kolekol a inau, o madamadaua duen a majan kan, pwen kapwaiada.
19 Herren hafver beredt sin stol i himmelen, och hans rike skall råda öfver allt.
Ieowa kotin kauada mol a nanlan, o a kotin kaunda meakan karoj.
20 Lofver Herran, I hans Änglar, I starke hjeltar, som hans befallning uträtten, att man hans ords röst höra skall.
Kapikapina Ieowa, komail japwilim a tounlan kan, komail me lapalap akan ni manaman, me kin kapwaiada a majan kan, o peiki on moat en a majan!
21 Lofver Herran, alle hans härar; I hans tjenare, som hans vilja gören.
Kapikapina Ieowa japwilim a pokon akan karoj, o japwilim a ladu kan, me kin kapwaiada kupur a!
22 Lofver Herran, all hans verk uti all hans herradömes rum; min själ lofve Herran.
Kapikapina Ieowa japwilim a dipijou kan ni waja karoj, me a kotin kakaun, nen i kapina Ieowa!
